Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning

Kanskekan tillägga rädsla för igånsättning med,för det har jag just nu!

Kegge, var precis inne och läste din förlossningsberättelse. Dessa igångsättningar kan spöka tyvärr ja

Men jag hade turen att få en superfin vaginal förlossning med tvåan, men det var mycket skräck och tårar innan dess vill jag lova

0love0 - fy, stackare. Fasen så tungt man kan känna det. Men oftast går det ju bra för de allra flesta, de andra hänger ju tyvärr i trådar som denna och syns.

Alla som satts igång runt mig - och det är många - har det gått hur bra som helst för. Det var bara mig det ville jävlas för.

HaJoMi

Känns som om man bara är till problem och aldrig blir nöjd.Har till och med fåtthöra att om jag nu är så räddborde jag inte skaffa fler barn=(

0love0, den kommentaren kan jag inte fatta hur någon kan med att säga Fy fan alltså! Det är ju till att ifrågasätta hela föräldraskapet bara för att man tycker själva födandet är jobbigt. Åh vad arg jag blir!

Jag blev mer lessen ,ska jag straffas bara för att jag är rädd för att föda fram något jag verkligen vill ha lixom.Om dom bara visste allt jag gått igenom i mina förlossningar

0Love0: fy så gräsligt sagt!!!
jag gick i alla fall som tur var på aurora efter min förra förlossning och hon var så fin! Hon sa att jag inte ska låta min dåliga förlossningsupplevelse begränsa antalet barn jag vill ha. I slutändan kommer vi fram till en lösning som kommer att fungera för dig, sa hon och lovade snitt om jag skulle vilja det. Det är 3 år sen nu och jag har levt på dom orden sen dess!

Mamma åsa: usch vad tråkigt att ha en sån upplevelse bakom sig! *kramar om*

Fru U: vad jobbigt att du kommer att behöva göra ett snitt när du är operationsrädd! Men sövning kanske ändå är ett alternativ? Vad gäller anknytningen så tyckte jag att det tog en evighet att knyta an till min första bebis, så du har gott om tid på dig! Jag har fått höra att det är så för många förstföderskor också och inte bara nåt som var konstigt med mig. Man har så mycket att jobba med, med processen att bli förälder, lära känna barnet och lära känna sig själv som mamma i stort sett. Det får ta tid!

Visst är det så att inte alla ställen har att man får vara tillsammans hela familjen på uppvakte efter ett snitt? Så tror jag att det är här nämligen, att pappan och barnet är någon annanstans. Det är en stor grej för mig, eftersom jag önskar att jag i samband med den här förlossnignen ska få ha hela familjen samlad. Kanske ska fråga min aurora? Det är en så stor grej att jag väljer bort snitt bara för det. Samtidigt känner jag mig just nu nöjg med det beslutet. Vi får väl se hur jag vacklar vidare.

crex

Ok blir bara problem när man är rädd för alla sätt att få ut en bebis,nu verkar dessutom min vara stor för tiden och det gör ju inte saker bättre.Kan undra hur lång tid det tar innan jag har en tid till extra Ul.

Japp, det blir verkligen problem att man är rädd för alla sätt. Usch! Just nu lever jag i förnekelse av det. Så som aurora sagt att jag inte får göra. Men jag var ju tvungen att avboka mvc-psykologen igår när jag skulle till förlossningen. Tänker försöka bota mitt strutsbeteende med att kolla den där norska förlossningsserien. Det borde sätta fart på känslolivet!

Jag kollar förlossningskliniken och alla sådana program för att berabeta men tycker bara attjag får mer panik av att se det och påminns omvad jag ska gå igenom en gång till.
Jag fick tvinga mig sj att packa väskan till bebisen förra veckan,grät när jag gjorde det.Min kommer jag att packa i helgen eftersom det kanske blir bebis redan nästa vecka.är så mycket tankar somfar genom huvudet just nu.

Jag undviker allt som har m förlossnignar att göra på tv - sätter mig ff m benen i kors och rynkar pannan när jag ser så mkt som en påbörjan till förlossning ( och då ör det snart 12 åer sen jag fick min dotter) för mig bekräftar sådana program att det är onaturligt att fösa barn *jag vet men jag tycker så*

en vaginal förlossning är förenat m mkt risker oxå, jag har haft en jobbig förlossning samt efterförlopp som gjorde mig mer elelr mindre handkiappad ett tag - vad är det som säger att det inte blir likadant denna gång? då liksom nu säger BM att min kropp är som gjrod öfr att föda barn - är jättebred över bäckenet, har supervärden osv men det hjälpte inte förra gången... min mamma har fött 4 barn och det blev värre för varje förlossning!

operationer är jag inte rädd för, har opererat mig så många gånger och har ett utmärkt läkkött och tunnflytande blod så jag är inte i risk för blodproppar - dock känner jag mig inte förbered för tiden efter - HUR handikappad kan man bli? de jag känner som har snittats tog det lugnt den första veckan men sen var de igång igen m amtlagning och läxläsning m de äldre barnen samt tog hand om bebis (inga lyft, städning eller så dock) men tänk om jag är undantaget som bekräfta regeln - tänk om jag får bråck eller infektion och inte kan göra ngnting på ett långt tag - kommer jag då att acceptera att jag valde snitt då?