Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning

Usch, känner bara för att gråta!

Min största skräck inför min första förlossning var ju dels läkarskräcken (brrrrr) och dels oron att kroppen inte skulle orka med en förlossning efter månder av förvärkar, svår foglossning och sömnbrist. Det var ju inte som att jag hade fel heller.... Då kom den värsta sömnbristen pga förvärkarna i v. 37 och nu har jag haft mina sömnlösa nätter sedan v. 33 och det känns så fruktansvärt fel!   Jag vet ju att min rädsla för förlossningen typ tiotusendubblas av att ajg inte får sova och att kroppen och psyket inte ska orka med. Har tänkt att jag ska vara krävande och få bra hjälp. Så fick jag ju mina bricanyl att sova på och citodon. Två nätter sov jag bättre med dom och nu igen samma som tidigare. Vågar inte ens tänka på hur förvärkarna skulle ha känts utan tabletterna inatt i och för sig.

Fasen, jag vill INTE ha kejsarsnitt! Jag vågar inte föda under såna här omständigheter. Hur jag än vrider och vänder på det så blir det ju helt värdelöst hur som helst!

crex, usch - tung dag idag hör jag Fasen vad det går upp och ner du. En bamsegörstor kram

crex - stackars dig vad jobbigt det låter! Vissa dar är tyngre än andra helt klart. Det är så svårt att tänka positivt ibland.

HaJoMi och apan: tack för omtanken!
Visst går det upp och ner och vissa dagar är värre än andra. Just nu har jag haft några dagar med riktigt positiv energi och massor av hopp i och med att jag äntligen fick mediciner för att kunna sova bättre. Blev väl lite väl besviken kanske över att det inte funkade helt ut. Har sovit lite nu på fm i alla fall och då blir det lite mindre gråt och lite mer försiktigt hopp igen.

titta rin i denna tråd har själv så dålig erfarenheter från vaginal förlossning  då  vår tös dog i  förlossningen pga att ctgmaskinen  tog min puls isället för henne så det märkte inte att hon tyckte det v ajobbigt

och nu står jag i kvalet snitt eller vaginalt ska ha bestämt mig till slutet av  nov.

hur känns det efteråt med snitt? samt jag e så nålrädd så  måste man ha snitt kan man inte skippa ryggmärgsbedövningen eller den känns inte  så mkt...

herbst: fy vilken fruktansvärd upplevelse!  När man dessutom känner sig lite "extra säker" om dom bevakar en och sätter in all teknologi som finns! Jag har tänkt ofta på det, hur kunde dom veta att det var hennes puls och intem in dom fick in på slutet. Den var ju så otroligt låg? Sen kom jag på att hon hade ju en sån där skalpelektrod på huvudet istället för vanlig ctg-mätare.

Har ingen erfarenhet av snitt, men det finns andra här som kan svara på dom frågorna.

jo skalp elektråden tog oxå fel för  vår tös hade varit död 1,5 h drygt för hon kom ut o skalpen satte de en timme förre hon kom ut så det blev en chock för alla ingen visste att hon ahde  gått bort.
jaghade dock e puls på 164 under hela tiden  och ctg maskinen  åkte på kontroll och visade att det fanns fel på den.

hur tänker du ang  snitt eller vag jag e så rädd för smärtan genom snitt o all efter skit typ vaginalt  va ju en underbar känsla får jag säga o häfftigt men vet ju inte om psyket klarar det en gång till när det gick som sist... så ni  får gärna  berätta mer om era snitt upplevelse  både före o efter förlossningen gör det så ont som alla säger??

Men fy vad hemskt! Min puls var också väldigt hög under förlossningen sist, så det är ju inte svårt att tänka sig att det kan hända så där att dom hittar fel. Fruktansvärt!

Jag vill ha vaginal förlossning helst, men oroar mig för att kroppen inte ska orka med pga att jag har så ont hela tiden av svår foglossning och starka förvärkar hela nätterna. Sover väldigt illa och hanterar därför smärtan redan nu sämre och sämre. Svårt att slappna av mellan förvärkarna till och med. Så jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag går till aurora-bm och mvc-psykologen för att försöka ta fram alla jobbiga känslor utifrån min förra förlossning nu i förväg. Ändå är det ju omöjligt att veta hur man reagerar när man är där i den situationen. Samtidigt skulle jag gärna vilja klara det. Inte så där revanschaktigt utan mer att jag också tycker att det var mycket som gick så bra och som kändes häftigt som du säger.

crex:
Jag har fått Bricanyl Depot 5 mg - de ska ge en jämn dos under 8 timmar. Men man kan inte dela dem eftersom det är en depottablett.

- - -

Jag hade regelbundna sammandragningar var 5-10:e minut som höll på igår em+kväll+natt trots att jag tog Bricanylen. Till sist åkte jag in till förlossningen. Jag blev så rädd att det dragit igång att jag bara skakade helt okontrollerat.

Kom iallafall hem klockan 5:40 i morse... Kände mig rätt slut av att gå och lägga sig efter att varit vaken 23 timmar, och sovit 3 timmar natten innan det. Fick sova på förmiddagen iallafall, så nu börjar man känna sig mer som människa igen.

Men det visade sig vara efter omständigheterna bra, sammandragningarna (som jag har fortfarande, men lite mer sällan nu) verkar inte öppna upp ännu mer i nuläget - livmoderhalsen är kvar på 2,6 cm.

Blir riktigt orolig över att jag blev så rädd att jag skakade okontrollerat, jag är ju så rädd att jag ska få panik om/när förlossningen drar igång spontant. Kändes inte som ett bra genrep på det området.

Personalen var inte speciellt trevlig i telefon och det gjorde mig väldigt tveksam till om jag överhuvudtaget skulle åka in. Men när jag väl kom in blev jag mycket bra bemött. Då hade de hunnit läsa i min journal, och det var skönt att känna att det verkade funka. Och jag var varmt välkommen tillbaka om jag får samma problem igen. (Hoppas jag slipper.)

Kattöga: fy vad jobbigt! Förstår verkligen att du blev skakis! Jag tycker en av dom jobbigaste bitarna är just själva telefonsamtalet, hur mycket måste man vända ut och in på sig själv osv för att få komma in, kommer man att bli lyssnad på, vad händer? Sknöt att du blev bra bemött när du kom in!