Om ingen av föräldrarna trivs med att vara föräldraledig...

Jobba halvtid skulle jag föreslå....en alldeles fantastisk lösning....man får dela ansvaret fifty fifty och man har ork o energi hela vägen.

Säger som Zandrita - dela upp det och jobba halvtid båda två.

Själv ogillar jag att vara mammaledig, men har varit det i ett år, fram tills nu. Det är bara att gilla läget och göra det bästa av saken. Det får ju inte gå ut över barnen att jag är dålig på att vara hemmamamma.

Jag har tyvärr inte ett jobb där jag kunde komma tillbaka på halvtid, annars hade vi löst det så.

Jag säger som så många andra. Varför skaffar man barn då?? Om man vill ha barn så vill man väl vara hemma med dem, mamma som pappa. Vad är annars meningen med barnet? Man borde ju vilja göra den första tiden trygg för barnet och vara hemma så länge som möjligt. Även om man gillar sitt jobb så går väl ändå barnet före? Hur uttråkad man än är (hur man nu kan vara det) så borde man väl vilja vara ledig med barnet ändå? Det är ju en omställning att sluta arbeta och vara hemma, visst, men man vänjer ju sig och för barnets bästa står man ut. Det bästa är att båda jobbar 50 och är hemma 50 så får man lite variation och ja det är bådas ansvar att vara hemma.

Eh.... man skaffar väl inte barn för föräldraledighetens skull? Det finns väl mer och större ankar bakom det än att man ska vara hemma den första tiden. För övrigt så kan man väl inte i förväg veta att man inte trivs med att vara föräldraledig - för mig var det lite av en chock att märka hur mycket jag ogillade att gå hemma, men, som sagt, man får ju göra det bästa av saken.

Personligen tycker jag att det är trångsynt att påstå att man inte bör skaffa barn bara för att man inte trivs med att vara föräldraledig.

Jag har valt att vara hemma med mina barn så mycket som möjligt. Småbarnstiden får man ALDRIG igen, och jag skaffade inte barn för att låta andra ta hand om dem.

Sedan jag fick mitt första barn för 25 år sedan har jag jobbat deltid, mellan 40% till nuvarande 75%.
Minsta barnet är nu snart 14 år och visst skulle jag kunna jobba heltid, men jag känner att jag vill ha tid över till annat än att jobba.

Fast självklart är det upp till var och en.

Mysigamamman, hur gör du med din pension?
Själv tycker jag det är otroligt viktigt att som kvinna inte bli försörjd utan att ha en egen ekonomisk trygghet så det vore intressant att höra hur du resonerar när det gäller din egen ekonomi? Även kanske de förebilder man ger barnen...?

Prego75: Nja jag har väl aldrig sagt att man inte bör skaffa barn om man inte trivs med att vara föräldraledig. Att ha barn innebär mycket mer än bara föräldraledigheten. Jag undrar bara varför man skaffar barn om man inte vill vara deras trygghet när de är små? Alla tycker mer eller mindre om att vara hemma, visst, men det är väl inget att tjaffsa om egentligen för man bör ju vara hemma. Man får stå ut helt enkelt. Det är ju barnens dagar och deras rätt att få vara hemma med sin förälder så om man inte kan komma övverens så får man gott vara hemma sina dagar man har blivit tilldelade anser jag.

MMMM... det är det som är problemet... min pension. För samhället uppmuntrar inte oss att ta hand om våra barn själva..

MEN...

Jag lever i nuet. Vem vet om jag ens lever när det är dags för pension? Får väl sälja huset och sätta mig i en liten lägenhet i så fall. Det löser sig.

Eller också får mina barn försörja mig...

Så... om man inte gillar att vara hemmaförälder bör man inte skaffa barn? Gäller det båda föräldrarna eller bara ena? Om pappan gillar att vara hemma men inte mamman, får man då lov att skaffa barn?

Och hur vet man i förväg om det är trivsamt att vara hemmaförälder?

Jag undrar också hur länge ni anser att mamman bör vara hemma för att slippa frågan "varför skaffade du barn?"?

Och hur länge bör pappan vara hemma för att slippa samma fråga?

Skiljer sig längden mellan könen?