Kan en familj verkligen överleva ekonomiskt om en är hemmafru/hemmaförälder? Förr gick det, men idag???

förr i tiden hade man lägre levnadsstandard. och mer respekt för gamla grejer.man slängde inte en köksinredning som fungerade för att köpa en snindyr snyggare. och man köpte inte platt tv. barnen hade mest ärvda kläder lite nya ibland.barnen hade inte så mycket aktiviteter.
man hade inte dagis trots att man gick hemma.man reste inte särskilt mycket.
därför klarade dom av att ha en hemmavarande förälder förr i tiden .

Valet står knappast mellan 0  och 50 timmar på förskola!

Men det kanske krävs heltidsarbete för att påverka pensionen förstås.   10 års heltid och resten av livet   (när jag fått barn  -  och vidareutbildat mig)  )  mer och mindre ofrivillig deltid gav pinsamt låg pension

Det klart det går. Gäller bara att prioritera om lite. Min man är verkligen ingen höginkomsttagarre och vi vill ha vår dotter hemma tills hon är ca 3.5 år. Vi har bland annat fått sälja vår bil för att få det att gå ihop

visst går det! jag är uppvuxen med att pappas lön räckte till allt och mammas lön sparades (hon jobbade halvtid) till semestern eller bara lades på sparkonton.

då hade vi radhus i bra område som mina föräldrar sparade ihop till. en lite äldre bil hade vi.

 en ekonomiskt vinst med att en är hemma är väl då att barnen inte går på förskola som förr i tiden antar jag!?

vår tanke i framtiden är att man skall kunna gå ner i arbetstid båda två. båda jobba 80% men ändå spara pengar varje mån, ha hus å vår kära gamla bil! vi får nog ihop det, bara man vill! vi prioriterar att kunna jobba 80% istället för åka utomlands! vi har en stuga att tillbringa somrarna i, ett toppenställe! 

ang tiden för barnen på fsk får man ju pussla ihop bra, en lämnar innan sitt jobb 8-9-tiden och den andre föräldrern börjar jobba senast kl 7 så den kan hämta till 4tiden. 

Vi bor i en hyresrätt som är ett radhus på fem rum o kök. Vi är två vuxna, en sexåring och en ettåring. Vi har två katter och en kanin, vi har dyra intressen (rider, både jag och sexåringen) och läser flera tidningar samt är med i filmklubb. Vi äger vår bil utan att ha lån på den, vi har inget på avbetalning, vi har endast ett lån att betala på (omkring 1200 per månad) plus CSN, i övrigt är det standardutgifter som hyra, el, fackavgift, försäkring o skatt på bil, internet o hemtelefon, kanalpaket till tv samt matbudget ca 5000 kr.
Hyran är på 7600 kr. Vår bruttoinkomst är från en person och ligger på omkring 20 000 netto per månad.

Varför skulle det INTE funka? Man får väl rätta munnen efter matsäcken? Jag inser att det låter som att vi spenderar en del, men vi är också beredda att avstå saker om vi inte har råd. Ridningen t ex. Eller tidningar. Jag har själv levt på socialbidrag i flera år och vet hur man ska spara pengar när man handlar, kanske är det mycket där vi skapar ett "rum för onödigheter" eftersom vi inte nödvändigtvis MÅSTE köpa en massa märkesvaror, jag har testat mig fram och vet många lågprismärken som är lika bra eller t o m bättre än de välkända. Där spar vi många kronor! Allt handlar om hur mycket tålamod man har när det gäller saker som inte är direkt akuta; vår tvättmaskin köptes på kredit då den gamla gick sönder, men det var räntefritt en viss tid och vi betalade av hela skulden på den tiden, så det tillkom inget mer.
Möbler har vi köpt på IKEAs kort, med en viss räntefri tid och gjorde likadant som vid tvättmaskinen. Dock tog vi det när vi visste att vi hade lite sparat från start och betalade av fort.

Man KAN ha mycket och fina saker, men man måste lära sig att planera och att vara tålmodig. Tar man en sak i taget och betalar av allt innan man köper nästa sak, så funkar det bra med en inkomst.

