Om ingen av föräldrarna trivs med att vara föräldraledig...

Det som är så tråkigt är just att "gå till lekparken, ut o promenera, träffa andra mammor som e i samma sits, bjuda hem varann på lunch". Det är ju helt okej, ett tag - men att bara prata om amning, smakportioner, barnkläder och det totalt innehållslösa livet med andra mammor, som man umgås med just för att de är mammor som man råkar springa på på babysången eller i sandlådan är så fattigt.

Jag beundrar dem som orkar leva det där sagoboksmammalivet - där allt är mysigt, man lever i sin kokong med sitt barn. Jag ösnkar rent av att jag var sådan, eftersom jag älskar mina barn så att det värker, men likväl är jag övertygad om att man kan vara en lika bra mamma även om man väljer att tro att man kan kombinera sitt liv som mamma, med ett liv som jämställd kvinna med egna behov. Jag är dessutom övertygad om att jag är en bra förebild för mina döttrar när jag visar dem att även mammor kan vilja saker för sin egen skull.



Jag har inte sagt att man inte älskar sina barn om man inte trivs med att var hemma. Men man vet väl om det innan man skaffar barn. Man kan väl hitta på massor med barna.....gå till lekparken, ut o promenera, träffa andra mammor som e i samma sits, bjuda hem varann på lunch. Jaa listan kan göras lång. mDet har funnits dagar då jag har varit så uttråkad o längtat tills man ska få börja jobba o inser efter ett tag att det har varit för lönen man vill tillbaka, för man blir ju begränsad med ersättningen man får om man väljer att stanna hemma länge!Jag menar inte att ni inte ska skaffa barn.....jag förhastade mig kanske o vill inte att ni ska tro att jag dömer ut er som inte vill vara hemma, men kan ni förklara för mig vad det e som e så tråkigt då. Rastlös e ingen ursäkt, för det finns miljoner av saker att göra! Sen var det väl inte frågan om man ville vara hema med barnen länge utan att man inte alls trivdes att vara mamaledig....eller?
[/citat]

Nu tror ju jag att det är en ytterst liten minoritet av alla föräldrar som "bara stoppar in barnen och så får vi ta hand om dem". Har du belägg för att det är så de resonerar? Att de struntar i barnen och bara låter er ta hand om dem?

Väntar på litet troll skrev 2007-09-02 12:54:45 följande:

"jobbar inom förskolan själv, o ser så många som bara stoppar in barnen och så får vi ta hand om dem."

Och du vet vad de föräldrarna gör med sina barn utanför förskolan?
ALLA jag känner (som fö har sina barn på förskola) ger sina barn en alldeles underbar tillvaro vid sidan av förskolan med utevistelse såsom skogspromenader, utflykter till lekparker, museum, badhus, etc.

Hoppas verkligen inte att personalen på min sons förskola har samma fördomsfulla inställning till barnens föräldrar som du har

jag började jobba när dottern var 5 ½ mån då jag inte hade fast anställning och ville passa på att jobba under sommaren och min man ville vara hemma.. här är det ju det motsatta, båda har velat vara hemma, men jag förstår absolut om man känner sig instängd, säkert kan man känna mer så om pappan inte vill vara hemma.. då känns det som om man är "tvingad" då man är mamman och det är hon som "ska" vara hemma.. det är ju fortfarande lite så låter det som... (att det är mamman som bör vara hemma mest menar jag)
 
jag tror minsann att man är en bättre mamma om man följer sitt hjärta och även gör annat än byta blöjor och prata sömn (om det nu är det man vill) det finns ju dem som inte vill annat också och det är inget fel i det, men jag menar på att det är nog bäst att fortsätta att vara den man är samtidigt som man är en bra mamma i övrigt. Man bör ju inte ge upp sig själv och sina hobbies helt :)

Så här e det

Alla som får barn ska ju vara hemma med barna o så e det ju oavsätt om man trivs med det eller inte!

Antingen e man hemma med dom så kort som möjligt för att vara en mycket bättre mamma än dom som e hemma länge o bara gnäller o surar för att man e less på barna.

Undrar om jag uppfattade detta rätt?

