Vi som har börjat en infertilitetsutredning...

Hej tjejer! Jag såg att de var en del frågot angående väntetider och så, såg att ni fått lite svar,som sagt det varierar tydligen en del beroende på vart man gör den.  men provsvar, tider osv är väl det som tar tid.

det var för kanske två år sen tror jag som jag sökte hjälp på kvinnoklinken pga av väldiga smärtor vid samlag, vi hade det verkligen jobbigt ett tag och vi drog länge ut på att söka hjälp, när jag hade mens så var det som knivar i magen och det enda jag kunde göra var att proppa i mig smärtstillande och ligga ner tills det gick över..
tillslut sökte vi hjälp och jag gjorde en titthålsoperatioen där dom konstaterade att jag hade endo, kort därefter tog vi kontakt pga av att vi aldrig blev gravid och på den vägen är det.  Idag är min endo inte lika krånglig men jag har fortfarande ofta ont i magen och mensen är inte alls rolig =/

Jag läser era inlägg och jag tycker det är så sorgligt att det är så många som är/har vart och kommer att vara i samma situation. jag kunde aldrig drömma om att det var så vanligt.. har oftast känts som man är ensammast på jorden om att inte kunna bli mamma.. men för oss är det bara lite krångligare och gud så vi kommer uppskatta våra kommande barn och verkligen njuta av det den dagen det äntligen blir av. för det kommer det att bli.

Ja det vet man ju aldrig..

Svårt att säga riktigt hur länge vi försökt.. Först gjorde vi 6 försök med ÄL-tester, sedan började jag med p-piller igen i ett halvår. Dels för att vi tänkte få ordning på lite praktiska saker, och dels för att jag blev så ledsen varje gång mensen kom att jag nästan blev lättad av att veta att "nu kan jag inte bli gravid".. Efter pillerätandet gjorde vi 7 försök till med ÄL-tester, tills vi kände att vi båda blev så stressade av att räkna dagar och ha sex på beställning att vi sa att vi slutar testa och bara kör när vi känner för det. Det har vi gjort över ett halvår nu och ingenting har hänt..

Fick min mens nu, vilket inte alls stämmer eftersom jag hde den 22 dec.. äl runt den 4e så nu vet jag inte, kan det vara så att det är en spotting? vad skönt att våga tro och hoppas igen. hm =)

Vi får hoppas det för din skull att det är spotting. Jag vet inte om det är normalt att agera som jag gör men jag skjuter på något sätt undan positiva känslor inför allt som har med barn att göra. När andra pratar och "skryter" med sin stora magar och bäbisar, reagerar jag utåt sett med "glädje" men innerst inne  känner jag mig helt känslokall. Det är för att det är en så främmande verklighet för mig och som om jag har otur,  kanske aldrig blir min egna verklighet att jag skyddar mig själv genom att inte känna någonting.

  jag tror bara det är mens men vi får se.. =)
jag vet precis hur det är. man ler och låtsas vara glad eller man försöker väl iaf att vara glad för andras skull, men det är sjukt svårt när det gör så ont i en när dom bara pladdrar på om deras graviditet deras barn osv.. man vill ju så gärna uppleva allt det där själv!

Nej, skönt ändå, då är vi på samma ställe och kan prata riktigt ordentligt utan att vi vet vem den andre är ändå!

Vi har inte använt några stickor eller så, i somras räknade vi mkt å det blev liksom "sex på beställning" och jag gillade det verkligen inte så jag la av med allt sånt tänk å ville nästan inte ha sex alls.. numera kör vi ganska automatiskt på "varannan dag-principen" och det funkar bra! inte alls stelt och konstigt :)

Däremot så får jag rätt ont, då min sambo inte är så liten och om vi har sex mkt och ofta såblir jag öm "ända upp i magen" som det känns som ibland. Men det är väl inget å klaga på eg!

Jag riktigt hoppas hoppas att det ska räcka med att ha RINGT för en tid på gyn och undersökningar osv.. så man slappnar av och blir gravid! Jag hoppas så det gör ont!

Något nytt? :)

väntar o väntar på tiden den 3 e feb....när va d ni hade tid?kram

Hej! Jag och min har också påbörjat en utredning. Vi ska tillbaka nästa vecka för att diskutera vidare hur vi ska göra. På något sätt känns det bra att ha påbörjat utredning och det känns som ett litet hopp i vardagen.