Kan en familj verkligen överleva ekonomiskt om en är hemmafru/hemmaförälder? Förr gick det, men idag???

Jag går hemma.
Vi har radhus + övrigt som kostar 17000 i månaden ganska exakt.
Vi går runt för att sambon har en hög lön.
Ska studera nu i ett par år utan studielån (ta bidragsdelen), så då får vi "lite" extra pengar, och därefter planerar jag också att dra in pengar till familjen.
Det går knappast någon nöd på oss, och vi hittar på saker tillsammans som familj. Barnen har alldeles för mycket kläder(eftersom jag gillar att shoppa till de), däremot saknar vi alla kläder som är "dyra", vi köper inte 1000 kronors jackor och dylikt.

Jag är själv en ganska social människa och trivs med att umgås med andra mammor och deras barn under dagarna oavsett om vi myser hemma hos någon av oss eller åker till en djurpark eller så men jag kan förstås förstå att inte alla skulle tycka om den livsstilen. Dessutom har vi lärt känna så många familjer sedan jag valde att vara hemmamamma att vi måste gå på barnkalas flera gånger i månaden. Trivs man inte med att hitta på aktiviteter med andra familjer är förstås inte hemmamammalivet någon höjdare.

Jag ser ingen större skillnad på barnens fritidsaktiviteter på kvällstid där vi bor oavsett om deras mammor är hemma eller inte. De verkar alla ha någon aktivitet nästan varenda kväll. Inte heller har jag sett att någon av hemmamammornas barn har sämre kläder eller färre prylar än andra men du kanske har en annan erfarenhet av de hemmamammor som du umgås med?

Det är klart att jag och de andra hemmamammorna i vårt område har förmånen att ha en hysfad ekonomi men särskilt rika skulle jag inte säga att vi är. Vi har bara valt bort en del lyx som att inte äta ute lika ofta, vi bor längre från storstan och vi går inte ut på krogen mer än ett par gånger i månaden nuförtiden.

Av de skiljmässor som har hänt i min umgängeskrets har hemmamammorna klarat sig bra, det är klart att de har varit tvugna att börja jobba igen men det är väl inte hela världen. Jag berättade om en av dem i en tidigare post och jag kan berätta om en annan vän som hade varit hemma i 20 år när de skiljde sig men som startade upp en egen firma i modebranschen och tjänar riktigt bra nu. 

OK,   var inte säker på om det var det du menade eller om du menade soffor etc.

Känner man många o har ett stort socialt kontaktnät omkring sig kan ju hemmalivet vara stimulerande för alla parter o även bra för förhållandet.  Och du har en utbildning o trygghet att falla tillbaka på. Det tror jag är A och O. Så man inte går o känner sig att man är i beroendeställning.
Min syster jobbar 60% o lägger schemat själv utefter barnens behov o sambons arbetstider. Flickorna är inte alls mycket på dagis, bara någon dag i veckan. Ett sådant alternativ skulle jag gärna kunna tänka mig några år tills han är större. Men jag har inte det sociala kontaktnätet som krävs för att trivas helt o hållet hemma. Mina föräldrar bor en bit bort.  Det är på landet så här finns inte speciellt mycket aktiviteter att göra o här bor mest pensionärer :/
Förr tillbaka med fler "hemmafruar" var ju skilsmässostatistiken mycket lägre, så det mönstret håller säkert än idag om man undersöker familjer med en hemmavarande förälder.

MissMary:  Jag förstår dina frågor. Jag är inte "hemmafru" för att jag vill vara hemma och pyssla och baka. För oss var det så att sambon blev erbjuden ett intressant, välbetalt, utmanande jobb. Mitt avtal hade gått ut efter 5mån, så jag hade ändå behövt söka nytt, alltså flyttade jag med honom till nya orten för att han skulle ta sin chans. Jag har däremot svårt att få jobb inom det jag brinner för och är utbildad till här, men vi klarar oss bra på hans lön. Nu hade jag turen att bli gravid och söker därför inte jobb just nu.

Däremot pensionssparar vi åt oss båda, men dubbelt så mycket till mig, eftersom jag inte jobbar. Vi har ett samboavtal som säger att hemmet delas lika och också våra besparingar sedan vi flyttade ihop (trots att han är den som förtjänat rubbet av besparingarna).

Nu medan jag är gravid fortbildar jag mig över internet, jobbar lite frilands, delvis gratis, bara för att upprätthålla kontakterna. Jag har också rest "hem" för att delta i ett större seminarium för att hålla mig uppdaterad och skapa nya kontakter.  

