Säger som Zandrita - dela upp det och jobba halvtid båda två.
Själv ogillar jag att vara mammaledig, men har varit det i ett år, fram tills nu. Det är bara att gilla läget och göra det bästa av saken. Det får ju inte gå ut över barnen att jag är dålig på att vara hemmamamma.
Jag har tyvärr inte ett jobb där jag kunde komma tillbaka på halvtid, annars hade vi löst det så. 
Eh.... man skaffar väl inte barn för föräldraledighetens skull? Det finns väl mer och större ankar bakom det än att man ska vara hemma den första tiden. För övrigt så kan man väl inte i förväg veta att man inte trivs med att vara föräldraledig - för mig var det lite av en chock att märka hur mycket jag ogillade att gå hemma, men, som sagt, man får ju göra det bästa av saken.
Personligen tycker jag att det är trångsynt att påstå att man inte bör skaffa barn bara för att man inte trivs med att vara föräldraledig.
Tack. Jag undrar samma sak!
Jag antar att man skaffar barn för helheten - för glädjen det ger hela livet, för utbytet man har av dem, för att få uppleva den totala kärleken som man känner för sitt barn etc. etc. inte för att vara föräldraledig. Och inte älskar man sitt barn mindre för att man inte är så förtjust i att vara hemma.
Väntar på litet troll skrev 2007-09-02 12:30:27 följande:
Ja, det är ömsesidigt. Irritationen alltså.
Men om du ahde läst vad jag ahr skrivit i tsället för att hetsa upp dig så, så skulle du se att jag skriver just att man MÅSTE göra det bästa av saken och det får INTE gå ut över barnet att man kanske inte trivs så bra med att vara hemma.
Men om man nu är så orättvis om man inte älskar att vara hemma emd sitt barn, varför är det inte lag på att BÅDA föräldrarna tillsammans ska vara hemma i minst ett år - det är väl minst lika orättvist att beröva ett barn kontakten med den ena föräldern, som jobbar under föräldraledigheten.
Sorgligt att se/läsa hur trångsynta många människor är. Hur är det med de föräldrar som tar med sig sina barn på jobbet då - t ex Charlotte Perelli, Dominika Peczynski och andra karriärmammor. Är det sådana man ska avsky för att de är så EGO?
Det jag inte trivs med är... bristen på den social vuxenkontakt (utöver babyprat med andra mammalediga). Att världen blir så liten - det är amning, städning, tvätt, blöjbyte och hemmafruliv a la 50-talet för hela slanten.
Nu är ju jag så kopiöst egoistisk, och tycker naturligtvis inte om mina barn, eftersom jag har ett arbete jag trivs mycket bra med. Jag gillar tempot, pulsen att ha fullt upp. Så naturligtvis borde jag har blivit tvångssteriliserad, egentligen.
Men jag är en mycket, mycket bättre mamma med mer energi, livsglädje och tålamod när jag jobbar. Att vara ledig har aldrig varit min grej - varken helger eller semestrar...
Det som är så tråkigt är just att "gå till lekparken, ut o promenera, träffa andra mammor som e i samma sits, bjuda hem varann på lunch". Det är ju helt okej, ett tag - men att bara prata om amning, smakportioner, barnkläder och det totalt innehållslösa livet med andra mammor, som man umgås med just för att de är mammor som man råkar springa på på babysången eller i sandlådan är så fattigt.
Jag beundrar dem som orkar leva det där sagoboksmammalivet - där allt är mysigt, man lever i sin kokong med sitt barn. Jag ösnkar rent av att jag var sådan, eftersom jag älskar mina barn så att det värker, men likväl är jag övertygad om att man kan vara en lika bra mamma även om man väljer att tro att man kan kombinera sitt liv som mamma, med ett liv som jämställd kvinna med egna behov. Jag är dessutom övertygad om att jag är en bra förebild för mina döttrar när jag visar dem att även mammor kan vilja saker för sin egen skull.
Jag har inte sagt att man inte älskar sina barn om man inte trivs med att var hemma. Men man vet väl om det innan man skaffar barn. Man kan väl hitta på massor med barna.....gå till lekparken, ut o promenera, träffa andra mammor som e i samma sits, bjuda hem varann på lunch. Jaa listan kan göras lång. mDet har funnits dagar då jag har varit så uttråkad o längtat tills man ska få börja jobba o inser efter ett tag att det har varit för lönen man vill tillbaka, för man blir ju begränsad med ersättningen man får om man väljer att stanna hemma länge!Jag menar inte att ni inte ska skaffa barn.....jag förhastade mig kanske o vill inte att ni ska tro att jag dömer ut er som inte vill vara hemma, men kan ni förklara för mig vad det e som e så tråkigt då. Rastlös e ingen ursäkt, för det finns miljoner av saker att göra! Sen var det väl inte frågan om man ville vara hema med barnen länge utan att man inte alls trivdes att vara mamaledig....eller?
[/citat]
Nu tror ju jag att det är en ytterst liten minoritet av alla föräldrar som "bara stoppar in barnen och så får vi ta hand om dem". Har du belägg för att det är så de resonerar? Att de struntar i barnen och bara låter er ta hand om dem?
Väntar på litet troll skrev 2007-09-02 12:54:45 följande:
Men... åhh... hur svaårt kan det vara att läsa. Det är ju INGEN här som skriver att de inte vill vara med sitt barn!
Att skriva att man inte trivs med att vara föräldraledig är inte samma sak som att skriva att man inte vill vara med sitt barn.
Om jag åker till Turkiet på semester och kommer hem och säger att jag inte tyckte om Turkiet - är det då samma sak som att säga att jag inte tycker om att ha semester?
Lär er att skilja saker åt i ett resonemang.
Då tycker jag att du är synnerligen enkelspårig - du kan alltså inte skilja på saker och ting i ett resonemang. Jag hoppas verkligen att mina barn skonas från personal på förskolan som resonerar som du.
Sedan färgas kanske ditt resonemang av avundsjukan över att vi har barn, som du tycker att vi inte uppskattar, medan du som vet att uppskatta barnet och inte skulle behandla det så illa som vi som vågar yppa att föräldraledigheten inte är så stimularande, inte har barn. Orättvist? Kanske, eller så förändras ditt synsätt när du själv får barn.
Väntar på litet troll skrev 2007-09-02 16:02:20 följande:
Måste faktiskt tacka dig, Vårsol - det är sällan man ser en TS som faktiskt sunt och förnuftigt kan resonera och hålla huvudet kallt när vi andr antingen resonerar som åsnor, ilsknar till eller bara svamlar.
Kände att det kunde vara på sin plats.... har läst ett tiotal trådar idag där TS antingen bara vill mucka gräl eller tapapr huvudet helt.
Men.. ska man se det kritiskt så ska man ju absolut inte skaffa barn med en partner som inte vill vara hemma (även om man vill vara hemma själv) - för då är ju partnern en dålig förälder som inte borde få ha barn, och vill man skaffa barn med en så dålig person?
Uh-oh... you're on to something big.... Det börjar brännas!
Då lägger man ut en annons på Blocket förstås - precis som med kattungar och hundvalpar! 