.......oavsett om man inte gillar det så e det ju ett måste att vara hemma med barna. Nu e det kanske så att många av er inte har turen att ha en man som tar vid en stund när han kommer hem. Man kan ju åka bort en sväng o träffa arbetskamrater på kvällen o lämna barna hemma för mannen ska väl oxå ta sitt ansvar !

Jaa jag vet inte jag.....ni kanske tycker att jag e trångsynt, men allt detta visste ni väl redan om o då får väl mannen ta över halva . Han har inte rätten att tvinga på sin andra halva utan han har bara rätt att överlåta om man vill det!

Det e väl en bra ide`
Så kan man få må lite dåligt var tänkte jag

Rätt ska va rätt!

Det är inget konstigt att man finner det meningslöst då allt skall kretsa kring barnet då detta är onaturligt för alla djur o männiksor.
Barnet skall liksom hänga med i det liv man redan hade om allt skall gå rätt till och både barn o "flock2 skall gå bra,att allt stannar upp är varken bra för mamma eller bebis.

Samhället har ansvar för att barn inte kan vara en naturlig del i kämpandet för överlevnaden,den nuvarande formen där barn utsestängs från gemenskapen dvs arbetet för överlevnaden samt den som är hemma utestäng så kan det gå väldigt felt eftersom detta talar emot alla våra innersta behov av att vara produktiva och behövda,även ett litet barn blir stressat av att inte vara behövt speciellt i treås åldern o fyra.

Det mest grundläggande är ju att man skaffar barn för att man behöver dem för överlevnaden men så tillåter inte samhället det att vara idag.
Iallefall inte innan skolan börjar för barnet eftersom de i skolan får insikten om att samhället behöver dem och deras kunskap för att kunna fortsätta att vara ett samhälle,men innan dess så måste man också förmedla denna känsla till barnet.

MAn kan skapa en aktiv roll i hemmet även om man är ovan vid det,genom att skapa rutiner som att man "måste" baka bröd osv och införra olika måsten i veckan som inte är kopplat till barnet utan barnet bara hänger med på det den vuxne faktiskt måste,ungen blir lungn o mamman känner sig produktiv.

Att man Måste amma är att vara produktiv,de första månaderna,eller att mamn måste fixa riktig mat o riktigt bröd.
Att ha vissa krav på sig som hemmaförälder är bra för ens välbefinnande och minskar risken för depressioner.
Var inte rädda för att tex bygga om ett rum under föräldrarledigheten själv eller måla om eller börja sy,allt detta ökar väbefinnansdet hos såväl mamma som unge då det råder aktivitet.
O i nästan alla årstider finns något att samla på i skogen.

fatima: att baka bröd ingår inte i min definition av att få intellektuell stimulans men vi är alla olika

Jag tycker inte att det bara e bebisprat när man träffas i en mammagrupp....det e väl bara att bryta trenden. Det e väl bara att ställa en fråga om nåt helt annat då så kanske ni kommer in på nya tankebaner. Det kanske finns fler som tänker som du....det kan du väl oxå säga ellar fråga. Det kanske inte känns rätt o fråga en sånn sak för man vet egentligen vad det innebär att vara hemma med barn. Jag kan säga at jag tycker inte heller att det e så himla kul att vara på lekparken eller gå ut på gräsmattan o låtsas som det e jättekul att ge Ellen fart på gungan, men jag gör det ju för henne. Och det värmer i mig när jag hör henne skratta för att det e så roligt, så säg mig vad det e som inte e så kul.

om man gillar sådana aktiviteter så är det ju toppen för det kan man ju göra hemma, men är man en mamma som gillar saker som kräver mer planering och att man ska åka långt där miljön inte passar för barnet (kommer inte på ngt bra exempel nu..) ja, då blir det svårare :S

Jag kan lova dig att om vi levde i etts amhäle där barn o gamla fick delta i gemenskapen så hade ungen funnit sig i de flesta miljöer hängandes på mammas eller pappas rygg,där hade ungen hängt helt tillfreds med att mamma o pappa jobbar vilket ett barn förutsätter att föräldrarna gör.

Det är fel på samhället som utestänger barn o gamla,priset är högt för detta.