Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning

Oj vad ni skriver försöker läsa ikapp!

Jag kan nog säga att jag är en "tyst" ev förlossningsrädd...
Alltså jag säger inte hur jag egentligen hur jag mår efter "förlossningen".
Nä jag mår toppen var lite jobbigt att inte kunna röra sig efteråt men nääää jag mår fint!
Var på samtal me doktorn efter en månad eller nått sånt där smtal om man hade frågor om "förlossningen" å så men jag har svårt å berätta å den doktorn var puckad...
Jag sa det va lite tungt men mår fiiiiiiint men kanske är ett psykfall nästa graviditet (Jag skojar när jag blir obekväm) Ja han lova att de skulle kolla fostervattnet tidigare om ja skulle gå över å ett snitt är ju en fara för det är ju en operation men inget som säger du kan föda normalt nästa gång bla blabla men vet om man ens lever då man kan ju vara död..bla bla bla...hehe sa jag å undra vad sa han? Öh oki...
Åh vad jag lita på honom...höll god min å fortsatte säga jag mår toppen!

Sen nu i veckan skulle man ju få komma på gruppsamtal för de gör så när man fått akutsnitt för man kan må lite dåligt psykiskt, när de sa det på BB sa jag äh det behövs inte men känner innerst inne att jag skulle kanske behöva tala av mig men kan inte.. så jag gick inte å tala om det i grupp nääää.... Ingen förstår mig...

Jag är inte besviken på att jag inte kunde föda "normalt" utan det är tiden efteråt.
Snittet oki men återhämtning, inte lyfta, inte kunna stå rakt, byta bandage, inte kunna byta blöja på son, avslaget jobbigt när man ej kunde röra sig ordentligt, har fortf ingen känsel i delar av magen och kommer antagligen inte få tillbaka det....
Så ja jag är rädd jag ska bli snittad igen...
Har en kompis som blev snittad men planerad och hon är yngre, smalare och mer tränad än jag så hon förstår mig inte heller hon fixa det å det å så...

Tankar runt "normal" förlossning ja kommer inte klara smärtan å ger upp...

Ja trots detta vill jag gärna ha ett barn till men det ville jag inte för 3månader sen...

Och ja jag tänkte varför ett barn till när man är rädd är folk knäppa?
Japp det är man för som någon skrev det är ju barnet man vill ha efteråt ju!

Nääää skoja bara jag mår bra jag mår toppen!

Nä alla reagerar vi olika och det får man jag säger ut med det jag komer vräka ur mig min rädsla när jag är gravid igen å hoppas jag får en BM som vet vem jag är när jag kommer och jag känner jag kan tala med...

Nä skoja bara jag mår toppen! (Struts jag? näää...)

Oj nu äta nått!

Hade tur de trodde det var min låga puls de fick in så BM(underbara människa vill ha henne igen på förlossningen) sprang å hämta doktor (Oxå bra en kvinna) så de tog fram ultraljudsmaskinen för å kolla om och var hans hjärta slog.
Men på 5min bestämdes det att han klarar inte en förlossning.
Jag redo för allt hade tänkt igenom vad som kunde hända så det var lugnt då.

Snitt- Nål i rygg nej inte farligt minns den inte ens trots att han stack 2ggr men man kan säkert få bedövning just vid sticket men nej det går fort å så känner man benen försvinna sen ligger man där å de kollar tryck å sånt.
Må illa nja det kan de kontrollera me att spruta in något så det gjorde dom jag skulle säga till och det gjorde jag så det gick över! Ingen fara alls under ingreppet! Det är jag nöjd med!
Efteråt upplever alla det olika säkert!
Pappan å bebis gick iväg å packa väskan från förlossningen å fick ett rum på BB medans jag blev ihopsydd.
Uppvaket fick jag stanna tills jag kunde röra benen och pappa och son kom efter en stund de ringde tillåme å sa att nu får de allt komma. Vet ej hur lång tid jag försökte sova var så trött. Hade kateter var ju spännande å veta hur det va (är uska satt några sådana på folk) blev av med den dagen efter då jag redan var uppe å gick!
Kände inte av opsåret å allt jag fick var 2 alvedon var 6te timme så det var bra! Fick nått starkare för ryggen då sängarna är pest när ja skulle sova. Fick Eget rum så maken fick sova över och han skötte Junior. Underbart men jag ville oxå men kunde inte stå rakt han fick visa mig hans första bajs på blöjan...hehe.. men de fick ju en bra start.
Nä jag vägra sitta still för lungornas skull så jag kämpa på.
Nu fick jag någon inflammation i låret i åderbrocket jag har så för säkerthetsskull fick jag sprutor me propplösande i. Fick fortsätta med det hemma sen.