Viktigt att tänka på om en är hemma, medan den andra arbetar, är att sätta undan pengar till en individuell pensionsförsäkring för den hemmavarande personen.
En hyfsad lön är ju nästan ett måste, det kan vara nog pyssligt ändå att få ihop ekonomin om en är hemma på heltid. Jag jobbar numera några timmar i veckan, så jag är itne längre enbart hemmafru. Barnen börjar bli större och då känner jag att jag kan arbeta mer.

Det tråkiga här i vårt område var att det inte fanns några andra hemma för barnen att leka med när de var små, så de har gått på förskola precis som de flesta andra, men började vid tre års ålder när behovet av kompisar började bli trängande. Innan blev det mycket öppen förskola, men där var ju mest bebisar och bara ibland syskon som var lite äldre.

Men då måste ni ha väldigt dyr ränta, eller amortera väldigt mycket.
Vi har lån på 900 000 och betalar knappt 2500 i ränta.

Ja det beror ju helt på vad man klassar som belöning.

Jag går gärna i den sk "kvinnofällan" eftersom jag prioriterar mina ungar framför en karriär där jag ska tjäna massor med pengar. Hellre fattig men lycklig och nöjd med vad jag gjort än rik och bitter.

För övrigt kommer min man gå i en mansfälla också eftersom han är hemma mycket han med.

Jag vill kanske inte se mig själv som hemmafru men jag har dock varit hemma väldigt mycket sen våra två barn föddes och nu tredje på väg. Under 7 års tid har jag inte jobbat mer än kanske 2års tid om man sätter i hop dom olika vikariaten. Jag har dock läst en utbildning delvis på distans. Villket har gjort att jag varit hemma mycket.

Vi har fått detta att gå runt och i långa perioder har jag haft 0:- i inkomst. Utbildningen bekostade jag själv villket har kostat oss ca 30 000:-  (fick inte csn)

Vi har haft en inkomst på runt 20 000:- netto in.  Vi bor i hus och har en bil och får detta att fungera. Vi har råd att renovera lite då och då och tycker inte att vi lever fattigt. Visst inga solsemestrar och inte en massa onödiga prenumerationer, och vi handlar inte mycket skitgrejor utan det vi vill ha och behöver.

Jag har så svårt för att se hur folk inte kan få det att gå runt, folk gnäller och klagar. Men om man hade sett ölver inkomster och utgifter så hade man kanske kunnat förändra sin situation radikat!

Och det här med kvinnofälla, jag är inte tvingad till att vara hemma med mina barn. Det är något jag väljer själv. Jag väljer då också att ha ett privat pensionsparande och är inte rädd för att bli fattig när jag är pensionär. Alla gör vi olika val i livet och mitt val är att ta hand om dom barn jag sätter till världen.

Ja valet är helt klart ens eget, inte tal om det. Mycket går ju att prioritera bort o man gör ju vad man tycker är bäst för sina barn. Min farmor blev änka vid 65 års ålder. Hon fick leva på en pension på ca 5000 kr. Hur lätt nu det kan vara i dagens läge. Man måste tänka framåt oxå o kan inte bara leva för sina barn. Min mamma var hemmafru ganska lång tid av våran uppväxt. Visst ska man vara tacksam över det. Men vi hade aldrig speciellt mycket pengar utan fick ärva kläder av varandra, semestrade i husvagn runt om i Sverige, vilket var jätteroligt absolut.  Men själv började jag jobba redan vid 14 års ålder, jag ville ha nya kläder o allt jag inte kunde få hemma.  Dom fick verkligen vända på varenda krona o vi var aldrig bortskämda med pengar.
Jag ger hellre mitt barn båda delarna, samt ser till att jag har sparat oxå tills den dag jag blir pensionär.
Det handlar inte om karriär, jag är undersköterska på ett äldreboende. Utan bara pengar att leva av nu o så framöver som pensionär. Jag sparar åt både honom o mig, samt ett buffertsparande. Man vet ju aldrig hur framtiden ser ut.  Men min tanke är snarare att gå ner i tjänst än något annat alternativ. Det kan jag göra för min son <3