Inlägg från: GrönaDruvan |Visa alla inlägg
  • GrönaDruvan

    Vi med barn tätt - här kan vi stötta varann! :)

    Hej alla.. Har 15,5 mån mellan mina pojkar. Nu är yngsta snart 1,5 år,men det har varit den tuffaste tiden i hela mitt liv. Har nog åldrats 20 år på denna tiden. Köpte hus i när äldsta sonen var 6 mån och har renoverar under tiden. Vårat förhållande har kraschat totalt och just nu kan vi knappt se varandra utan att börja bråka. Man trodde allt skulle bli så ljuvligt, men istället sitter man här och gråter varje dag.

  • GrönaDruvan
    Linapina skrev 2011-10-27 11:30:46 följande:
    Men du... vad tråkigt! Kan ni stanna upp med renoveringen ett tag? Kan ni kanske gå och prata med nån? Göra nånting bara du och din kille? Jobbar du eller är du hemma?

    Men jag känner absolut igen mig i det du skriver. Vi har också bråkat en del det sista, tror att det mest är att vi är så trötta och att tiden inte räcker till till allt man vill göra.
    Vi har stannat upp så gott som. Vi renoverade nästan hela huset första halvåret och gör nu bara lite då och lite då...
    Vi har gått (går) på familjerådgivning, och det funkade väl ok, men nu är det dåligt igen.
    Vi jobbar båda två nu. Jag började i aug. Känns inte som vi tycker någonting är kul längre. Alltså att vi tycker om olika saker, och därför gör vi nästan aldrig nåt ihop. Vi är typ bara hemma. Jag är mycket mer social än vad han är, och saknar den biten. Visst går jag ut och jag träffar vänner, men jag saknar att göra sociala saker med honom. 

    Jag ser snart ingen annan utväg än att skiljas, och då står man här med två barn och har splittrat familjen.

    Visst är tiden ett problem. Jag hatar tid. Varför kan man bara inte få göra allt man vill utan att känna sig ständigt stressad och uppjagad?

    Nä, såhär skulle inte livet bli. Jag skulle ju vara så lycklig, jag som längtade så länge efter en familj...
  • GrönaDruvan

    Jag har också ångest som tusan varje gång vi ska ut genom dörren. Här är det äldsta sonen som ALLTID krånglar. Han är ju 2 år och 8 månader och riktigt trotsig!! Han springer iväg, lägger sig på golvet och skriker VILL INTE!!! Man tar alltid på honom fel kläder, osv osv.. Fast när man väl är ute så är det bra!???? Yngsta sonen är lätt än så länge. Han har alltid varit lätt. Har ett helt annat humör. Äldsta är ett extremt energiknippe med ett fasligt humör. Idag åkte han till farmor o farmor i två dagar och det är så sköööönt att han är borta några dagar så att man får vila hjärnan. Nu är det semester!!!

  • GrönaDruvan

    mogen.. Skönt att höra att du har det likadant med känslor och mycket annat. Jag har också mått rätt dåligt och gått hos psykolog. Inte för att jag önskar någon annan att må dåligt, men du förstår vad jag menar..

  • GrönaDruvan
    Linapina: Edvin född 100326 och Milla född 110726
    linaloo: Freja född 110407 i v.34+5
    Carlhammar: Lea född 090910, Elsa född 101030 och Kasper född 111003
    Ronjas mamma: R född 080614, S född 090903, E född 110622
    TeresaBeth: Morten & Vidar födda 091029 & Knut född 110531
    med mirakel i magen: Nova född 101105 & BF 120313
    Lore86: Nathalie 100520 & Elias 110727
    mogen: Hampus 080718 & Lova 091111 
    Zippo:  Love 090228 & Alfred 100616
  • GrönaDruvan

    Min äldsta son är också huligan.. Fast just nu ligger han utslagen av magsjuka. Jag förstår inte ens hur alla hinner skriva så mycket här..jag hinner då inte..:-/

  • GrönaDruvan

    Hej alla.... oj, vad alla skriver. Hänger inte riktigt med.

    Vad kul att du fick operation smulan87!  Jag ska själv ringa till läkaren snart och be dom kolla på min mage. Jag mår fruktansvärt dåligt över hur den ser ut.

    Jag är verkligen jätteliten och smal i mig själv, men min mage putar otroligt mycket efter barnen... jag har ingen direkt löst skinn och så, utan bara en gravidmage... jag får även in hela min hand mellan musklerna, så det är inte konstigt att det putar, för alla tarmar och grejer ligger väl typ utanför... Jag får inte knäppt några byxor, och börjar få ont i ryggen. Jag har svårt att äta så mycket som jag behöver, då det känns väldigt obehagligt när allt bara trycks ut liksom....

     

  • GrönaDruvan

    Kaffemoster... Här va det ganska stor skillnad. Med första sonen blev jag inte så himla stor. Hade mest mage, men svullnade lite på ben och så. Han vägde bara 2930. Efteråt var ju magen rätt putig, den gick aldrig tillbaka, men kanske kunde gjort det om jag haft mer tid...? Blev ju gravid när sonen var 7 månader och den gången blev jag jättestor och det var bara mage verkligen! Ser helt sjukt ut nu när man ser kort på det.. Andra sonen vägde 3730, så var ganska mycket större än första... Jag är så himla liten också i mig själv.. Så..nu är magen helt "förstörd". Jag har som sagt inget löst skinn direkt och inga bristningar, men putet...herregud alltså. Jag gick upp nästan samma i vikt med båda. 13 kg med första och mellan 10-12 kg med andra...

  • GrönaDruvan

    Frågan är om dom tar mig på allvar när jag är så smal för övrigt??? Jag är nog "ingen klassisk" förstörd gravidmage..

  • GrönaDruvan

    Sen är jag sjukt rädd för att göra en sån operation, men samtidigt vill jag inte må såhär dåligt över min kropp heller..

Svar på tråden Vi med barn tätt - här kan vi stötta varann! :)