Om ingen av föräldrarna trivs med att vara föräldraledig...

Tack. Jag undrar samma sak!

Jag tyckte det var skittrist att vara hemma första halvåret, och jag har aldrig varit någon "bebismänniska" som går och gullar med andras nyfödingar och så. Men jag räknade med att jag skulle få ha min dotter kvar betydligt längre tid än så, och därför skaffade jag ändå barn och bet ihop den första tiden. För sen blev det ju mycket roligare!

Jag tycker inte att det finns någon minimigräns för hur länge man måste VILJA vara hemma för att "få" skaffa barn, varken för mammor eller pappor. Men man måste självklart göra det ändå ett tag även om man inte tycker det är så kul. Om ingen av föräldrarna stannade hemma mer än ett par veckor och man hade barnvakt hela dagarna från någon månads ålder så skulle jag undra varför de valt att ha barn.

vårsol: Ja om ni har råd att vara hemma i två år så borde ni ta ett år var. Eller jobba 50 procent var och vara hemma 50 i två år. Även om ni inte trivs så borde ni vilja för barnets skull. Om man varvar jobb med fl så kan det väl inte vara så farligt, eller? Är ALL tid hemma med barnet trist?

Jag anser inte att man inte bör skaffa barn när man inte trivs hemma men jag anser att man bör vara hemma om man skaffar barn. Rätt stor skillnad. Jag anser förstås att det inte är nån skillnad mellan könen. Om man inte utnttjar alla BARNETS (för det är barnets) dagar och låter dem brinna inne så skulle jag fråga varför man skaffade barn.

suck, vad jag blir trött. Varför skaffar man då barn... om man inte vill vara hemma med dom???????

vi har väntat och längta i tre år nu.... skulle vi ha turen och få ett litate knyte så tror jag vi kommer och slåss om vem som ska vara hemma!!!

Väntar: så bara för att ni väntat i tre år så måste alla rätta sig efter det
Det har väl ingenting med någon annan att göra.

Ingen av oss var sådär överförtjust över att vara hemma någon längre tid så jag var hemma heltid i 8 månader och efter det delade vi på det, jag var hemma lite mer än maken.
När sonen var 16 började han på förskolan trots att vi hade massor av dagar kvar men då jobbade jag 75% så att det inte blev så långa dagar.

Vi kommer nog att göra nåt liknande med barnet som kommer nu också. Det passade oss perfekt.

Prego75

När man skaffar barn e man väl ganska införstådd med att man ska vara hemme med barnet....så e det. Sen om man blir uttråkad i längden så e det mycket väl förstått. Man kan inte tro att man ska va hemma i minst ett år o tro att man ska gå runt o tycka det e skitkul. Jag tycker att man ska vilja vara mammaledig för att överhuvudtaget skaffa barn anars e man orättvis mot barnet o djävulsk EGO.
Detta ska man väl förståss veta om varann innan man skaffar barn.....nu vet ni iallafall hur läget e alla ni som tycker att det e så tråkigt att vakna bredvid bebisen, känna deras doft o dras händer mot kinderna. Att vilja göra dras dag till en ny erfarenhet o lära dom en massa nytt. Skaffa inte flera barn då!

Jag blir jätteirriterad på er!

16 månader skulle det givetvis stå

Det är lite krasst att skriva att man inte ska ha barn bara för att man inte trivs med att vara hemma. Det handlar ju inte om att man inte älskar sitt barn utan om att man inte vill vara ensam/utanför omvärlden. Man kanske är en rastlös själ som trivs när det händer saker?

Min åsikt är att man bör ha barnet hemma minst i ett år, och därefter skola in på dagis när barnet är redo för det. Det är både mammans och pappans ansvar att vara hemma - kan ni inte dela på tiden så ni är hemma på halvtid? Typ en är hemma i tre dagar, och den andra två?

Vet egentligen inte varför, men rent insinktivt känns det ändå som om mamman har det yttersta ansvaret. Vet inte varför, det är väl generna som talar antar jag. Jag som annars ser mig som väldigt fördomsfri

Jag klättrar på väggarna när jag är hemma, men allt är så mkt roligare bara man åker iväg nånstans. Till stan, kompisar, öppna förskolan, babysim osv.. Bara för att man är föräldraledig behöver inte det betyda att man ska vara hemma i huset.

Christine: exakt, för vi som inte trivs med att vara hemma länge med våra barn, vi älskar inte våra barn, det är HELT rätt uppfattat.

My god alltså......man blir ju helt mörkrädd!

Jag antar att man skaffar barn för helheten - för glädjen det ger hela livet, för utbytet man har av dem, för att få uppleva den totala kärleken som man känner för sitt barn etc. etc. inte för att vara föräldraledig. Och inte älskar man sitt barn mindre för att man inte är så förtjust i att vara hemma.

Väntar på litet troll skrev 2007-09-02 12:30:27 följande: