Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning

Det är ju oerhört sällan det första snittet ställer till något, det är ju vid upprepade snitt som ärrvävnad och sammanväxning kan ge problem.

Apan, övertalar dig inte, men kan en sådan stöttning som jag fick vara något OM du skulle föda vaginalt? Mycket personal och all tänkbar bedövning så fort den var möjlig. Jag tänkte verkligen vid varenda värk att det kunde varit värre - och det var skitskönt att kunna känna så.

Likaså föda i en sådan ställning (på sidan, gyn mm) där de kan överblicka så det inte går för fort eller att du krystar fel så sprickrisken minskar?

Jag har ju fött ett barn vaginalt och ett med snitt och det är ju för- och nackdelar med båda helt klart

HaJoMi - jo eftersom jag går hos Aurora verkar det som att jag kommer få extra stöd vid vaginal förlossning, vilket ju är toppen! Jag vet ändå inte om jag törs.
Angående kejsarsnitt så önskar jag nästan (bara nästan!) att jag hade blivit opererad förr så att jag kunde veta hur ett sånt djupt sår känns. Jag har svårt att föreställa mig hur ont det gör efteråt.

Alla upplever smärta olika. Du kanske inte alls har ont efteråt, det är inget ovanligt

Just smärtmässigt kunde jag bara inte begripa hur ett snitt kunde göra så LITE ont efteråt. Jag har oerhört låg smärtröskel tycker jag och tyckte det gick hur bra som helst. Däremot var man krum i kroppen och stel och ville gå framåtlutad osv, men ren smärta var det inte mycket

Skönt att höra!

Angående att spricka, så är jag ocskå rädd för det coh det här med att bli ihoptråcklad igen. Samtidigt så vet jag ju att för dom allra flesta så är risken för större och svårare sprickande ganska liten. Min fantasi är att stygnen på magen borde göra mer ont, eftersom det är sämre läkkött där. Liksom inte gjort för att gå sönder och sys i. Fast skönt att höra av HaJoMi att det kan göra så lite ont med snitt då!

Men alltså jag tycker ocskå att alla sägera tt man får MER problem efter ett snitt än efter en vaginal förlossning? Det borde ju rimligtvis stämma generellt sett? Nyligen läste jag om en studie som dom gjort i ? (England??) som visar att tre gånger så många kvinnor får komplikationer efter snitt än efter vag. förlsosningar. Det finns en pågående svensk studie också, men det stod inte när den ska publiceras.

Ovanstående argument är ju sånt som dom brukar ösa över en nrä dom vill "övertala" till vaginal förlossning. Så jag har läst på om allt sånt för att redan veta allt OM jag skulle vilja föda med planerat snitt istället. Fast för närvarande vill jag ju inte det. Scary, fattar inte hur det kommer sig att jag inte vill det, men kanske just rädslan att föda tidigt och att jag inte vill ha akutsnitt?

Inatt trodde jag igen att ajg skulle föda. Var nära att väcka sambon coh ringa till barnvakterna, men som tur var gick det över framåt halv fem. Känner mig som en urvattnad idag (igen).

crex, din stackare. Man behöver ju verklugen sin sömn!

Talar enbart utifrån mig själv - och visst var jag tio gånger piggare efter min vaginala förlossning. Kroppen var helt dunderenergisk direkt, men så hade jag ju tur med menar jag.

Efter snittet var kroppen lika matt som efter en ordentlig magsjuka ni vet, fast som sagt, det gjorde inte ens hälften så ont som jag varit rädd för.

Min AuroraBM som jag hade båda gångerna innan barnen föddes sa också att det första snittet sällan ger problem utan det är vid flera snitt oftast. Men den är ju inte heller jätterolig om man får snitt med första och sedan står där vid andra barnet och återigen är jätterädd och velar.

Åhhhh hej. Snälla får jag vara med här??
Jag e en 26årig tjej bor i Oslo och som nu väntar mitt och sambons första barn.
Har så länge jag kan minnas varit absolut skräckslagen på tanken av en förlossning. När vi väl bestämde oss för att försöka skaffa barn så förträngde jag lixom den delen av en graviditet. Och gicl istället helt inför att bli gravid. Månaderna gick och gick. Efter 16 månader och MYCKE gråt så blev vi äntligen gravida. Tror aldrig jag varit så lycklig. Tyvärr slutade de i mf i v 7 Jag var helt förstörd av sorg men på något konstigt och skuldmedvetet vis kände jag ändå lättnad jag behovde ju inte föda de barnet.
Till vår stora glädje tog de mindre än en månad att bli gravid igen.

På första besöket hos jordmor tog jag upp min förlossningsskräck och hon skickade direkt en remiss till Gaia (typ som Sveriges Aurora tror jag) Där har jag än så länge bara varit på ett samtal men ska på ett nytt nästa vecka. Meningen är att vi ska träffas ca 2 gånger i månaden ända fram till förlossningen. 45 minuter är avsatta varje gång förra gången gick hon genom alla skeden under en förlossning och vad somhänder jag grinade 30 av dessa 45 minuter. Hon kommer även att dra med mig in på förlossningsavdelningen för att hälsa på dem som jobbar där och så allt för att jag ska bli mindre rädd.
Visst har jag tänkt tanken på kejsarsnitt de skulle kännas bättre just för att de är planerat och man vet vad som händer. Men usch och fy för att de ska  skära och dra i mig.

Tycker de är super jobbigt nåar man försöker få stod av folk och berättar hur man kåanner och de bara skrattar och vifftar undan med att oj oj föda barn har ju kvinnor gjort i alla tiden de e inte farligt.

Hoppas ni välkomnar mig till tråden känner mig rätt ensam i min rädsla

HaJoMi: ja, jag måste få sova så jag slipper vara rädd att allt från förra gågnen återupprepas. Ska ringa min gulliga mvc-läkare så fort som möjligt. Eller ska man vända sig till förlossningen? (hemska tanke!)

Angelzezzan: sjlävklart är du välkommen hit!
Vad bra att du fått hjälp och att ni har planerat hur det ska se ut fram till förlossningen. Vilken vecka är du i nu?
För mig har det varit så att jag gråtit mindre och mindre för varje besök hos Aurora-bm faktiskt. Sist grät jag inte alls, fast då var vi på förlossningsvisning coh jag försökte "hålla ihop" lite. Det kom efteråt istället. Gråten kan ju i sig kännas läkande om det inte är så att man gråter dygnet runt eller så.

Håller med om att det är så svårt att prata med folk om det här! För att itne tala om alla halvfrämmande personer som nödvänidgtvis måste berätta om SINA jobbiga förlossningar så fort dom ser en höggravid kvinna. *pust*

Förstår hur du känner utifrån det där med mf också alltså det med att inte föda bebisen. Jag fick ett ma innan första barnet och sen efter första barnet också. Med det ma som var tänkt som andra barn var jag redan innan hysteriskt rädd för förlossningen och vi hade ju egentligen täntk gå till Aurora redan innan bebis blev till. Fast jag vågade inte... Minns också då hur jag lite också pustade ut och tänkte att NU ska jag gå till Aurora innan jag blir gravid nästa gång, men var så orolig att inte få snittlöfte, så jag vågade inte. Tanken på att inte få ett till barn var för skrämmande för att jag skulle våga ta det steget innan jag blev gravid. Skönt att det finns proffs som vill hjälpa oss!