Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning

Hejje!
Ska läsa igenom tråden lite bättre men känns kanske som jag får vara me lite här?

Fast har ju fått min kotte blev igångsatt först sen akutsnittad.
Nu funderar jag på om man skulle klara en vanlig förlossning då de stackars små ynkliga sammandragningarna jag fick av igångsättningen ska bli värre när man får värkar alltså?
Och tänk om man blir snittad igen...

Måste läsa hur ni känner och hur nära ni är att se era små underverk!
Spännande fast läskigt förstår jag!

crex- Blev igångsatt me en tuss som skulle mjuka upp fick ta morfin för å klara natten...
sen sitta där på avdleningen i typ 3dagar (fick inte lämna avdln) nääää hoppas man inte hinner tänka nästa gång det bara säger poff nu är det dags ut tjoff klart!
Inte vänta 14dagar å bli snittad tillslut!

Näää alltså jag vet inte hur jag kommer reagera när man väl är där igen.
Kanske känns toppen om man har tur å får ett gott bemötande som du fick!

Härligt! Kanske inte är så farligt när man väl är där men får jag välja nej tack inte ett snitt till man blir lite handikappad efteråt men hade inte ett dugg ont nånstanns jo ont i ryggen av sjukhussängen. Tihi!
Men jag var förberedd på ev snitt (Tänkt igenom olika händelser) så det var lugnt vi skämta oss igenom operationen men efteråt var jag inte beredd på att inte kunna göra någe. Nåväl jag är glad att min son lever så det var väl värt det.

Oj nu är klockan mycket!
Hoppas du får sova gott inatt!

crex- Nu vet du ju lite mer om vad som kan hända och du kan förbereda dig mer mentalt och du kan själv ha lite mer kontroll på smärtan och vad du vill ska hända.
Du kan nu förbereda personalen på dina ev känslor det kunde du inte förra gången.
Se dina tidigare erfarenheter som en styrka nu istället.

Nu vet jag iallafall hur man mår efter ett snitt och kan förbereda allt jag skulle viljat haft klart hemma tex...
Men som sagt när man väl är där hur tänker man?
Snitt njaaa...slapp ha ont men återhämtningen njeee... Vanlig förlossning ja om det går lagom fort ja! Massor av lustgas och EDA!!!!

Jag sa aldrig fler barn....såhär 3mån 32dagar efter så nja jo ett till skulle man ju vilja ha! Tänk vad tokig man är! När man ser det lilla leendet så smälter man och tänker han var värt det!

Sovgott och dröm vackra drömmar!

Jag fick välja sova eller ryggbedövning.
Valde att vara vaken för jag ville höra det lilla underbara skriket.
Man känner ingenting men man märker det genom att kroppen rör sig lite men annars är det lugnt. Jag snacka å babbla järnet sen hörde man ett litet gny och då kom tårarna.
Tror säkert man kan bli sövd fort om man får panik det gäller att inte ha ätit något innan bara (så man inte kräks under sövning).

Man knyter an det lilla barnet man har hormonerna i kroppen även om jag tyckte det tog nån månad innnan jag riktigt fatta att han var min.

Skulle jag bli tvungen att snittas igen så utan tvekan skulle jag vara vaken igen för det var inte alls otäckt! Hade maken bredvid mig å det kollades blodtryck å kände jag mig snurrig skulle jag säga till å det var så mycket så man han inte tänka.

Oj vad ni skriver försöker läsa ikapp!

Jag kan nog säga att jag är en "tyst" ev förlossningsrädd...
Alltså jag säger inte hur jag egentligen hur jag mår efter "förlossningen".
Nä jag mår toppen var lite jobbigt att inte kunna röra sig efteråt men nääää jag mår fint!
Var på samtal me doktorn efter en månad eller nått sånt där smtal om man hade frågor om "förlossningen" å så men jag har svårt å berätta å den doktorn var puckad...
Jag sa det va lite tungt men mår fiiiiiiint men kanske är ett psykfall nästa graviditet (Jag skojar när jag blir obekväm) Ja han lova att de skulle kolla fostervattnet tidigare om ja skulle gå över å ett snitt är ju en fara för det är ju en operation men inget som säger du kan föda normalt nästa gång bla blabla men vet om man ens lever då man kan ju vara död..bla bla bla...hehe sa jag å undra vad sa han? Öh oki...
Åh vad jag lita på honom...höll god min å fortsatte säga jag mår toppen!

