Vi med barn tätt - här kan vi stötta varann! :)

Vi har ingen egen tid som sådan men försöker att ha vuxen tid när vi kan komma åt det.
Så handlar det väll också om att vara realistiska på vad man kan hinna med och samtidigt orkar med med tre små i huset.
Mys dusch innan barnen vaknar är ju en variant att få egen tid, specielt hos os eftersom vi bor väldigt litet..

Är det bara jag som nervbrott att göra sig själv och barnen iordning för att komma ur genom dörren?

Elias gallskriker så fort vi ska iväg, att sätta han i bilstolen innan allt och alla är klara är inte att tänka på, han skriker tills han skakar.
Tösen springer iväg ifrån en hela tiden, gärna upp för trappan (grind ska sättas upp även på nedervåningen min man ska bara få tummen ur att göra det).
Man har inte samma minne som förr så man glömmer saker överallt och får springa som en idiot att hitta allt som ska med...

jag antar att jag inte är ensam om att bli hyperstressad av att bli klara och komma utanför ytterdörren? 
 Jag verkligen drar mig ifrån att gå ut vissa dagar för jag måste verkligen ha ork i kroppen för att klara det utan att få tårar i ögonen

Hej

Jag har 16 månader mellan mina. Det har varit både upp och ner under den här tiden. Ena stunden e jag tokglad över att ha fått mina fina barn så tätt. Det spritter av glädje i mammahjärtat när jag ser dem leka, gosa och busa med varandra. Sen finns det stunder då de bråkar om allt, pratar oavbrutet, slåss, springer åt olika håll och trotsar till tusen.

Jag har nog inte sovit en hel natt sen den äldsta föddes och Lova var inte planerad så jag mådde dåligt under en stor del av graviditeten för att jag inte var redo för en till. Blev sjukskriven och fick prata med psykolog veckorna innan hon kom. Jag började jobba när Hampus var 8 månader och det var skönt tyckte jag att få jobba lite emellan. Min man var dessutom pappaledig parallellt med mig från det att Lova föddes 091111 tills att han skolade in Hampus på dagis i mitten på januari. Det var guld värt!!

linaloo: Hampus har alltid varit liten i maten men vi fick honom att börja med välling när han var ca 6 månader. Han åt 200 ml morgon, lunch och kväll väldigt länge och klarade sig bra på det.       

Zippo: Jag lider med dig och känner igen mig jättemycket i det du skriver. Vi renoverar iofs inget hus men vi bråkar mycket och jag känner absolut ingen kärlek eller attraktion till min man. Jag kan inte se att vi kommer hitta tillbaka till varandra och samtidigt vill jag kämpa på för barnen. Vi gick på familjerådgivning ett tag och det hjälpte lite men nu var det ett tag sen vi var där. Jag går även hos psykolog själv nu och det gör att jag mår bättre iaf. Just det där när man inte har gemensamma intressen tycker jag e tufft. Det innebär att man måste anstränga sig så mycket för att hitta saker att göra tillsammans som båda tycker om. Kram på dig!