När baby är här har inte min sambo rätt till pappaledigt, så han tar tjänstledigt 2mån+full semester. Men därutöver är jag hemma med barnet.  

Jag är inte missnöjd med min situation, jag gör mycket roligt om dagarna och har möjlighet att delta i intressanta seminarier, springa på loppis etc. MEN jag tycker det är svårt att vara försörjd. Jag har haft många kamper med min inre självständiga kvinna.  

Senast om 3 år flyttar vi tillbaks och då söker jag jobb. Får vi flere barn så är planen att sambon ska vara mera hemma.

För oss handlar det inte om att ha råd att vara hemma, jag skulle gärna jobba halvtid, men jag vill göra NÅNTING, vara deltaktig i samhället, bidra till försörjningen, ingå i ett vuxet sammanhang. Brinna för nya projekt, engagera andra människor, utvecklas osv.

Det känns jätteok med vår lösning för ett tag, men inte för 5-10år.   

Vi skulle absolut klara oss! Just nu har jag ca 4200:-/mån och maken ca 10.000
Vi bor i en lgh och har två barn. Allt går om man vill.

Vi har levt så i drygt 8 år, i perioder har vi levt på 80% av makens lön.
Vi bor i hus, men har inga lån (fick barn när vi var "gamla", så det fanns en del sparade pengar...)
Vi har helt enkelt väldigt små utgifter, så därför behöver vi väldigt lite inkomster  :)

Vissa saker blir billigare om man är hemma. Man har tid att laga all mat från grunden, plocka bär osv till egen sylt, saft, äppelmos osv.
Det mesta går att hitta begagnat - leksaker, kläder, möbler, presenter... ALLT finns på loppis /tradera /klädbytardagar /secoundhand!
Inga pengar till dagisavgifter.

Ligger kanske nåt i vad du säger, men tänk också på detta att det är inte särdeles många mammor som är hemmafruar en längre tid. För när man sen får lite äldre barn tycker de faktiskt inte det är nåt kul atts om du springer och mammafikar med spädbarnsmammor, de vill ha  mer utbyte av detta. Hade några andra föräldrar varit hemma med barn i samma ålder vore det ju toppen, men det är ju ovanligt i Sverige med att folk går hemma när barnen är 3-6 år liksom om de inte har småsyskon. Då kan det bli ensamt om man inte känner nån med barn i den åldern som tex är arbetslösa eller sjukskrivna kanske.

Anledningen till att det gick bättre förr var att folk levde snålare förr. Det var inte samma hets att ha det perfekt stylade hemmet, nya kläder hela tiden, utlandsresor varje semester (knappt någon åkte utomlands), leksaker till barnen när det inte var jul och födelsedag, dyr mat etc.

Lönerna har ökat hela tiden medan priserna på t.ex. mat har stått still eller sjunkit. Det som har ändrats är våra konsumtionsvanor.

Jag har varit hemma i 4 år. Vi har två barn och två hundar.
Vi klarar oss fint på makens inkomst. Knepet: inga skulder. Bor i hyresrätt. Bilar, möbler, kläder och allt annat är betalt. Det minskar utgifterna väldigt mycket. Att läsa reklamblad från mataffärerna är också en bra idé ekonomiskt sätt. Vi köper mycket när det är billigt och fryser in.

Visserligen studerar jag på distans samtidigt, vilket ger mig kontrast i vardagen och gör någonting annat än att bara vara hemma med barnen och ta hand om hushållet. Jag får bidrag från CSN och planerar att vara färdigutbildad om 6 år. Då kommer barnen vara lite äldre och jag kommer att börja arbeta. CSNbidraget har jag som nöjsepengar och kan fika, shoppa och göra roliga saker för om dagarna. Jag slipper känna att någon betalar för allt jag gör på så sätt. Att ha en ganska lång utbildning utan att ta lån känns också oerhört bra.

Genom att passa på att studera när jag ändå går hemma så slipper jag att förlora en massa år, eftersom att jag faktiskt vill jobba när barnen är äldre - jag har ett drömyrke som jag tänker arbeta med. Men varför ska jag ha barnen på förskola och sitta i skolbänken när jag kan göra det hemifrån? Jag vill inte stå om 15 år utan en utbildning eller jobb så man får slå två flugor i en smäll.

Vi har både sparade pengar till barnen och oförutsedda utgifter. Stora tjejen blir 3 år nu, och kommer att få börja på förskola för sin egen skull. Sonen kommer att vara hemma tills han är i samma ålder.