Bor i sydvästra Sverige med sambo och vår lilla bebis (som egentligen är vår katt) men man tar vad man har än så länge.
Är som person glad och positiv, pratar mycket och tänker inte alltid innan jag talar. Ser mig själv som stark i de flesta situationer utom när det kommer till frågor om barn, försöker slå ifrån mig och säga t ex att jag inte vill ha barn eller att jag inte kan få några för att ta död på samtalet direkt. Vill inte gå in i djupa diskussioner med personer som inte varit eller är i samma situation och som förstår vad det innebär att skava på varje månad utan att se något resultat. Det är ju inte räkmacke tillvaron att hålla koll på ÄL och sen känna besvikelsen varje månad när man får menstruationen.
Frustrationen och avundsjukan över att se andra som "lyckas" inom ett halvår eller kortare tid är svår. Känner att avundsjukan inte är ok men kan inte påverka det, har ibland inte ens ork att träffa gravida eller folk med bebisar. Ett möte kan fördärva för mig flera dagar framåt genom att jag bara ligger och gråter och överreagerar på allt.
Vet inte hur man ska förklara det men vill inte röra nyfödda, för om jag inte får någon bebis själv så vill jag inte veta hur det känns. Alla dessa känslor är väldigt tunga och svåra att sätta ord på.
Men nu är vi ju äntligen igång och håller tummarna för att vi med hjälp av IVF äntligen ska få vår efterlängtade kotte...
Uppdaterad 20100905:
Gjorde första IVF försöket i juni -10 och fick det efterlängtade i juli, lyckan kunde inte vara större när vi sen fick reda på i v 9 att det var tvillingar fastän de bara satt in ett ägg.
Tyvärr grusades drömmarna när vi i v 11 gjorde UL och man konstaterade att båda dött. MA och vi fick göra medicinsk abort i v 12.
Håller just nu på med att ta mig igenom aborten med allt vad det innebär både fysiskt och psykiskt. Får som det ser ut nu vänta tills i november om allt går som det ska och då göra ett nytt försök som vi hoppas går bättre.
Självklart gick inte aborten som den skulle så imorgon ska jag in och skrapas istället. Känner att jag såhär i efterhand skulle valt det från början så jag sluppit gå och vänta på detta viset innan man kan få ett avslut.
Sen gäller det att ladda inför nästa IVF försök som jag hoppas går bättre än detta.
Uppdaterad 20101026:
Mår ok nu, känns lite overkligt såhär ett tag efter. Lite som om det aldrig hade hänt, graviditet, MA och allt annat man gått igenom.
Väntar nu på min mens som måste dyka upp denna veckan så vi hinner med ett försök innan jul.
Uppdaterad 20101115:
Mensen kom inte som den skulle, efter mycket tårar och gnäll under samtal med RMC. Fick min mens dag 34 denna gången vilket innebar att vi missar försök innan jul. Har nu haft ny kontakt med RMC och får börja med nedreglering den 29/11, får hålla på en vecka extra och i v 2 är det dags för ÄP och ET. Var så ledsen sist jag pratade med dem så jag orkade inte ifrågasätta, men idag hade jag laddat inför samtalet..
Uppdaterad 20110209:
Försök nr 2 Nedreglering med suprefact sprutor, stimulering med Gonal-f. ÄP 12/1 och ET 14/1. Började blöda den 24/1 2 dagar innan jag skulle få svar på hur det gått. Blev minus denna gången men det hade jag på känn, inga symptom alls inte ens av progesteronet.
Ska om någon vecka börja med försök nr 3, korta metoden denna gången med Menopur som stimulering. Hoppas det funkar, annas avbryter de vid första VUL. Mår bra nu efter en veckas semester i värmen och hoppas att både jag och sambon är laddade till max inför nästa försök. Känns bättre inför detta försöket än försök nr 2.
