Nu i morgon ska jag gå o lämna in prover...
och på måndag så ska sambon lämna in sperma prov...
känns skönt att äntligen vara på G :)
nu är det bara 2 saker till jag måste fixa de är 1. sluta röka 2. gå ner i vikt!
någon mer som har börjat med utredning?
skulle vara kul att följas åt, för jag vet själv hur tungt detta känns, och helst
av allt skulle jag vilja vara gravid nu!!!!!!
Akita06: Vilken tur att du har svar på många av mina frågor. Alltid skönt att veta av vilken orsak saker ska göras. Kontraströntgen var ordet han använde!
Han berättad en hel del när vi var där, nervös och spänd som man var så gick det mesta in i ena örat och ut i det andra. Frågorna kom när vi varit hemma en stund och hunnit fundera på vad som egentligen blivit sagt!?!
Jag vet..har en tendens att bli så när man e hos läkare....då är F.L. jättebra. Jag har lärt mig och fått reda på massor här på de olika forumen. Glad att jag kan vara till hjälp!
Antar att man lär sig en del på vägen liksom. Har spolning på tisdag..lite nervös. Tyckerdet fruktansvärt otäckt bara att kliva upp i gynstolen..känner mig så jädrans utlämnad...men men.."a man gotta do what a man gotta do"...eller nått!? ;)
Pixan: Tack för infon! Ja mannen följer med och vi ska diskutera möjliga åtgärder/ tillvägagångssätt beroende på vad våra prover säger. Är sjukt nervös idag...
Betyder det då att om man har ömma bröst o pms så har man haft ägglossning?? Har alltid det ju-förstår inte hur man ska känna skillnad på graviditetssymptom och vanliga pms..
Jaha..då var det över..var sjukt otrevligt men gjorde inte speciellt ont o läkaren var jättebra! Hyperventilerade nog lite när allting skulle in..när det var klart så tippade dem mej med huvudet bakåt-tyckte nog jag var lite blek om nosen..med all rätt för det var jag nog. Som sagt..undersökningen i sig var mer otrevlig än smärtan..för det hade jag knappt någon.
Status...Mannens simmare var ok..skulle ha minst 50 milj och han hade 216 milj..dock en del slöa-men det gjorde inget när det var så många.
Mina prover var oxå bra..har nog lite senare ägglossning än jag trott. Spolningen visade fritt flöde så det finns ingen uppenbar orsak till att vi inte blir gravida!
Nu ska vi försöka själva i 2 månader sedan blir det ivf-kö..väntetiden är 3-6 månader!! Inte alls länge ju :) Under tiden som vi står i kö kommer jag äta pergotime...men som sgat..nu försöker vi själva ett tag ..en sak i taget!
Känns oerhört bra att allt var ok!
Glömde ju dock ställa alla frågor som jag inte hade just då men som ploppa upp 10 min efter att vi lämnat läkaren...typiskt!
Hej!
Jag är också väldigt ny här, just för att liksom andra ha någon att prata med, någon som förstår. Det gjorde ont i mig av igenkännande när jag läste det akita06 skrev om att man går sönder lite grann varje gång och sedan bryter man ihop helt.
Jag slutade med p-piller för drygt tre år sedan. Vi har försökt aktivit snart två år. Eller, under period försökte vi inte aktivt, men över ett år iaf och därför har vi nu sökt hjälp och påbörjat utredning. Min man lämnade prov först medan jag inväntade dag 22 (som var närmast i tiden) och nu hoppas jag att dag 3 ska tajama in mellandagarna så att jag kan gå och lämna prov (dvs att något är öppet för provtagning).
Så långt frid och fröjds och jag har kännt ett otroligt lugn i "frågan" sedan vi startade utredningen. Men så damp provresultat efter spermaprovet ner i brevlådan. Det såg inte bra ut. Kommer inte ihåg de exakta siffrorna nu men för det första stod det att alla resultat under 40 milljoner spermier ska vidare utredas, min man hade 0,7 miljoner. För det andra vill man vidareutreda alla vars resultat visar att mindre än 50% av spermierna simmar framåt. Min mans resultat var 1%.
Så vi har förmodligen redan vårt svar. (Jag orkar inte ens tänka på att det kan komma något negativt svar på mina prover också.) Frågan är vad händer nu? Är det någon som vet något om vad som händer och hur chanserna ser ut när mannen har spermier men uppenbarligen inte så många?
Samtidigt *snabb och kanske falaktig huvudräkning* ska inte 70 000 spermier räcka? Jag behöver väl för sjutton bara en enda för att bli gravid? Vi har inte berättat för någon familj och bara några ytterst få (tre) vänner vet att vi utreder men jag vill inte prata resultat eftersom det är min mans vi har. Det får vara upp till honom. Känner mig väldigt ensam i det här. :(
Hejsan!
Är väl i samma sits som er andra. Började min utredning 15 dec efter ett års försök utan resultat. På vårat första möte med bm så gjorde hon ett vul samt tog blodpover på mig, sambon ska lämna spermieprov nästa vecka.
Kände att min bm inte var så tydlig på att förklara hur hela utredningen skulle gå till. Nu har vi fått hem papper om att vi fått ett möte hos en kurator, är det något som ni har varit med om och vad sägs där?
MVH/Cecan
JaneD! förstår din förtvivlan! Men här finns fler med samma problem... Ang vad man kan göra åt det så läs lite under Manlig infertilighet... Hoppas du får råd på vad ni kan göra... Och jag tycker din huvudräkning verkar vettig ;)
Cecan, du kan läsa mer på fertilitetskliniken.se tror jag annars googla på det! Verkar som läkare och bm överlag är dåliga på att förklara därför måste man läsa på mycket själv...
Kram alla medsystrar!!