Om ingen av föräldrarna trivs med att vara föräldraledig...

Vad är det ni inte trivs med?
Trodde alla trivdes med att vara lediga..

Ja, det är ömsesidigt. Irritationen alltså.

Men om du ahde läst vad jag ahr skrivit i tsället för att hetsa upp dig så, så skulle du se att jag skriver just att man MÅSTE göra det bästa av saken och det får INTE gå ut över barnet att man kanske inte trivs så bra med att vara hemma.

Men om man nu är så orättvis om man inte älskar att vara hemma emd sitt barn, varför är det inte lag på att BÅDA föräldrarna tillsammans ska vara hemma i minst ett år - det är väl minst lika orättvist att beröva ett barn kontakten med den ena föräldern, som jobbar under föräldraledigheten.

Sorgligt att se/läsa hur trångsynta många människor är. Hur är det med de föräldrar som tar med sig sina barn på jobbet då - t ex Charlotte Perelli, Dominika Peczynski och andra karriärmammor. Är det sådana man ska avsky för att de är så EGO?

nej, det finns många som skaffar barn för att de tror det är en rättighet... att man är duktig som kan föda ett barn. men oj, ska jag ta hand om det hela livet...

Jag tycker det är en kvinnas plikt att åtminstone försöka amma barnet fullt de första månaderna det blir ju väldigt konstigt för barnet att acceptera att man visste vad som var det bästa men att man inte ens försökte.
Sen tycker jag det är en mans plikt att försörja sin familj,inte ett år utan alltid så länge kvinnan vill vara hemma o skaffa fler barn.

Vill ingen vara hemma så var det nog ett totalt felaktigt beslut att skaffa barn,för att barn som börjar dagis tidigt struntar i pedagogi o dylikt,för en ettåring så är ett dagis som ett barnhem o inget annat,barnhem är till för föräldralösa inte för barn som har föräldrar men som värdesätter sina egna intressen först.

För alla vet att i ett barnhem så få barnet ingen kärlek,de får omsorg o i bästa fall lite beröring.

Det jag inte trivs med är... bristen på den social vuxenkontakt (utöver babyprat med andra mammalediga). Att världen blir så liten - det är amning, städning, tvätt, blöjbyte och hemmafruliv a la 50-talet för hela slanten.
Nu är ju jag så kopiöst egoistisk, och tycker naturligtvis inte om mina barn, eftersom jag har ett arbete jag trivs mycket bra med. Jag gillar tempot, pulsen att ha fullt upp. Så naturligtvis borde jag har blivit tvångssteriliserad, egentligen.
Men jag är en mycket, mycket bättre mamma med mer energi, livsglädje och tålamod när jag jobbar. Att vara ledig har aldrig varit min grej - varken helger eller semestrar...

Jag har inte sagt att man inte älskar sina barn om man inte trivs med att var hemma. Men man vet väl om det innan man skaffar barn. Man kan väl hitta på massor med barna.....gå till lekparken, ut o promenera, träffa andra mammor som e i samma sits, bjuda hem varann på lunch. Jaa listan kan göras lång. mDet har funnits dagar då jag har varit så uttråkad o längtat tills man ska få börja jobba o inser efter ett tag att det har varit för lönen man vill tillbaka, för man blir ju begränsad med ersättningen man får om man väljer att stanna hemma länge!

Jag menar inte att ni inte ska skaffa barn.....jag förhastade mig kanske o vill inte att ni ska tro att jag dömer ut er som inte vill vara hemma, men kan ni förklara för mig vad det e som e så tråkigt då. Rastlös e ingen ursäkt, för det finns miljoner av saker att göra! Sen var det väl inte frågan om man ville vara hema med barnen länge utan att man inte alls trivdes att vara mamaledig....eller?

Man kan ju ge sina barn många olika saker.
En del anser att vara hemma länge, med jävligt dålig ekonomi som följd, är det ENDA rätta medans det finns andra (däribland jag) som anser att man har ett ansvar för att ge sina barn en mängd olika saker.
En trygg start - ja visst, men det har jag gjort även om jag inte var hemma med mitt barn i flera år, men sedan har jag också ett ansvar för att vara en nöjd och lycklig mamma som trivs med min tillvaro på ALLA plan och jag har också ett ansvar att ge mitt barn en dräglig ekonomisk tillvaro eftersom jag anser att man skall kunna erbjuda sitt barn en rad saker såsom bra mat, att möta andra delar av världen (för att på så sätt lägga grunden för en vidsynt syn på andra människor uch andra kulturer).

Jag tycker att man är väldigt snäv i sitt tänkande om man tror att föräldraledighet under barnens första år är det enda som gör ett tryggt barn!

håller med sudds tankar.. tyckte också det var trist när dottern var väldigt liten.. var väldigt bunden då man ammade jämt och ständigt och det var mitt i smällkalla vintern så innan man ens fått på henne kläder så var det dags att slita fram brösten igen. Första 3 månaderna gjorde vi inte spec mycket och efter ett tag blir man lite rastlös. våra största utflykter var och handla mat och promenera över till min syster och hennes barn :)

Att kvinnan arbetar i hemmet är bara bra för barnet eller om kvinnan tar med barnet till arbetet,barn förutsätter att vuxna skall kämpa för överlevnaden ,både man o kvinna inte enbart fokusera på barnet,barnet gillar när det händer saker,speciellt om mamman måste se efter djuren eller laga mat eller tvätta eller baka eller rensa fisk,allt detta stimulerar även ett litet barn.'Även ett litet barn kan bli stressat av en passiv hemmaföräder som inte kämpar för den gemensamma överlevnaden.
Hänger ungen på ryggen o ser mamma eller pappa i aktivitet lungnar detta barnet o då gråter det när det vill ha mat o inget annat.