Kan en familj verkligen överleva ekonomiskt om en är hemmafru/hemmaförälder? Förr gick det, men idag???

Och varför köpa hemmet på avbetalning?

därför att det iaf om man bor i närheten av en större stad är ganska så omöjligt för de allra flesta att annars någonsin få råd med varken hus eller lägenhet.

har nio ungar,bor i hus på landsbygd kan man väl säga . jag är hemma och gubben jobbar . det går runt. vi skippar bara utlands resor .kan göra det mesta iaf tycker jag .ungarnas väl och ve går ju dock i första hand .

Visst skulle det funka för oss om jag var hemmafru(inte mannen då han tjänar mer än vad jag gör) men vi skulle få dra ner på väldigt mycket. Sälja hästen, till största del köpa begagnat(inget fel i det), sälja den ena bilen(nu måste vi ha två eftersom båda pendlar till jobbet), göra storkok i större utstreckning, inte kunna resa, inte kunna ta hem mat från resturang, verkligen planera in födelsedags presenter/julklappar, tandläkarbesök o.s.v.
Men det är inget liv vi vill leva och vad skulle hända om mannen plötsligt blev sjuk eller förlorade jobbet? Då skulle det bli mycket tajt!

 jag tror de flesta kan det om viljan finns och i vissa fall att man kanske byter boende men frågan är om man vill det och om det är värt det?!

På samma sätt har ingen kvinna i min släkt gått hemma. Varken min mormor, mormorsmor eller hennes mamma. Eller min farmor, farmorsmor och hennes mamma.

Men det är ju oviktigt. Det speglar bara verkligheten kring min närmaste krets, inte hur samhället faktiskt har sett ut.

Visst är det bara under en kort tid i mitten på 1900-talet hemmafrun var vanlig? I bondesamhället vi kommer från var visserligen mammorna hemma men skötte å andra sidan jordbruket och mycket av barnskötsel sköttes av äldre syskon och mor-/ farmor.

Nej, det kan gå ändå. Min man gick två-årig social linje, nu är han enhetschef inom Landstinget och tjänar strax över 37 000 innan skatt, får ut ca 26 000. Han började med ett "enklare" arbete inom landstinget men har jobbat hårt och bra för att komma dit han är i dag. Jag däremot har högskoleutbildning men tjänar "bara" 24 700....

Vi skulle absolut klara oss på en lön, helst mannens då:) Men det är inget vi är intresserade av. Vi gillar båda våra arbeten och den livsstilen det medför att ha bra ekonomi. Och nej, barnen har inte försummats. Vi lägger mycket pengar på resor och upplevelser och på sommarstugan där vi får kvalitetstid tillsammans, när min dotter var ca 13 år så sa hon till mig "mamma, jag minns inga julklappar eller presenter jag fått, men jag minns alla resor och utflykter vi gjort". Så det finns olika sätt att prioritera och konsumera på.

Allt går om man vill...

Det beror troligtvis på vilken levnadsstandard man sätter åt sig själv. Du skriver exempelvis att ni har hus, om ni haft en annan boendeform hade ni kanske inte haft lika dyra räkningar och således hade en av er kunnat vara hemma?

Jag tror att problemet idag är att man inte är beredd att tumma på sin levnadsstandard till förmån för att en förälder är hemma heltid/båda är hemma deltid. Min åsikt är att man kan leva på en heltidslön om man är beredd att, i de fall man lever dyrt, omprioritera vad som får kosta. Flytta från den nybyggda 4:an till en lite äldre 3:a där barnen får dela rum, hoppa över dyra semesterresor etc. "Förr i tiden" hade man inte så dyra intressen som många av oss idag har (teknikprylar, resor, märkeskläder).

eller det måste gå om man inte har något val. man får rätta mun efter matsäck helt enkelt...