IVF försök nr 3:
Började den 18/2 med menopur 225 IE, den 21/2 las orgulatran till. Första VUL den 24/2 såg bra ut 4 blåsor på ca 12-13 mm och några till som var någon mm mindre. Andra VUL den 26/2 då hade äggblåsorna växt ca 2 mm och ÄP bokas till den 4/3. Tog menopur till den 1/3, orgulatran och pregnyl den 2/3.
Mycket tankar inför sista landstingsförsöket, magen spänner men spänner det lika mycket som de andra gångerna??
Trött och hängig som vanligt, somnar tidigt på kvällarna.
Tänk om blåsorna är tomma, äggen dåliga osv läkaren ville köra långa men jag korta tänk om jag valde fel?
Nojjandet börjar igen precis som vid de andra försöken. Nojjandet innan ÄP, nojjandet om att man är nervös innan man vet om äggen blivit befruktade eller om det finns några överhuvudtaget. Efter ev ET så uppgraderas jag till super nojjare och vill bara att veckorna ska försvinna i rask takt så man vet hur det gått.
Ja ja, det känns ändå bättre än inför försök nr 2 så man får väl hoppas på att det går vägen denna gången..
Idag den 18/3 ska vi få svaret, tjuvtestade imorse och det gav svagt utslag på grav testet, hoppas hoppas att det gått bra denna gången. Har mått lite småilla de senaste dagarna. Har en liten rackare i frysen också så den som är inne i mig nu får syskon som läkaren sa när han berättade att de frös in den ena. Nu är det inte många timmar tills vi det hur det har gått, har fjärilar i magen och förhoppningsvis ngt annat också!
Fick vårt efterlängtade plus
Var hos läkaren den 24/3 för det har känts konstigt i magen sen förra veckan, allt såg bra ut men blodprovet visar att hcg har gått ner väldigt mycket och beskedet är att jag kommer få mf inom 1-2 veckor. Känns tungt och jobbigt som en avgrund som öppnar sig, hur mycket ska man gå igenom och hur mycket orkar man med???
110525 Missfallet kom några dagar senare och efter det planerades FET in. Åt mediciner för att förutsättningarna skulle vara optimala. Samma dag som upptiningen gjordes fick vi samtal att vårt embryo inte klarat av upptiningen.
Förutseende som man är så hade jag redan bokat in privat besök och valt kliniken vi ska gå på. Så veckan efter det planerade FET så var vi på besök på Carlanderska i Göteborg. Då planerades nästa försök in och det blir korta med menopur, så vi hinner med ett försök innan sommarstängningen.
Läkarn som gjorde VUL konstaterade att jag hade ägglossning envis som man är så skaver man ju på och hoppas att det ska lyckas. Om inget annat så börjar vi med stimulering när mensen kommer..
110605 Då var man på G igen. Korta via Carlanderska denna gången eftersom vi inte har försök kvar via landstinget. Menopur även denna gången men 300 ie istället för 225 ie som vi haft de andra gångerna. Första VUL inplanerat fredagen den 11/6 får se om ökad dos ger bättre resultat..
110622 Då var man ruvare igen till en blastis. Den 16/6 fick vi ut 7 ägg och alla blev befruktade. På dagen för ET den 21/6 var det bara ett embryo som var fint, i nästa vecka får vi reda på om de kunnat frysa ner ngt av de andra. TD är den 2/7 så nu börjar den nervösa väntan på om det tagit sig eller ej.
110902 Senaste försöket gick bra. Är nu i v 14. Känns helt overkligt. Har fått se det lilla spöket 4 ggr, har varit inne 3 ggr på VUL och en gång på KUB. Känns jättekonstigt och jag har svårt för att tro att det är sant. Blir väl bättre när man hunnit med RUL, känner av att det är ngn där inne och kommit längre i graviditeten.
