Vi som har börjat en infertilitetsutredning...

ja,vi har velat ha det tryggt och stabilt,med både jobb o allt.osen när man då bestämmer sig att vi vill ha barn så funkar det inte som det borde,det känns så orättvist när många lixom "råkar" bli gravida...här har man verkligen fattat beslut tillsammans o sen skiter det sig ändå...

Kopierar från vårdguidens hemsida:
Endometrios innebär att vävnad som liknar livmoderslemhinnan förekommer utanför livmodern.
Symtom

Det vanligaste symtomet är menstruationssmärta, dysmenorre. Vid endometrios börjar smärtorna oftast före menstruationen för att sedan bli kraftigare under mensens första dagar. Djup samlagssmärta förekommer ofta redan i början av sjukdomen. Symtom från tarmen är mycket vanligt, till exempel smärta när du bajsar. Symtomen kan likna dem vid IBS, känslig tarm. Besvär som påminner om urinvägsinfektion förekommer ofta. Mensrubbningar, såsom rikliga blödningar, mellanblödningar, oregelbunden mens och korta menscykler, det vill säga att du har mens oftare än en gång i månaden. Infertilitet, ofrivillig barnlöshet, är vanligare hos kvinnor med endometrios

Det är väldigt orättvist. För mig som är i den situationen som alla i denna tråden att jag än så länge inte kan bli gravid, känns det som en dolk rätt i ryggen att höra och läsa om sådana som blivit gravida vid första försöket eller bara "råkade" bli det. De vet inte hur lyckligt lottade de är. Varför blir jag straffad?!!

ja det känns skitorättvist...o så såg jag på nå program igår familjer som har typ 10 ungar...varför ska vissa kunna få hur många barn som helst,när det e så många som inte för en bebis ens...det e så många som inte förstår hur det här känns att inte bli gravid...vissa kan fråga:"när ska ni skaffa barn då"?vafan e det för en fråga....gör så ont...o sen dom som bara snackar om sina ungar hela tiden,man orkar faktiskt inte höra hur mkt som helst....så säger vissa:"slappna av så ska du se att de blir bra".usch jag blir så ledsen och förtvivlad...

"klockrent",du har oxå endo?något du vetat länge eller nåt som de upptäckte då ni sökte hjälp?

Hej..det som tar tid är oftast att det bara är ett fåtal läkare som arbetar med detta på respektive klinik och att det är många före i kön. Mannens spermieprov kan ta flera veckor att analysera medans vårt blodprov går snabbt att få svar på. Sedan när detta är klart och det blivit er tur så skall läkaren ha en ledig tid som, om du ska spola livmoder-o-äggledare, skall passa din menscykel.
Det är väldigt olika från landsting till landsting hur lång tid det tar men generellt sett kan man säga att det tar 2-3 månader innan ni blir kallade till besök.
Hoppas du fick det svar du letade efter!

Tack! Tråkigt att det ska behöva ta sån tid.. Man vill ju att allt ska gå så fort, när man redan försökt så länge...

Har också kommit dit där jag knappt kan se gravida eller små bebisar längre.. Förstår inte varför så många knappt ens behöver ta av sig kläderna innan de blir med barn, eller t ex tonåringar som blir gravida hela tiden och gör aborter, när vi som inte vill nåt hellre inte blir det...

Åh.. nu undrar man förstås om det är så at tvi känner varann :)
Lycka till!

Där fick jag svar p åen fråga jag också funderade på 2-3 månader.. shit, vad hårt oc hsvårt det känns! Vet precis hur du menar när du säger "man har j uredan väntat så länge.." hur länge har ni försökt?

Jag känne rmig så dum! Jag har förnekat att det kan vara något fel och tänkt "men vi har ju bara försökt 6-9månader eller så" när det egentligen är 1½ ÅR nu.. hjärnan kan luras ganska bra, bara vi vill....

piluttan1: Ja jag vet..det e skitjobbigt med alla gravida människor runt en. Hör på den här då: Min lillebrorsa kom hem för ett par månader sedan och sa att han hade haft ETT "one-night-stand" där han inte skyddat sig och nu var tjejen gravid..brorsan 19 år, tjejen 16 år! Vad är oddsen för det?? Du kanske kan räkna ut vad jag kände då..grät i flera dagar ju. Till råga på allt velade dem fram å tillbaka om hur de skulle göra och till slut i v 9 gjordes en abort. Fick helt sjuka tankar under den tiden..typ att jag kunde adoptera barnet bara hon inte tog bort det...eller att jag på nått sätt kunde ta över graviditeten..det går ju inte men tankarna var sådana.

Håll ut! Det blir vår tur oxå!
Tänk såhär..har ni väntat såhär länge så kan ni säkert vänta 2-3 månader till. Det e en enorm lättnad när man väl får besökstiden! Många blir gravida själva då. Dessutom är du fortfarande under 30-strecket till skillnad från många av oss andra...om det nu e nån tröst?!

Kram

Nä det göra man bara om det antingen har varit många missfall eller som spermaprovet är dåligt, typ för få som det var i vårt fall. Ja det känns verkligen surt att de tappade bort det det gick liksom 2 månader, vilket är dyrbar tid när man är i en sådan här situation. Men idag är det 1½ vecka sedan vi tog om det...så det börjar närmar sig tills remissen kan skickas iväg. Känns skönt för nu känns det som vi har stått o stampat på samma ställe ett tag.

Men skönt att utredningen sätter igång för er :0) Känns som sagt alltid skönt när det händer nåt....