Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning
Har en liten fråga…
Jag födde mitt första barn med snitt då båda han och jag var MYCKET sjuka. Min lilla Aaron klarade sig inte, han somnade in efter knappt sex timmar. Det var inte ett akut snitt eller så. Vi visste om sedan några veckor tillbaka att han hade en tumör på halsen/huvudet och att läget var riktigt alvarligt.
Nu är jag gravid igen och funderingarna på förlossningen är många. Är så rädd att jag även denna gång ska få lämna sjukhuset tomhänt och lämna mitt barn i ett kylrum. Detta gör att jag får en förlossningsskräck. Jag törs inte föda vaginalt då jag är rädd att det blir för okontrollerat och att det inte går tillräckligt fort om nått skulle hända. Vet inte om jag kommer att kunna lita på barnmorskorna när de säger att allt är normalt, osv. Vet inte heller om jag kan klara av att inte kunna veta hur lång tid det tar. Att vänta in en förlossning självmant är helt uteslutet då jag kommer att vara ett nervvrak innan de är klart. Funderat på att bli igångsatt, men jag har förstått det som att man måste vänta tills man är mogen och att man därför inte kan säga när det kommer att ske. Kan bli två veckor innan eller tom dagar efter BF. Så snitt är ju det jag liksom har bestämt mig för. Har fått tala med en Aurora-BM ang detta och vi ska träffas igen innan det bestäms hur jag ska göra. Men som jag förstått så ligger själva avgörandet hos mig. Saken är den att väljer jag ett snitt nu kan jag ALDRIG föda vaginalt, en upplevelse som jag längtade sååå efter innan helvetet brakade lös förra gången! Jag känner mig så kluven och vet varken ut eller in! Kan man bli igångsatt fast tappen inte är mogen, eller måste man vänta in det? Om jag kan få ett definitivt datum där jag vet att allt kommer att startas igång så kanske jag klarar en vaginal förlossning, men jag vet inte. Är det möjligt? Hur skulle ni andra resonera?
Tack på förhand!
