Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning

Hittat hit. Hej på er alla igen!

Finesse, jag har inte läst dina inlägg men förstått att du oroar dig för att föda med en whiplash? Min kompis hade samma problem och upplevde också att alla rekommenderades snitt medan hon inte alls fick erbjudande om snitt som möjlighet trots 50% nedsatt arbetskapacitet osv.

Hon födde tillslut en ståtlig grabb vaginalt och det gick superduperbra! Alla tummar för bra alternativ och utgång för din del

Det är ju oerhört sällan det första snittet ställer till något, det är ju vid upprepade snitt som ärrvävnad och sammanväxning kan ge problem.

Apan, övertalar dig inte, men kan en sådan stöttning som jag fick vara något OM du skulle föda vaginalt? Mycket personal och all tänkbar bedövning så fort den var möjlig. Jag tänkte verkligen vid varenda värk att det kunde varit värre - och det var skitskönt att kunna känna så.

Likaså föda i en sådan ställning (på sidan, gyn mm) där de kan överblicka så det inte går för fort eller att du krystar fel så sprickrisken minskar?

Jag har ju fött ett barn vaginalt och ett med snitt och det är ju för- och nackdelar med båda helt klart

Just smärtmässigt kunde jag bara inte begripa hur ett snitt kunde göra så LITE ont efteråt. Jag har oerhört låg smärtröskel tycker jag och tyckte det gick hur bra som helst. Däremot var man krum i kroppen och stel och ville gå framåtlutad osv, men ren smärta var det inte mycket

crex, din stackare. Man behöver ju verklugen sin sömn!

Talar enbart utifrån mig själv - och visst var jag tio gånger piggare efter min vaginala förlossning. Kroppen var helt dunderenergisk direkt, men så hade jag ju tur med menar jag.

Efter snittet var kroppen lika matt som efter en ordentlig magsjuka ni vet, fast som sagt, det gjorde inte ens hälften så ont som jag varit rädd för.

Min AuroraBM som jag hade båda gångerna innan barnen föddes sa också att det första snittet sällan ger problem utan det är vid flera snitt oftast. Men den är ju inte heller jätterolig om man får snitt med första och sedan står där vid andra barnet och återigen är jätterädd och velar.

Fru U, men lägger de nästan inte alltid i samma snitt? Lite märkligt annars tycker man ju.

Angelzezzan, jag säger också välkommen även fast jag inte längre har mitt framför mig utan fick mitt andra barn i början av september och mest kikar in här för att se hur det går för de/er andra.

Vet hur du känner och håller med om att det kan vara svårt att få sympatier av de som inte kan sätta sig in i hur man kan känna. Att kvinnor fött barn i alla tider hjälper ju inte direkt utan dömer en ju bara för att man inte känner sig trygg med det.

Vill du får du gärna läsa min förlossningsberättelse med andra barnet som föddes vaginalt. Det kom att bli en fantastisk upplevelse.

Har också en förlossningsberättelse i min HJMblogg, den som kom att sluta i snitt. Den är inte hemsk men jag rekommenderar ändå inte den förlossningsrädda att läsa den eftersom JAG upplevde det jobbigt.

Lycka till måste jag ju givetvis säga med

Fru U, sorry - läst dåligt

Crex, oj - håller tummar och tår!

Kegge, var precis inne och läste din förlossningsberättelse. Dessa igångsättningar kan spöka tyvärr ja

Men jag hade turen att få en superfin vaginal förlossning med tvåan, men det var mycket skräck och tårar innan dess vill jag lova

0love0 - fy, stackare. Fasen så tungt man kan känna det. Men oftast går det ju bra för de allra flesta, de andra hänger ju tyvärr i trådar som denna och syns.

Alla som satts igång runt mig - och det är många - har det gått hur bra som helst för. Det var bara mig det ville jävlas för.