Är som person glad och positiv, pratar mycket och tänker inte alltid innan jag talar. Ser mig själv som stark i de flesta situationer utom när det kommer till frågor om barn, försöker slå ifrån mig och säga t ex att jag inte vill ha barn eller att jag inte kan få några för att ta död på samtalet direkt. Vill inte gå in i djupa diskussioner med personer som inte varit eller är i samma situation och som förstår vad det innebär att skava på varje månad utan att se något resultat. Det är ju inte räkmacke tillvaron att hålla koll på ÄL och sen känna besvikelsen varje månad när man får menstruationen.
Frustrationen och avundsjukan över att se andra som "lyckas" inom ett halvår eller kortare tid är svår. Känner att avundsjukan inte är ok men kan inte påverka det, har ibland inte ens ork att träffa gravida eller folk med bebisar. Ett möte kan fördärva för mig flera dagar framåt genom att jag bara ligger och gråter och överreagerar på allt.
Vet inte hur man ska förklara det men vill inte röra nyfödda, för om jag inte får någon bebis själv så vill jag inte veta hur det känns. Alla dessa känslor är väldigt tunga och svåra att sätta ord på.
Men nu är vi ju äntligen igång och håller tummarna för att vi med hjälp av IVF äntligen ska få vår efterlängtade kotte...
Uppdaterad 20100905:
Gjorde första IVF försöket i juni -10 och fick det efterlängtade i juli, lyckan kunde inte vara större när vi sen fick reda på i v 9 att det var tvillingar fastän de bara satt in ett ägg.
Tyvärr grusades drömmarna när vi i v 11 gjorde UL och man konstaterade att båda dött. MA och vi fick göra medicinsk abort i v 12.
Håller just nu på med att ta mig igenom aborten med allt vad det innebär både fysiskt och psykiskt. Får som det ser ut nu vänta tills i november om allt går som det ska och då göra ett nytt försök som vi hoppas går bättre.
Självklart gick inte aborten som den skulle så imorgon ska jag in och skrapas istället. Känner att jag såhär i efterhand skulle valt det från början så jag sluppit gå och vänta på detta viset innan man kan få ett avslut.
Sen gäller det att ladda inför nästa IVF försök som jag hoppas går bättre än detta.
Uppdaterad 20101026:
Mår ok nu, känns lite overkligt såhär ett tag efter. Lite som om det aldrig hade hänt, graviditet, MA och allt annat man gått igenom.
Väntar nu på min mens som måste dyka upp denna veckan så vi hinner med ett försök innan jul.
Uppdaterad 20101115:
Mensen kom inte som den skulle, efter mycket tårar och gnäll under samtal med RMC. Fick min mens dag 34 denna gången vilket innebar att vi missar försök innan jul. Har nu haft ny kontakt med RMC och får börja med nedreglering den 29/11, får hålla på en vecka extra och i v 2 är det dags för ÄP och ET. Var så ledsen sist jag pratade med dem så jag orkade inte ifrågasätta, men idag hade jag laddat inför samtalet..
Uppdaterad 20110209:
Försök nr 2 Nedreglering med suprefact sprutor, stimulering med Gonal-f. ÄP 12/1 och ET 14/1. Började blöda den 24/1 2 dagar innan jag skulle få svar på hur det gått. Blev minus denna gången men det hade jag på känn, inga symptom alls inte ens av progesteronet.
Ska om någon vecka börja med försök nr 3, korta metoden denna gången med Menopur som stimulering. Hoppas det funkar, annas avbryter de vid första VUL. Mår bra nu efter en veckas semester i värmen och hoppas att både jag och sambon är laddade till max inför nästa försök. Känns bättre inför detta försöket än försök nr 2.
IVF försök nr 3:
Började den 18/2 med menopur 225 IE, den 21/2 las orgulatran till. Första VUL den 24/2 såg bra ut 4 blåsor på ca 12-13 mm och några till som var någon mm mindre. Andra VUL den 26/2 då hade äggblåsorna växt ca 2 mm och ÄP bokas till den 4/3. Tog menopur till den 1/3, orgulatran och pregnyl den 2/3.
