Om ingen av föräldrarna trivs med att vara föräldraledig...

Väntar: så bara för att ni väntat i tre år så måste alla rätta sig efter det
Det har väl ingenting med någon annan att göra.

Ingen av oss var sådär överförtjust över att vara hemma någon längre tid så jag var hemma heltid i 8 månader och efter det delade vi på det, jag var hemma lite mer än maken.
När sonen var 16 började han på förskolan trots att vi hade massor av dagar kvar men då jobbade jag 75% så att det inte blev så långa dagar.

Vi kommer nog att göra nåt liknande med barnet som kommer nu också. Det passade oss perfekt.

16 månader skulle det givetvis stå

Christine: exakt, för vi som inte trivs med att vara hemma länge med våra barn, vi älskar inte våra barn, det är HELT rätt uppfattat.

My god alltså......man blir ju helt mörkrädd!

Man kan ju ge sina barn många olika saker.
En del anser att vara hemma länge, med jävligt dålig ekonomi som följd, är det ENDA rätta medans det finns andra (däribland jag) som anser att man har ett ansvar för att ge sina barn en mängd olika saker.
En trygg start - ja visst, men det har jag gjort även om jag inte var hemma med mitt barn i flera år, men sedan har jag också ett ansvar för att vara en nöjd och lycklig mamma som trivs med min tillvaro på ALLA plan och jag har också ett ansvar att ge mitt barn en dräglig ekonomisk tillvaro eftersom jag anser att man skall kunna erbjuda sitt barn en rad saker såsom bra mat, att möta andra delar av världen (för att på så sätt lägga grunden för en vidsynt syn på andra människor uch andra kulturer).

Jag tycker att man är väldigt snäv i sitt tänkande om man tror att föräldraledighet under barnens första år är det enda som gör ett tryggt barn!

"jobbar inom förskolan själv, o ser så många som bara stoppar in barnen och så får vi ta hand om dem."

Och du vet vad de föräldrarna gör med sina barn utanför förskolan?
ALLA jag känner (som fö har sina barn på förskola) ger sina barn en alldeles underbar tillvaro vid sidan av förskolan med utevistelse såsom skogspromenader, utflykter till lekparker, museum, badhus, etc.

Hoppas verkligen inte att personalen på min sons förskola har samma fördomsfulla inställning till barnens föräldrar som du har

fatima: att baka bröd ingår inte i min definition av att få intellektuell stimulans men vi är alla olika

Lilla Trule: men bara för att jag inte tyckte att det var det bästa som hänt mig att vara hemmamamma så är det INTE samma sak som att jag känt att mitt barn varit en belastning för mig.
Shit, MÅSTE allt vara så svart eller vitt

En del vill inget hellre än att spendera sitt liv enbart med sina barn, medans en del behöver annan stimulans för att må bra, är det så himla konstigt?

Åter igen detta svart-eller-vitt-resonemang *sååååå tröttsamt*

Det handlar ju inte om att inte trivas med att ta hand om sitt barn - vad det handlar om är ju att man är av den åsikten att man vill ge sitt barn många olika saker - inte "bara" att vara tillsammans. Jag är av den åsikten att enbart vara tillsammans inte är kvalitet nog åt mitt barn. Det handlar således inte bara om vad jag vill utan vad jag tror är bäst för mitt barn.

Jag älskar min son (snart två år) och för det mesta är det underbart att vara tillsammans med honom - nu mer än tidigare då man kan prata med honom nu och ha utbyte på ett helt annat plan än tidigare då man "bara" kunde mysa MEN det innebär inte att jag inte har ett behov av att tanka energi någon annanstans.

Nu skall jag snart ha mitt andra barn så nu är jag hemma men i våras när sonen var på dagis var jag en fantastisk mamma just för att jag jobbade. Den energin jag tankade på jobbet gjorde att jag kunde ge min son en meningsfull tillvaro när vi var tillsammans. Samtidigt som han hade det jättebra på dagis på dagarna.

Hellre vara hemma med sitt barn lite kortare tid och vara en jävligt bra mamma än att gå hemma år ut och år in och vara en sämre mamma

Det konstiga i debatten blir ju att många (bäst att förtydliga att man med många inte menar ALLA) som tycker att man skall vara hemma LÄNGE med sina barn är av den åsikten att vi som gärna går tillbaks till jobbet enbart gör det för vår egen skull.

Det finns liksom inte i er världsbild att man delvis - kanske rentav främst - gör det för barnets bästa.

Alla stannar ju inte hemma för barnens skull heller, det finns många som använder barnen som svepskäl för att slippa jobba.

Det viktiga är väl att se att det säkert finns lika många skäl till varför man gör som man gör, som det finns människor, och att sätta sig till doms över andra, bara för att man inte gör samma, blir så otroligt inskränkt.

Låt föräldrar få välja själva, det är nog det bästa för de flesta barn

Kleven:
Ja, man kan tycka vad man vill om folks olika skäl till saker och ting, det är väl lika illa med de som lämnar sina i stort sett nyfödda barn till barnflickor o.dyl för att gå tillbaks till arbete som de som skaffar barn för att slippa jobba.

Men hur vanligt är det?
Inte speciellt - åt vardera håll.

De allra flesta är jättebra föräldrar åt sina barn, utifrån de situationer de lever i.
Jag är en mycket bättre mamma om jag får annan stimulans än BARA den från mina barn, för andra räcker det med att vara mamma, thats it!

Förstår bara inte att det skall vara så svårt att förstå att vi alla är olika, och att det ena inte nödvändigtvis är bättre än det andra utan bara - olika helt enkelt!

Kleven: jaja, ha du dina fördomar så blir allt jättebra - du verkar ju inte vara direkt mottaglig för andras argument ändå.
Ett tips - börja jobba så kanske du tränar dig på att lyssna på andra

"Försvara er bara...det skulle jag oxå göra om jag kände att jag gör nåt fel."

Zzzzzz..............