• taksi

    Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning

    Fortsättningstråden för oss som är rädda för både vaginal förlossning och kejsarsnitt. Här är kopia från förra trådstarten:

    Hej, finns det någon här som både är rädd för vaginal förlossning och kejsarsnitt? Jag har varit med om en vagninal förlossning för snart 4 år sedan. Var förlossningsrädd innan dess (gick till Aurora) och skräckslagen efter den erfarenheten. Första året med mitt barn så grät jag varje gång jag såg gravida kvinnor på stan eftersom det påminde om förlossning. Det har så klart hänt senare också, men inte lika ofta.

    När längtan efter barn blev stark igen så har jag hela tiden tänkt på Aurora-bm som sa att "som sista utväg" finns ju alltid snitt och att min förlossningsskräck inte får innebära att jag begränsar det antal barn jag vill ha. Jag och sambon var helt överens innan jag blev gravid att vi skulle be om planerat kejsarsnitt. Grejen är bara att även det känns helt hemskt! Dessutom råkade jag göra bort mig och såg i en dokumentär några barn som förlöstes med snitt. Kunde inte hjälpa det utan fortsatte att titta och nu vet jag varken ut eller in. Tidigare har jag i alla fall haft tankarna att det ska bli snitt och att det är min utväg, men det verkar ju farligt?!

    Finns det fler med samma rädslor? Ut måste ju barnet hur som helst...

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2007-10-17 22:42:22:
    Första tråden:
    www.familjeliv.se/Forum-2-254/m22941048.html

  • Svar på tråden Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning
  • taksi

    Gäääsp, ja nu ska jag försöka sova. Hoppas att alal mina nya piller hjälper itll så att jag får en god natts sömn!

    God natt!

  • Kegge

    crex- Nu vet du ju lite mer om vad som kan hända och du kan förbereda dig mer mentalt och du kan själv ha lite mer kontroll på smärtan och vad du vill ska hända.
    Du kan nu förbereda personalen på dina ev känslor det kunde du inte förra gången.
    Se dina tidigare erfarenheter som en styrka nu istället.

    Nu vet jag iallafall hur man mår efter ett snitt och kan förbereda allt jag skulle viljat haft klart hemma tex...
    Men som sagt när man väl är där hur tänker man?
    Snitt njaaa...slapp ha ont men återhämtningen njeee... Vanlig förlossning ja om det går lagom fort ja! Massor av lustgas och EDA!!!!


    ~♥~son född 30/6 -07!~♥~
  • Kegge

    Jag sa aldrig fler barn....såhär 3mån 32dagar efter så nja jo ett till skulle man ju vilja ha! Tänk vad tokig man är! När man ser det lilla leendet så smälter man och tänker han var värt det!

    Sovgott och dröm vackra drömmar!


    ~♥~son född 30/6 -07!~♥~
  • Fru U

    Hur känns det med snitt? Känner man att de är där o rotar? Om man väljer sövning, hur knyter man då an till barnet?

    Kan man välja ryggbedövning men säga att om man tycker det är för hemskt att man vill att de ska söva en omedelbums?

    Nån som vet???


    Live and let live
  • Mamma Åsa
    Fru U skrev 2007-10-23 23:15:43 följande:
    Hur känns det med snitt? Känner man att de är där o rotar? Om man väljer sövning, hur knyter man då an till barnet? Kan man välja ryggbedövning men säga att om man tycker det är för hemskt att man vill att de ska söva en omedelbums? Nån som vet???
    Hej

    Kan svara på en fråga HUR JAG upplevde snitt.Jag var ju givetvis "Rädd" för de  visste ju inte hur de skulle vara har ALDRIG blivit opererad tidigare.. när vi kom in till operationssalne fick jag en ryggmärgsbedövning lokalbedövning.. å vipps så kände jag ingenting i nedre delen av kroppen..lite olustig känsla men inget jag brydde mig om.. de värsta var bara att VETA att de skulle skära i en och skulle man kännde e jag var ju vaken? Men  de tog 5 minuter från bedövningen å att få skynket framför mig å så kände jag att de slet lite men ineg ont utan de var klart att de var där på magen.. å vipps skrek en liten bebis höggt.. åhh vilken Lycka.. sedan sket jag i allt annat .. de var klart med att de sytt ihop så fick jag min man och lille Gabriel komma upp till uppvaket  där fick vi vara i ca 2 timmar tillsammans och efter de  upp på bb..  de andra vet jag inte för jag ville vara där å höra när mitt barn kom.. Kram på dig/Åsa
  • Kegge

    Jag fick välja sova eller ryggbedövning.
    Valde att vara vaken för jag ville höra det lilla underbara skriket.
    Man känner ingenting men man märker det genom att kroppen rör sig lite men annars är det lugnt. Jag snacka å babbla järnet sen hörde man ett litet gny och då kom tårarna.
    Tror säkert man kan bli sövd fort om man får panik det gäller att inte ha ätit något innan bara (så man inte kräks under sövning).

    Man knyter an det lilla barnet man har hormonerna i kroppen även om jag tyckte det tog nån månad innnan jag riktigt fatta att han var min.

    Skulle jag bli tvungen att snittas igen så utan tvekan skulle jag vara vaken igen för det var inte alls otäckt! Hade maken bredvid mig å det kollades blodtryck å kände jag mig snurrig skulle jag säga till å det var så mycket så man han inte tänka.


    ~♥~son född 30/6 -07!~♥~
  • Fru U

    Grejen är ju att jag vet hur det är att bli opererad och det e inget kul . Det som ger mig  panik-känsla är rädslan för att jag ska känna hur de rotar inuti mig


    Live and let live
  • Mamma Åsa
    Fru U skrev 2007-10-23 23:25:55 följande:
    Grejen är ju att jag vet hur det är att bli opererad och det e inget kul . Det som ger mig  panik-känsla är rädslan för att jag ska känna hur de rotar inuti mig
    men de kommer du inte göra.. man "Känner" inte de.. säger som Kagge Man känner ingenting men man märker det genom att kroppen rör sig lite men annars är det lugnt
  • Fru U

    Jo men känner man inte att de är o rör vid lovmodern o drar i huden o sånt? Jag är verkligen op-rädd (alltför många dåliga erfarenheter av sjukhus)


    Live and let live
  • Mamma Åsa
    Fru U skrev 2007-10-23 23:34:29 följande:
    Jo men känner man inte att de är o rör vid lovmodern o drar i huden o sånt? Jag är verkligen op-rädd (alltför många dåliga erfarenheter av sjukhus)
    Har dåliga erfarenheter för sjukhus jag oxå.. MASSOR tyvärr miste en son i magen fullgångentid  och alla läkare å så.. men just där inne  så kände jag en trygghet.. jag var i deras händer dom som jag avskydde mets av alla ..å alla tjutande apparater.... men  neää man känner inte de ..Kram
Svar på tråden Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning