Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning

crex: Tack för välkomnandet.
är i v 20 nu 19+4. Har BF 12 mars.
Ska ni snittas eller ska ni pröva vaginalt?? Jag vill helst snittas men de är INTE lätt att få snitt här i Norge.
Åhhh de känns så himla skönt att någon känner igen sig i de man berättar. För i den situation man är i så känner man sig rätt så ensam. Sambon och jag brukar prata om de här men de är ju så himla svårt för honom att förstå. Han säger dock att han stöttar mig i vilken typ av förlossning de än blir. De känns otroligt skönt.

Jag har tack o lov en helt underbar man som förstår exakt varför jag vill ha snitt och han tycker t.o.m att det är det bästa för mig/oss. Han har ju varit med under många av mina opererationer och vet mer än ens älskling borde göra om min insida *S*

Jag hoppas så att matilda-teamet vill ta imot mig innan jag blir gravid.

Det som stört mig lite är att när jag pratat med mina olika läkare om att jag med all sannolikhet har sammanväxningar i buken så har de mer eller mindre bara tyckt att en graviditet är ju jättebra mot det och att det är ofarligt. När jag har menat på att det borde ju göra  ont när sammanväxningarna sprängs bort (deras ordval) så har de bara öh:at o um:at och njae, njoe....

Vad gäller själva snittet så är jag livrädd för att vara vaken och känna hur de rotar  + att sjukhus och särskilt op-salar ger mig jätteångest efter alla dessa turer på sjukhus. Samtidigt är jag så rädd för att missa de första timmarna av mitt barns liv. Att jag ska ha svårt att känna att det är mitt barn....

Sen funderar jag på hur snittet ska läggas. Jag har redan ett ärr från navlen o ner och skulle helst vilja bli snittad där (får jag ett ärr till kommer det att se ut som ett ankare *s*) men de säger att ett snitt rakt över (bikinisnitt) gör mindre ont efteråt

Ack o ve.... hur man än vrider sig har man rumpan bak

Fru U, men lägger de nästan inte alltid i samma snitt? Lite märkligt annars tycker man ju.

Angelzezzan, jag säger också välkommen även fast jag inte längre har mitt framför mig utan fick mitt andra barn i början av september och mest kikar in här för att se hur det går för de/er andra.

Vet hur du känner och håller med om att det kan vara svårt att få sympatier av de som inte kan sätta sig in i hur man kan känna. Att kvinnor fött barn i alla tider hjälper ju inte direkt utan dömer en ju bara för att man inte känner sig trygg med det.

Vill du får du gärna läsa min förlossningsberättelse med andra barnet som föddes vaginalt. Det kom att bli en fantastisk upplevelse.

Har också en förlossningsberättelse i min HJMblogg, den som kom att sluta i snitt. Den är inte hemsk men jag rekommenderar ändå inte den förlossningsrädda att läsa den eftersom JAG upplevde det jobbigt.

Lycka till måste jag ju givetvis säga med

apan: man får ju förändringar i slidan även om man gör ett snitt. Så säkert är det svårt att veta när man har fått barn VAD för förändringar man känner av. Jag kände av mina stygn i ung. två månader tror jag. Ibland tyckte jag att det stramade även senare. Första veckan var det hemskt att gå på toan men det berodde nog på förstoppning både före och efter förlossningen. Jag var extremt svullen också utöver stygnen och det vet ajg att många är även om de inte sytt något alls. Så vad som var vad där vet jag inte. Mycket var nog också skräcken för hur ont det skulle göra, påminnelsen om förlossnignen lite kanske?

När jag fick dottern var det väldigt olika hur snabbt folk hade sex efter en vag. förlossning. Allt från 2 veckor till 5-6 månader vill jag minnas. Dom som var mest förbryllade över sexet efter förlossningen var dom snittade som hade tänkt och hoppats att allt skulle vara precis som förr. Jag har faktiskt aldrig varit så nervös för sex som efter förlossningen faktiskt. Sen gick det jättebra och kändes precis som förut, eller ärligt talat bättre.

Det jag oroar mig mest för med att spricka är om det skulle bli så att jag spricker mer den här gången. Sist så sprack jag ända bak till ändtarmsmuskulaturen, men det hade bara blivit ett litet "jack" i muskeln och inte spruckit igenom. Jag hade sån tur! Fast ajg sprack i sicksack, så det tog 2-3 timmar att sy ihop mig. Fruktansvärt jobbigt, särskilt som jag var ensam med personalen och varken hade min dotter eller sambo där. Annars tror jag att det möjligen skulle varit lättare, att man blivit distraherad av att få lära känna sin nyfödda bebis. En kompis itll mig som också sprack mycket tyckte även hon att just det här med att sys ihop sen var väldigt jobbigt, eftersom det gjorde så ont på henne. För mig lät dom epiduralen sitta kvar OCH gav mig nån annan bedövning, så jag var otroligt välbedövad som tur var. Hu, ändå, vad hemskt!

Fru U: hoppas att du frå träffa dom snart och så kan ni ju diskutera om du vill vara vaken eller sövd under snittet. Dom borde väl inte ha något emot att snitta i det gamla? Elelr kan det finnas skäl för att man inte gör det, typ att livmoderväggen blir för tunn just där i så fall? Fast det fixar dom väl genom att sy ihop i lager tycker jag att jag har läst?

Angelzezzan: jag vill helst prova vaginalt. Fattar inte att ajg säger det eller tänker så, men det har liksom växt fram under graviditeten. Framför allt eftersom jag är rädd att föda förtidigt och barnen då mår bäst av vag. förlossning oftast +a tt det inte är säkert att snitt hinns med. Läkarna tror ocskå att ajg kommer att föda innan bf pga förvärkarna, så jag har fått höra att jag ska vara beredd redan nu.

jag har ju inte gjort ks innan utan flera bukoperationer pga min tarmsjukdom

Fru U skrev 2007-10-21 21:29:41 följande:

Jag kom på att jag ville skriva en till grej. Nyss såg jag en film på 5:an om en tjej som hade bröstcancer. Hon genomgick jobbig cellgiftsbehandling och så gick hon på en fest där en kompis precis hade fått barn. Då tänkte jag att jag måste försöka få lite perspektiv på det här! Det ska ju ändå komma ett barn snart, även om det är jobbigt att föda så är det ju nåt positivt i slutändan. Vill försöka komma ihåg den känslan.
Nu menar jag inte att förringa min egen och allas rädsla här genom att säga att det finns folk som har det värre, bara att ibland kan det vara skönt att se det lite från ett annat håll.