Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning
Fortsättningstråden för oss som är rädda för både vaginal förlossning och kejsarsnitt. Här är kopia från förra trådstarten:
Hej, finns det någon här som både är rädd för vaginal förlossning och kejsarsnitt? Jag har varit med om en vagninal förlossning för snart 4 år sedan. Var förlossningsrädd innan dess (gick till Aurora) och skräckslagen efter den erfarenheten. Första året med mitt barn så grät jag varje gång jag såg gravida kvinnor på stan eftersom det påminde om förlossning. Det har så klart hänt senare också, men inte lika ofta.
När längtan efter barn blev stark igen så har jag hela tiden tänkt på Aurora-bm som sa att "som sista utväg" finns ju alltid snitt och att min förlossningsskräck inte får innebära att jag begränsar det antal barn jag vill ha. Jag och sambon var helt överens innan jag blev gravid att vi skulle be om planerat kejsarsnitt. Grejen är bara att även det känns helt hemskt! Dessutom råkade jag göra bort mig och såg i en dokumentär några barn som förlöstes med snitt. Kunde inte hjälpa det utan fortsatte att titta och nu vet jag varken ut eller in. Tidigare har jag i alla fall haft tankarna att det ska bli snitt och att det är min utväg, men det verkar ju farligt?!
Finns det fler med samma rädslor? Ut måste ju barnet hur som helst...
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2007-10-17 22:42:22:
Första tråden:
www.familjeliv.se/Forum-2-254/m22941048.html
), och jag ska lägga på minnet att om det blir aktuellt med igångsättning vill jag också träffa BM innan för att kolla av personkemin.
Har vaknat hela morgonen av sammandragningar som inte gör ont men som har tryckt bebisen neråt så jag liksom fått dra efter andan. Nu börjar jag känna mig mer rädd för att ha det så här resten av tiden och hela tiden undra om det är idag förlossningen ska börja, än vad jag känner mig rädd för själva födandet. Det känns som rena rama tortyren!