Tråden för oss som fick missfall vid allra första graviditeten!

Verkar vara många som faktiskt sett sitt foster här!? Jag tyckte att jag också gjorde det, det kom ut en gigantisk klump som var jättehård och som absolut inte verkade bestå av bara blod. Jag fick liksom krystvärkar nästan... Men jag spolade ner den snabbt, ville inte undersöka den.

Men jag frågade läkaren på KK om det, och hon sa att det är omöjligt att kunna se fostret på det viset, det funkar inte så. Fostret löses liksom upp och kommer absolut inte ut helt så att man kan se det. Många tror att de sett det, men det är inte så. Det var vad hon sa, iallafall! Har ni andra fått andra svar?

Jaha,nu har jag BIM+2 , men jag får minus på testen, vågar inte riktigt hoppas på att det ska bli plus. Även om det är så längesen jag fick MF så finns rädslan där ändå. Vill ju plussa, men vad händer om jag gör det? Kommer jag oroa mig till ett nytt missfall? Eller är det bara kroppen som lurar mig, och mensen är på väg? Känner mig så förvirrad... Men det lärväl tiden få utvisa. Någon annan som känner likadant?

Jag har visst en dålig dag idag.....ALLA är fanimej gravida utom jag! När jag började berätta att jag varit gravid och fått missfall så har det visat sig att nästan alla jag berättat för är gravida...senast idag en till! Och dom som inte är gravida har redan fått barn i år typ. Helt otroligt, lika bra att det blev som det blev för det lär bli omöjligt att komma in på förlossningen i år!!! (ironi)
Jag slår vad om att till och med min käre make är gravid...

Jag känner mig liksom tom och besviken. Kul för dom, men måste verkligen alla andra vara gravida just när jag fått missfall?

Angående om man kan se fostret eller inte vid missfall. Jag har skrivit i en annan tråd att jag såg mitt 12 v gamla foster och en del tror mig inte, det känns förjävligt! Det beror väl helt klart på i vilken vecka missfallet inträffar!

Laika77, jag menade inte alls att du inte talar sanning, jag undrade bara vad läkaren sagt till er andra. Självklart tror jag på dig.
Jag fick missfall i vecka 12 och till mig sa de att man inte kan se fostret, att det inte kommer ut "helt". Men min läkare var väldigt ung och helt ny, hon kanske inte visste riktigt.

fick mf i v 9. fostret hade försvunnit sa de. skönt tänkte jag. så slipper jag se det, och jag såg inget.
hur klarade ni av det?

Hej igen! Ostkustens pärla: Jag fattade det inte som om du inte trodde på mig, jag skrev i en anna tråd också och där var det några som inte trodde att man kunde se ett 12 v. gammalt foster som kom ut. Då blev jag både ledsen och förbannad! Det kan säkert vara så att fostret löses upp i kroppen i vissa fall, i mitt fall var det inte så. Beklagar ditt missfall, hur känner du dig nu?

Fantastisk tråd!
Sitter här och bearbetar en MA - i v 10 konstaterad för ca en vecka sedan.
Hade sett ett perfekt, levande foster på VUL 2 dagar innan, och verkligen slappnat av. är man så långt gången går det nog bra..... nu vet jag bättre!
Hoppas så blir gravid igen, snabbt! men huva så rädd man kommer vara!!

Känns så onödigt att just den första graviditeten skulle sluta så här.... alla förväntningar, glädje och nu bara tomhet.

Håller tummarna för en bra fortsättning pa resten av året för oss alla.

......men just nu hoppas jag bara få tid för skrapning snart... tanken på et dött foster som bara inte kommer ut är jobbig, jobbig (ursäkta)

Måste bara säga en sak, jag fick ju MF i vecka 12 o dom tänkte skicka hem mig från sjukhuset o ge mig en tid till skrapning några dagar senare men jag blev VANSINNIG, jag tänker då banne mig inte gå hem med ett dött foster inom mig, det var väl jobbigt som det var!!
Dom ville vänta, jag frågade om det var farligt för mig, men det va det inte, jag sa att jag går inte förrän jag fått en tid för skrapning idag, åker inte innan jag blivit skrapad...
Tre timmar senare låg jag i operationssalen, Är väldigt glad för att jag stog på mig.

En fråga: blev ni skrapade samma dag, o ville ni bli det?
kramar

Ja uschana mig,,,Jag vet va ni menar.Jag är fortfarande ledsen för mitt MA i februari i år.Kommer ihåg hur stolt,lycklig och glad jag var när jag gick på stan och hade en liten en i magen
Fy för känslan av ganagande ovisshet.
Kan-jag-bli-med-barn-fler-gånger-eller-vad-ska-jag-tro-nu-mer.typ.Saknar bäääbbis juuh.. .
Än så länge ingen graviditet,mars april=nada.snyft.
Fast min kropp kanske ej är redo ännu för att ej tala om mentalt då heller kan ju på verka också.Va jobbigt att måste gå och vänta tid för skrapning sånt vill man ju göra bort fort som möjligt.Jag blev inlagd på sjukhus och skrapades morgonen dan på.För abort-vaginal pillren hjälpte ej.Jag var i vecka 10 men inte embryot inte den hade dött vecka 6.Snacka om snurrigt,ligga där med benen upp i luften och ha den där vaginal(UL)staven mellan ja just ni vet var,och samtidigt försöka se på skärmen där läkaren pekar att embryot är dött,Va!? att jaha där den där lilla blåsan det var mitt sk,barn det.Chock!!