Nä skulle jag bli snittad igen vet jag vad som väntar å jag kan förbereda saker.
Men vem vet denna gång kanske det inte känns så vem vet?
Bättre bättre bättre!
Nä denna gång ska vattnet gå och värkarna å så några timmar senar är bebis ut!
Vill inte planera någe vill inte veta vill inte bli igångsatt!

Och lyssna inte för mycket på andra för alla upplever saker olika, jag har låg smärttröskel är överviktig så allt blev nog jobbigare och tyngre tror jag.

Hoppas verkligen ni får lite sömn det är den bästa medicinen!

Jag tror att jag har bestämt mig nu för kejsarsnitt. Jag säger "tror" för jag är en sån person som aldrig kommer känna mig hundra procent säker på nånting. Är nu nervös för att Aurora-läkaren inte ska gå med på det så att det liksom blir en kamp... Tänkte att jag kanske skulle mejla och förklara för henne INNAN vi ses, jag har lätt för att få tunghäfta när jag blir nervös.
Wish me luck!

apan:
Håller tummarna för dig!

Låter smart att skriva ihop ett mail - sedan kan du ju välja om du mailar iväg det, eller om du tar med det och har det som underlag när du ska prata med läkaren/låter henne läsa det då.

Har en liten fråga…

Jag födde mitt första barn med snitt då båda han och jag var MYCKET sjuka. Min lilla Aaron klarade sig inte, han somnade in efter knappt sex timmar. Det var inte ett akut snitt eller så. Vi visste om sedan några veckor tillbaka att han hade en tumör på halsen/huvudet och att läget var riktigt alvarligt.

Nu är jag gravid igen och funderingarna på förlossningen är många. Är så rädd att jag även denna gång ska få lämna sjukhuset tomhänt och lämna mitt barn i ett kylrum. Detta gör att jag får en förlossningsskräck. Jag törs inte föda vaginalt då jag är rädd att det blir för okontrollerat och att det inte går tillräckligt fort om nått skulle hända. Vet inte om jag kommer att kunna lita på barnmorskorna när de säger att allt är normalt, osv. Vet inte heller om jag kan klara av att inte kunna veta hur lång tid det tar. Att vänta in en förlossning självmant är helt uteslutet då jag kommer att vara ett nervvrak innan de är klart. Funderat på att bli igångsatt, men jag har förstått det som att man måste vänta tills man är mogen och att man därför inte kan säga när det kommer att ske. Kan bli två veckor innan eller tom dagar efter BF. Så snitt är ju det jag liksom har bestämt mig för. Har fått tala med en Aurora-BM ang detta och vi ska träffas igen innan det bestäms hur jag ska göra. Men som jag förstått så ligger själva avgörandet hos mig. Saken är den att väljer jag ett snitt nu kan jag ALDRIG föda vaginalt, en upplevelse som jag längtade sååå efter innan helvetet brakade lös förra gången! Jag känner mig så kluven och vet varken ut eller in! Kan man bli igångsatt fast tappen inte är mogen, eller måste man vänta in det? Om jag kan få ett definitivt datum där jag vet att allt kommer att startas igång så kanske jag klarar en vaginal förlossning, men jag vet inte. Är det möjligt? Hur skulle ni andra resonera? 
 

Tack på förhand!

RebeccaR, beklagar verkligen

Man kan ju aldrig göra val åt andra men jag hade inte tvekat när det gäller ett planerat snitt om jag varit i din situation. Men det är jag det.

Igångsättning kan fungera även om du är omogen, men enligt min ena läkare är den akuta snittrisken 30% för en förstföderska om tappen är omogen. Men man behöver alltså inte alls vänta in en mogen tapp utan det går innan med

Om du väljer snitt, sörj att du inte får uppleva en vaginal förlossning, men gräv inte ner dig. För en vaginal förlossning - och likaså ett snitt - är ju bara startskottet för ett liv med ett/ditt barn, så som det ska vara iallafall.

Önskar dig all lycka till

Igångsättning kan göra ondare men du kommer att bli så övervakad. Sedan kommer de säkert på dig som för mig föra in en elektrod i livmodern om värkstimulerande dropp behövs (går ju ofta hand i hand med ryggbedövning).

Alla gånger kan du göra en förlossningsplan där du får avbryta om du inte törs osv. Likaså kommer de inte riskera något utan hellre snitta i god tid om inte förlossningen fortlöper tillräckligt tillfredsställande.

Prata med din barnmorska och fråga vilka garantier du verkligen kan få. Se till att få det på papper och känn hur trygg dessa gör dig. Ha de hemma och fundera, prata med din sambo/man och vela fram och tillbaka.