Mycket tankar inför sista landstingsförsöket, magen spänner men spänner det lika mycket som de andra gångerna??
Trött och hängig som vanligt, somnar tidigt på kvällarna.
Tänk om blåsorna är tomma, äggen dåliga osv läkaren ville köra långa men jag korta tänk om jag valde fel?
Nojjandet börjar igen precis som vid de andra försöken. Nojjandet innan ÄP, nojjandet om att man är nervös innan man vet om äggen blivit befruktade eller om det finns några överhuvudtaget. Efter ev ET så uppgraderas jag till super nojjare och vill bara att veckorna ska försvinna i rask takt så man vet hur det gått.
Ja ja, det känns ändå bättre än inför försök nr 2 så man får väl hoppas på att det går vägen denna gången..
Idag den 18/3 ska vi få svaret, tjuvtestade imorse och det gav svagt utslag på grav testet, hoppas hoppas att det gått bra denna gången. Har mått lite småilla de senaste dagarna. Har en liten rackare i frysen också så den som är inne i mig nu får syskon som läkaren sa när han berättade att de frös in den ena. Nu är det inte många timmar tills vi det hur det har gått, har fjärilar i magen och förhoppningsvis ngt annat också!
Fick vårt efterlängtade plus
Var hos läkaren den 24/3 för det har känts konstigt i magen sen förra veckan, allt såg bra ut men blodprovet visar att hcg har gått ner väldigt mycket och beskedet är att jag kommer få mf inom 1-2 veckor. Känns tungt och jobbigt som en avgrund som öppnar sig, hur mycket ska man gå igenom och hur mycket orkar man med???
110525 Missfallet kom några dagar senare och efter det planerades FET in. Åt mediciner för att förutsättningarna skulle vara optimala. Samma dag som upptiningen gjordes fick vi samtal att vårt embryo inte klarat av upptiningen.
Förutseende som man är så hade jag redan bokat in privat besök och valt kliniken vi ska gå på. Så veckan efter det planerade FET så var vi på besök på Carlanderska i Göteborg. Då planerades nästa försök in och det blir korta med menopur, så vi hinner med ett försök innan sommarstängningen.
Läkarn som gjorde VUL konstaterade att jag hade ägglossning envis som man är så skaver man ju på och hoppas att det ska lyckas. Om inget annat så börjar vi med stimulering när mensen kommer..
110605 Då var man på G igen. Korta via Carlanderska denna gången eftersom vi inte har försök kvar via landstinget. Menopur även denna gången men 300 ie istället för 225 ie som vi haft de andra gångerna. Första VUL inplanerat fredagen den 11/6 får se om ökad dos ger bättre resultat..
110622 Då var man ruvare igen till en blastis. Den 16/6 fick vi ut 7 ägg och alla blev befruktade. På dagen för ET den 21/6 var det bara ett embryo som var fint, i nästa vecka får vi reda på om de kunnat frysa ner ngt av de andra. TD är den 2/7 så nu börjar den nervösa väntan på om det tagit sig eller ej.
110902 Senaste försöket gick bra. Är nu i v 14. Känns helt overkligt. Har fått se det lilla spöket 4 ggr, har varit inne 3 ggr på VUL och en gång på KUB. Känns jättekonstigt och jag har svårt för att tro att det är sant. Blir väl bättre när man hunnit med RUL, känner av att det är ngn där inne och kommit längre i graviditeten.
Civilstatus
Sambo
Personlighet
Ambitiös
Flummig
Galen
Glad
Kontrollfreak
Omtänksam
Snäll
Tänkare
Intressen
Film/TV
Matlagning/Bakning
Musik
Resor
Shopping
Musik
Musikal
Pop
Reggae
Synth
Husdjur
Katt