Kan en familj verkligen överleva ekonomiskt om en är hemmafru/hemmaförälder? Förr gick det, men idag???

Nu har jag i och för sig själv tänkt att vara hemma till barnen är i 5 års åldern men jag bor också i England där det är ganska vanligt att mammorna är hemma med barn i den åldern. Jag har en stor umgängeskrets av mammor som är hemma med sina barn och de äldre leker jättebra tillsammans med de yngre och de flesta verkar ha ett bra liv med många nära vänner i alla åldrar. Till och med en del av de yngre tonåringarna hänger med på en del av våra aktiviteter. Jag tror och hoppas att mina vänner får lika mycket utbyte av deras relation till mig som jag får ut av dem oavsett vilken ålder deras barn är.

Vi skulle kunna leva på min mans lön under de förutsättningar som vi har just nu. 

Angående pensionen så är det inget problem. Den som jobbar kan skriva över en del av pensionen på den andre parten. Problemet löst.

Inte läst tråden (ja, jag vet jag borde men jag är sjuk och trött) och jag har bara en fråga: I vilken era talar vi om där en kvinna kunde vara BARA hemmamamma?

Det har varit något som medel- och överklassens kvinnor har kunnat ägna sig åt under en kort period under efterkrigstiden. Fanns väl en och annan även på nittiotalet men det har inte varit någon folkrörelse direkt.

Jag får inte det att gå ihop, hur man kan klara sig på 15'000kr när allt är betalt?
Hur jag än räknar så hamnar vi på ungefär 25'000kr.

Hade vi inte pluggat (-1800kr), inte bott i Stockholm (-1400kr för SL-kort) hamnar vi på ca 22'000kr.

Betalar a-kassa, förbundsavgift, sjuk & olycksfall samt liv-försäkringar men det tar jag för givet att de flesta gör?

W H Abbit

Men skulle det ge en pension att klara sig på, även om man pansionssparar privat oxå? 

Vad har ni för utgifter om ni måste betala 25 000 efter att allt är betalat??

Och det gör alla frivilligt? 

Vaför är inte pensionen arrangerad så från början så att den förälder som sköter familjens barn får hälften av familjens pensionspoäng  automatiskt utan förhandling inom familjen?

Kanske också efter skilsmässa -   barnet har även då två föräldrar.

Ni som tycker att det är så självklart att vara hemmamamma - hade det lika gärna kunnat vara er man som var hemma i flera år medan ni tokjobbade?

Jag kommer aldrig att vara hemmamamma. Jag tror verkligen att mina barn vinner på att ha en intellektuellt stimulerad förälder (jag är forskare och känner att jag utvecklas massor som person av mitt arbete och de samarbeten och resor som de medför). Jag tror också att det finns en risk för en olustig beroendeställning om den ena parten står för stålarna. Det är ju den personen som har bäst förhandlingsläge, alltid. Är det inte ganska mycket press på förvärvsarbetaren dessutom?