Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning

Min förra graviditet var super enkel! jag mådde suveränt hela tiden, dagen jag blev inlag på bb för att jag hade värkar samt att jag läckte fostervatten sen 3 dgr bakåt ja den dagaen skulel vi egnetligen gått på restaurang och sen klubb jag o maken - jag var uppsminakd och hade inte en tanke på att föda barn

just därför blev nog chocken så stor tror jag - jag trodde ju att det inte skulle vara så svårt (lyssnat på Bm som intygade att det inte var så jobbigt att föda barn - snackade hela tiden om hur naturligt det var...)

den grav är helt ok den med, har halsbränna, foglossning (bättre nu), rygg värk, svullna fötter, ont i lederna, sover urdåligt, myrkrypningar, svårt o andas (försämrad astma), dålig syn, svårt o koncentrera sig, etc etc dvs de flesta normalsymptomen så inget är konstigt och humöret är på topp och jag jobbar heltid och mer därtill!

men kondisen är mkt sämre denna gång och fysiken... var överviktigt innan grav och har dessutom gått upp 15 kg so far så det är det som gör mig än mer tveksam till att orka en normal förlossning - är den kort så fine, men blir den som min förra (23 timmar) så är risken för akutsnitt väldigt stor därav så har jag "valmöjligheten"...

tänk om man ändå kunde veta innan hur det ´kommer att bli - att det fanns några tecken att läsa av - men nej...

Hoppar in här.

Jag tycker det är helt okej att alla pratar om sina förlossningsupplevelser. Det görs utan att försöka skrämma upp någon ju (vilket ju annars är så vanligt bland kvinnor. På nåt vis verkar det ibland vara en tävling om vem som haft det värst)

Jag tycker det är intressant att läsa hur ni upplevt det. Samhället (läs BM o läkare) vill ju gärna bara prata om allt det positiva med vaginal förlossning och allt det negativa om snitt och världen är ju inte svartvit

DrottGirl: jag har tur, min astma blir i alla fall bättre när jag är gravid.

0Love0: välkommen hit!
---------------------------------------
Nu har jag varit och träffat en helt underbar narkosläkare! Hon berättade om vad som kan ha gått fel med min eda sist och hur man kan göra för att det blir perfekt den här gången. Sen var hon så där fantastisk så man bara ville att HON ska komma när man ligger där och pustar. Hur som helst så funkade EDA jättebra för mig som smärtlindring förra gången, men blev förlamad i ena benet, och det kan dom faktiskt försöka att åtgärda under förlossningen. Tänk att ingen berättade det förra gången.

crex

Tack!

Det läskigaste var att när jag var där (ett par trappor upp från förlossningen) så hade jag förvärkar med 3 minuters mellanrum. Jag tänkte nästan ringa på sambon och åka ner på Förlossningen för att få en kontroll. EFtersom jag kunde föra ett normalt samtal så åkte jag hem istället. Det är så psykande att aldrig veta om det fortfarande bara är förvärkarna eller om det är på gång på riktigt!

Tog hur som helst ett bad när jag kom hem och sen somnade ajg som en utslagen efter det. Skönt! Så det lugnade ner sig igen.

Hur många här är gravida?

Jag är gravid i v. 34+2.

Andra barnet. Jag var förlossningsrädd innan första, men framåt slutet så hann jag känna mig väldigt peppad och fokuserad på att fixa förlossningen. Sen var jag värksvag och bebisen mådde dåligt under förlossningen så dom kunde inte dra på värkstimulerande så mycket att det hjälpte. Därför blev det långdraget, var nära att bli akutsnitt och slutade med sugklocka då fosterljuden gick ner till under 60 slag per minut. (lika bra att ta en presentation av mitt förhållande till ämnet förlossningsrädsla också )

Själv då?