Sen nu i veckan skulle man ju få komma på gruppsamtal för de gör så när man fått akutsnitt för man kan må lite dåligt psykiskt, när de sa det på BB sa jag äh det behövs inte men känner innerst inne att jag skulle kanske behöva tala av mig men kan inte.. så jag gick inte å tala om det i grupp nääää.... Ingen förstår mig...

Jag är inte besviken på att jag inte kunde föda "normalt" utan det är tiden efteråt.
Snittet oki men återhämtning, inte lyfta, inte kunna stå rakt, byta bandage, inte kunna byta blöja på son, avslaget jobbigt när man ej kunde röra sig ordentligt, har fortf ingen känsel i delar av magen och kommer antagligen inte få tillbaka det....
Så ja jag är rädd jag ska bli snittad igen...
Har en kompis som blev snittad men planerad och hon är yngre, smalare och mer tränad än jag så hon förstår mig inte heller hon fixa det å det å så...

Tankar runt "normal" förlossning ja kommer inte klara smärtan å ger upp...

Ja trots detta vill jag gärna ha ett barn till men det ville jag inte för 3månader sen...

Och ja jag tänkte varför ett barn till när man är rädd är folk knäppa?
Japp det är man för som någon skrev det är ju barnet man vill ha efteråt ju!

Nääää skoja bara jag mår bra jag mår toppen!

Nä alla reagerar vi olika och det får man jag säger ut med det jag komer vräka ur mig min rädsla när jag är gravid igen å hoppas jag får en BM som vet vem jag är när jag kommer och jag känner jag kan tala med...

Nä skoja bara jag mår toppen! (Struts jag? näää...)

Oj nu äta nått!

Hade tur de trodde det var min låga puls de fick in så BM(underbara människa vill ha henne igen på förlossningen) sprang å hämta doktor (Oxå bra en kvinna) så de tog fram ultraljudsmaskinen för å kolla om och var hans hjärta slog.
Men på 5min bestämdes det att han klarar inte en förlossning.
Jag redo för allt hade tänkt igenom vad som kunde hända så det var lugnt då.

Snitt- Nål i rygg nej inte farligt minns den inte ens trots att han stack 2ggr men man kan säkert få bedövning just vid sticket men nej det går fort å så känner man benen försvinna sen ligger man där å de kollar tryck å sånt.
Må illa nja det kan de kontrollera me att spruta in något så det gjorde dom jag skulle säga till och det gjorde jag så det gick över! Ingen fara alls under ingreppet! Det är jag nöjd med!
Efteråt upplever alla det olika säkert!
Pappan å bebis gick iväg å packa väskan från förlossningen å fick ett rum på BB medans jag blev ihopsydd.
Uppvaket fick jag stanna tills jag kunde röra benen och pappa och son kom efter en stund de ringde tillåme å sa att nu får de allt komma. Vet ej hur lång tid jag försökte sova var så trött. Hade kateter var ju spännande å veta hur det va (är uska satt några sådana på folk) blev av med den dagen efter då jag redan var uppe å gick!
Kände inte av opsåret å allt jag fick var 2 alvedon var 6te timme så det var bra! Fick nått starkare för ryggen då sängarna är pest när ja skulle sova. Fick Eget rum så maken fick sova över och han skötte Junior. Underbart men jag ville oxå men kunde inte stå rakt han fick visa mig hans första bajs på blöjan...hehe.. men de fick ju en bra start.
Nä jag vägra sitta still för lungornas skull så jag kämpa på.
Nu fick jag någon inflammation i låret i åderbrocket jag har så för säkerthetsskull fick jag sprutor me propplösande i. Fick fortsätta med det hemma sen.

Nä skulle jag bli snittad igen vet jag vad som väntar å jag kan förbereda saker.
Men vem vet denna gång kanske det inte känns så vem vet?
Bättre bättre bättre!
Nä denna gång ska vattnet gå och värkarna å så några timmar senar är bebis ut!
Vill inte planera någe vill inte veta vill inte bli igångsatt!

Och lyssna inte för mycket på andra för alla upplever saker olika, jag har låg smärttröskel är överviktig så allt blev nog jobbigare och tyngre tror jag.

Hoppas verkligen ni får lite sömn det är den bästa medicinen!