Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning

apan: vad skönt att du har förtroende för din mvc-bm. Då ska du ju helt klart fortsätta samtalen med henne istället!

Rebecca: det är väldigt skönt att komma fram till något som kan kännas som ett beslut (även om det kanske kan vara ruckbart). Jag gjorde det sist, nämligen vaginal förlossning om jag får igångsättning, och sen dess är det mycket lättare att jobba med alla känslor, tankar och praktisk planering.
När är det dags nu igen?
Kram på dig!

Ja, jag känner att jag vill komma fram till nått snart så att jag kan fokusera på det istället för att bara vela fram och tillbaka!

Vad var det som gjorde att du kom fram till ditt beslut om igångsättning?

Jag ska ha min lilla tös i januari Har datum 25, men det blir väl tidigare

Kram

Det är väl lite så att när jag väntade Aaron så såg jag verkligen fram emot att få föda barn. Jag tyckte at det skulle bli en fantastisk upplevelse och det gick göra hur ont som hellst, jag skulle ju få en bebis!

Mitt snitt som sedan blev var ju allt annat än en lycklig upplevelse. Aaron dog (dock inte pga snittet) och jag var VÄLDIGT sjuk. Fick ligga på intensiven 1.5 dygn och hade kontstant två sköterskor som stod vid min sida och tittade på mig. Återhämtningen var hemst och det gjorde sååå ont! Hade ont lääänge och var ju handikappad i veckor.

Ett snitt känns mer kontrollerat, men upplevelsen att föda "normalt" kommer jag aldrig att få uppleva om jag tar ett snitt nu... 2 snitt = alltid snitt. Sen är jag lite rädd för att det ska försämra mina möjligheter att bli gravid igen. Jag velar fram och tillbaka om hur jag ska göra och hoppas att jag kan komma fram till nått beslut nästa gång jag träffar aurora.

Sen är det ju som du säger... Man får ju alltid höra hur "negativt" det är med snitt, men det är aldrig nån som talar om riskerna vid en vaginal förlossning. Jag är ju rädd för att en vaginal förlossninng ska bli för okontrollerad och att jag inte kan få hjälp i tid om nått skulle hända... Men går det bra så skulle jag nog vara stolt över mig själv. AuroraBM sa att det kan vara bra att jag får en positiv förlossnigsupplevelse oavset hur jag går tillväga då mina nuvarande upplevelser är 100% negativa. Ja ja... kommer väl fram till NÅTT hoppas jag

Kram

Jag vet inte hur jag kan ställa mig procentuellt sett Är nog mer 50/50 här, Vet att min man inte vill att jag tar ett snitt även om han aldrig skulle säga det till mig.  Han blev så rädd sist och trodde att han skulle få lämna sjukhuset helt själv då

Sen är det ju som du säger- varför ska man återhämta sig när ens bebis dött? Man vill ju som sagt själv bara lägga sig ned att dö! Fy viljen upplevelse att de tom fick knäcka hans axel!

Kram

rebecca: det var aurora-bm som nämnde det i slutet av vårt förrförra samtal. Jag har aldrig känt för en igångsättning utan tänkt att det är jobbigt. Men i och med att min största oro är att jag ska vara lika utmattad och få en dålig förlossning som sist, så klarar jag inte att gå tiden ut (pga kraftiga förvärkar, svår foglossning och medföljande svåra sömnproblem). Så när hon hade sagt det i förbifarten så sjönkt det snabbt in och jag började att läsa på om igångsättningar av omföderskor. Eftersom jag har varit lika rädd för både vaginalt och snitt, men vill kunna vara samlad hela familjen efter förlossningen så kändes igångsättning som ett bra alternativ. Då får jag ett datum att fokusera på, vet att jag slipper sista och tyngsta veckan och så är det större chans att jag får vara med barnet och sambon genast efter förlossningen om jag föder vaginalt. Så har jag resonerat. Men om jag inte får bättre sömn nu framöver så känner jag mig väldigt orolig för hur jag ska klara en ny vaginal förlossning, oroar mig för att bli värksvag igen, att få dropp och att bebisen ska må dåligt av droppet.

Jag håller med din aurora-bm att huvudsaken är att hur förlossningen än går till så är det viktigt att få en fin och positiv upplevelse den här gången!

jaha, då har man varit o pratat m förlossnigläkare på DS... och nu vet jag vare sig ut eller in!!!!

Han var jättebra att prata med, vi var där i 1½ timme och jag känner att jag fick altl sagt och han lyssnade och träffade mig på pricken! förstår ni en man som lyckas med det

vi kom fram till att min upplevelse av min förra (Vaginala) förlossning har förstärkts genom åren då jag läst om min egn förlossning, fått mer input ifrån vänner, websiter Barnmorskor som jag känner privat och via mitt jobb (personskadereglerare så jag läser medicinska journaler varje dag) att jag egentligen just då inte var rädd utan sen efteråt blev medveten om hur illa däran det egentligen varit samt att jag fick så ont efteråt pga jag var felsydd.

jag ska nu träffa en erfaren  Barmorska som arbetar på förlossningen på DS, om jag gillar henne och bestämmer mig för att föda vaginalt sätter vi igån mig tillsammans en bestämd dag så att hon är med hela tiden och guidar mig igenom allt.

läkaren sa att han nog tror att det blir snitt men att träffa Bm är enda chansen till att jag ska kunna ändra min bild så att jag aknske kan få förtroende för förlossningsvården igen, han menade på att enda sättet att ändra min syn är att gå igenom en lyckad förlossning - och visst har han rätt.

han pratade om att man inte kan garantera ngt, att det mkt väl kan bli komplikationer som sist, att jag kanske måste akutsnittas pga astman, att jag spricker etc etc och därför måste jag själv ta det beslutet om hur jag vill göra. ett snitt tar bort det mesta av allt det här och visst kan jag få det men för min egen skull sa han att det vore bra om jag kunde få en chans att bearbeta det jag varit m om och ändra min syn på det

visst lät han vettig?!

fast nu vet jag inte , jag ska träffa BM inom en vecka (från igår räknat) och sen får vi se hur det känns då, känns det bra så kör vi på vaginalt och gör det inte det ja då blir det snitt...

återkommer

Vad glad jag blir för din skull DrottGirl, det lät verkligen så sunt! Även om just beslutsfattandet kan vara svårt att ta när det ligger hos en själv. Men tummen upp för ett bra bemötande.

rebecka vad känner du mest för om du ska följa ditt hjärta snitt eller vaginal förlossning? sen ska  du ju inte  tänka på vad som hände oss o andra men det e lättare sagt än gjort för läkarana sa till mig att  det som vi råkade ut för va 1 på tusen ungefär men ändå!

vad tycker och känner göran så där spontant,,,, har ni fått någon vikt uppskattning på turid om hon ligger normal runt 3,5 eller hon är ppnåt 4 kg bebisar för man  vill ju inte klämma ut allt för mkt *skratt*