Kan en familj verkligen överleva ekonomiskt om en är hemmafru/hemmaförälder? Förr gick det, men idag???

Men jag måste ju säja att det är månad som idag är 70-.80 år som gick hemma i många år..
Jag pratar inte om 100-200 år tillbaka..

Det VAR vanligare bland våra mor och farföräldrar att en var hemma.
Min mormor är 75 och hon var hemma i 18 år ungefär..
Det har min mamma och hennes bror fått mycket för..

Kan ju också tilllägga att dom inte var rikare än någon annan.
Men dom bodde ju heller inte i någon stor villa och ägde massor av bilar osv..

Nu är ju inte din mormor (no offens) någon allmän representant för normen 70 år tillbaka. Jag hävdrar fortfarande, eftersom att jag läst en hel del historia, att majoriteten av alla kvinnor behövde arbeta. Även i början av 1900-talet.

Ne det är hon ju såklart inte men det är många jag känner som varit hemma med barnen och hushåll under några år och sen börjat jobba.. Inte bara min mormor som sagt..

Det är inte ALLT eller inget det handlar om. Jag skrev att jag o sambon funderar på att gå ner i arbetstid för att ge Linus kvalite´på uppväxten. Inget om att han ska lämnas på dagis 11-12 timmar om dagen. Jag är ingen lattemamma som gillar att sitta o fika o leta aktiviteter. Jag bor heller inte i en stor stad så här finns knappt ett fik. Ni som valt att vara hemma, får tycka det ÄR bra.  Vi är alla olika.
Dom synpunkter jag har haft handlar om vad man får för pension? Om förhållandet spricker, HUR försörjer man sig o sina barn om man står långt utanför arbetsmarknaden? I dagens samhälle måste man nog tänka både en o två gånger över vad det ger för konsekvanser i framtiden.
Sedan är det väl ett materialistiskt samhälle vi lever i. Barn ser till det yttre, vad andra har för kläder o mobiler o tänk om han vill spela ishockey? Ska man då säga nej för att man valt o gå hemma.. Hemma är inget alternativ för mig. Sedan är det MIN ekonomiska situation det handlar om.
OM ni har så bra ekonomi att era barn kan få utveckla sina intressen + ha er hemma är ju det bra.

Vi skulle överleva ekonomiskt om bara en av oss arbetade men jag har ingen lust att vara hemmafru. Jag vill och jag behöver den stimulans som ett arbete ger.

Alltså detta resonemang kommer jag aldrig att förstå. Sambeskattningen var på intet sätt mer förmånlig för någon. Däremot var det ju så att man med sambeskattning inte tjänade något på att båda hade inkomst eftersom hela den andra lönen åts upp i skatt. 

DET GÅR!!

Tror faktiskt att den största skillnaden NU från då e alla prylar man MÅSTE ha=)
Jag säger inget om de, jag e själv rätt prylgalen;) Men skulle dock ALDRIG å jag säger ALDRIG handla något förutom ett hem på avbetalning.

Men det går absolut å vara hemma med barnen länge om man vill & är beredd att kompromissa en del!
Självklart så måste ju föräldern som jobba ha en hyffsad inkomst oxå.

Det beror väl på hur man bor och vad man jobbar med! Innan vi separerade bodde vi i ett större hus, närmare stan och hade två bilar. Då hade vi inte haft råd att tappa en inkomst helt, men föräldraledigheter och sjukdom etc var det lugnt med. Nu bor jag lite längre från stan i ett lite mindre radhus som trots allt skulle funkat för hela familjen, och då hade vi ju uppenbarligen klarat oss på en lön, eftersom jag reder det själv nu.

Jaså, var det så sambeskattningen fungerade!!!   Det kan förklara varför vår mor tyckte det var hennes pengar,  när hon började jobba (lärarvikarie)   och samtidigt förväntades sköta hushållet precis som när hon var hemma med oss barn!