Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning

apan: Jo, det får man ju redan när man blir gravid. Det finns massor att läsa om det, men var sjutton var det jag läste?? Sen när man ammar så rä det också samma oavsett förlossningssätt, vilket gör att många upplever obehag även efter snitt. (fast alltså jag tyckte inte det var obehagligt, så det är väl olika, behöver inte alls vara nån fara, men som parantes inom parantesen så tappade jag lusten när jag ammade) Fasen, ska försöka leta efter var det var jag läste om förändringarna som sker under graviditeten. Förmodligen har det väl att göra med förberedelser inför förlossningen, som kvarstår även efteråt?

Fru U: Usch vad jobbigt! Är det sjukdomen som gör att läkaren rekommenderade snitt också?

apan: absolut! Det är ju helt underbart fantastiskt att alls kunna få barn!

Jag har inte pratat med min nuvarande kirurg (på tarmsidan då) men min gamla var inne på ks.

Antar att en liten (yttepytte liten) del till att jag vill ha ks är jag då i alla fall vet vad som väntar. För opererad har jag ju som sagt blivit innan, vet vad jag har att förvänta mig (inga obehagliga överraskningar)

Tack för välkomnandet!

Crex - ang problem o komplikationer i snitt i engelsk och oxå svensk studie måste jag bara kommentera en sak, i dessa studier ingår ALLA typer av snitt dvs såväl planerat som akut och urakut snitt - självklart är det mer komplikationer efter de akuta snitten både beroende på hur de e lagda samt att mamma är i ett sämre tillstånd. Detta gör ju oxå att resultaten av de flesta sådan här studier blir lite missvisande vilket man nog ska tänka på när man diskuterar snitts för o nack delar- att det är en operation är vi ju alla överrens om och bara det e en risk - men det är det att föda vaginalt oxå vilket du vet (fy va jobbigt att spricka så mkt! jag sydde ju inte måga stygn men det va det värsta jag varit med om helt klart!)

Jag tror jag lutar mer o mer åt snitt - har ju prövat vaginal förlossning tidigare och det var inte min grej riktigt en fy vad svårt det är att veta hur man ska göra! pest elller kolera liksom!

Fru U, sorry - läst dåligt

DrottGirl: bra om det är som du säger! Den artikel jag läste stod dock väldigt tydligt att det gällde planerade snitt varpå jag blev lite smått hysteriskt orolig för det också. Men jag har ju som sagt snittskräck likväl som skräck för vaginal förlossning, så jag blir ju inte förvånad att jag oroar mig för det mesta. Sen är det ju inte konstigt om det blir mer komplikationer efter en stor operation. Jag tänkte lite irriterat att varför skriver dom inte ut exempel på vilken typ av komplikation som avses och svårighetsgraden?! Jo, för att avskräcka oss som rä det minsta rädda för snitt att välja bort det alternativet! (eller ja, man blir ju lätt lite konspirationsteoretiker av sig )

Det enda jag vet är att jag helst skulle vilja ha en normal vaginal förlossning (dvs utan skräckfyllda upplevelser och komplikationer), näst mest vill jag ha ett komplikationsfritt planerat snitt, sen akutsnitt, sen vag.förlossning med sugklocka och sist urakut snitt. På ett sätt blir då planerat snitt ett lockande alternativ i många och långa perioder nrä jag tänker på det. Det finns ju inget som säger att jag faktiskt kan få en normal vag. förlossning nrä jag nu inte fick det sist. Om inte, så kan det lätt sluta i klocka eller akutsnitt. BLÄ! Medan om man får planerat snitt åtminstone vet så mycket som att det inte blir som sist. Håller verkligen med om att det är pest eller kolera!

Vet ni, visst finns det förstföderskor här i tråden? Jag får skitdåligt samvete för er skull att jag pratar om min förra förlossningsupplevelse som ju borde vara jobbig för er att höra? Hur känner ni för det?

Jage  förstföderska. Prata på ni. Jag kan nog inte bli räddare än vad jag redan e

Jag är också förstföderska men jag vill gärna samla in information från "verkligheten". När man pratar med barnmorskan och Aurora-läkaren så känns det ju som dom slätar över allting och säger att det är sån liten risk med allt. Sen hör man från kompisar och här om hur det känns på riktigt. Jag vill ha så mycket information som möjligt. Men det är klart på ett sånt ställe som Familjeliv och trådar för förlossningsrädda måste det ju vara en överrepresentation av folk som haft hemska upplevelser.

angelzezzan och apan: jag är nog också sån att ajg vill ha mycket info och hellre veta vad som kan vara läskigt än inte. Det är visst bara sån jag är!
Samtidigt, för många av oss som har en förlossning bakom oss och har sån här skräck så har det ju oftast inte varit en normal förlossning. Kom ihåg att våra förlossningar INTE är de vanligaste!
För mig kan man säga att "sådan graviditet sådan förlossning" är något som jag trott på redan från första barnet. Jag var jätterädd även innan, men när jag fick en så otroligt tung graviditet blev jag säker på att det skulle bli svårt att klara av förlossningen. Därför är jag orolig inför denna med då jag har en kroppsligen tung graviditet även denna gång. Iiiik, vad nervöst att jag riktar in mig på en ny vaginal förlossning!

angelzezzan: sluta genast titta! Jag tycker det är asbra att kolla på den där serien! Dels finns det ju den där förlossningen som liknar min (om du såg hon med sugklockan i del 1 +2) och det gör att jag kan ta fram känslorna från min egen förlossning för att bearbeta. Sen vågade jag inte alls titta på sånt inför första förlossningen. Nu när jag varit med om det en gång kan jag känna igen mig och se på serien med helt andra ögon. Vet ju själv att man ser på värkarna och hur plågad kvinnan är när man inte varit med om det. När jag var med om det sjläv tänkte jag "jaså, blir det inte värre?!" Jag kan till och med inspireras av vissa saker i serien nu, och för att vara jag måste jag säga att det är ett så otroligt stort framsteg. Känns helbra!