• Najje79

    Börjat utredning efter tre eller fler missfall

    Idag var vi på första besöket för att starta utredning varför vi får missfall.
    Jag har varit gravid tre gånger, första gången sommaren 2009 då jag fick MA i v 13 (fostret hade slutat växa i v7). Då hade vi försökt i 5 år.
    I höstas påbörjade vi IVF- behandling de två första försöken blev vi gravida men fick MF i v 7 båda gångerna. Vi har gjort en insättning till efter det, men den satte sig inte.

    Så idag hade vi första mötet med läkaren, tyvärr hade de missat att boka in oss på blodprovstagning så vi måste dit imorgon också och sen tar det väl ca 2 månader innan svaren kommer. Men jag tycker det vore skönt om fler ville dela med sig av sina historier och tankar.

    Vi kan väl följas åt och stötta varandra!

  • Svar på tråden Börjat utredning efter tre eller fler missfall
  • LadyA01

    Hihi, nja, jag tvivlar på glädjetårar där, de är inte riktigt den typen av människor. :) men glada lär de säkert bli. :) de känner inte till det tredje missfallet pga en o annan kommentar från svärmor (i all välmening såklart, bara lite tanklöst), som jag inte ville höra igen. Typ "men tror du det är något fel på dig? Du kanske inte kan behålla barn?".

    Min familj vet däremot om o båda systrarna har haft några missfall var (dock inte 3 på raken) så de stöttar så gott de kan. Men jag tror faktiskt ingen av oss riktigt litar på det här ännu. Det börjar väl kännas mer verkligt nu i takt med att bröst o mage har vuxit lite, men hoppas på att det känns mer verkligt på måndag. Så man faktiskt vågar tro på det på riktigt, jag är hela tiden förberedd på att ett missfall kan komma så att jag inte bryter ihop totalt då.

  • Najje79

    Lady: Åh, vad häftigt att magen har förändrats så mycket vecka till vecka!! =)

  • LadyA01

    Ja, jag kan säga att där är det STOR skillnad mot de andra gångerna som skitit sig. Då blev det kanske som bilden i v 6+1, men inte mer, och kanske inte ens så "mycket". Så det känns ju väldigt bra :) sen är det förmodligen mest bara tarmsvullnad osv, men ändå :)

  • Vårtur2010

    Tack alla, ringde privatläkaren igår och de hör väl av sig under dagen.. Känns bättre att kolla en gång för mycket, eller många gånger för mycket.. Skäms 

    Lady: har inte tagit bilder på min mage men känner igen mig, tycker man svullnar mer och mer. Känns som att mina boppsisar har stannat i växten nu ganska skönt för de är inte så ömma nu längre.
    Måste nog snart köpa andra byxor, har varit inne på nätet och kollat och hittat jättefina snickarbyxor som jag ska ha. Köper nog dem när KUB är gjort, fram tills dess ska jag försöka klämma in mig i det jag har..

    Ego: idag är det v 11 och förhoppningsvis får jag komma till läkaren idag eller imorgon... 

  • LadyA01

    Najje: håller tummarna idag! :)

    Åh, vårtur, du måste uppdatera så snart du fått komma in! :)

    Personligen börjar jag bli ruskigt nervös inför måndag. Har en obehaglig känsla som säger att det inte står rätt till - förmodligen bara min rädsla, men jag uppskattar den inte...
    V 10 imorgon (eller 8+4 om man ska gå på vulet). Gaaah, helg snälla gå fortfortfort!

  • Vårtur2010

    Tillbaka igen och spöket växer som det ska, var nu 32,4 mm och växer precis som den ska.
    Nu kunde man se armar och ben mycket tydligare.
    Ska försöka skärpa mig nu och lugna ner mig. Kub den 30/8 har bestämt att det inte blir mer tjuvkikande innan dess.
    Lady: förstår dig, rädslan och oron spelar verkligen spratt med en...

    Najje: hoppas och håller tummarna idag för er!

  • LadyA01

    Vårtur: åh vad härligt att höra!! :) glädjer mig enormt! :) 30/8, inte så länge tills dess! :)

  • Vårtur2010
    LadyA01 skrev 2011-08-11 11:35:02 följande:
    Vårtur: åh vad härligt att höra!! :) glädjer mig enormt! :) 30/8, inte så länge tills dess! :)
    Tack väntar nu med spänning på din rapport på måndag, ska bli kul att se hur mycket den har växt. Vilken tid ska du dit??
    30/8 det är 19 långa dagar men men jag ska skärpa mig Skäms
  • LadyA01

    Vårtur: tack gode gud redan kl 8.30. ;) jag hoppas så innerligt att den HAR växt och att hjärtat fortfarande slår. Känner mig helt översupernojig och helt säker på att det är nåt fel, hoppas det bara är för att det närmar sig en koll....

    Hade 19 dagar mellan mina också, gått 15 nu. Fram tills i måndags typ var det lugnt, nu är det seeeeegt, jättetråkigt, långsamt och alldeles superstressande att det inte är imorgon istället... :)

Svar på tråden Börjat utredning efter tre eller fler missfall