• Ostkustens Pärla

    Tråden för oss som fick missfall vid allra första graviditeten!

    Försöker härmed starta en tråd för oss som upplevt att allra första graviditeten slutade i missfall. Jag tror nämligen att detta kan väcka helt andra frågor och funderingar än när man får missfall när man redan har barn. Självklart är båda situationerna lika ledsamma, men har man redan fött ett eller flera barn vet man ju iallafall att kroppen har funkat förr, och det ger ju en gnutta hopp att det kommer gå bra nästa gång...

    Att allra första graviditeten slutar i missfall kan väcka tvivel om den egna kroppen. Kommer jag nånsin kunna få barn? Kommer det sluta med missfall varje gång? Är det nåt fel på mig?

    Ja, ni har säkert egna funderingar. Dela med er, diskutera, peppa, trösta!

  • Svar på tråden Tråden för oss som fick missfall vid allra första graviditeten!
  • Rigmor Mortis

    Ja har man haft mf kan jag intyga att man är supernervös när (om) man blir gravid igen. Såhär var det för oss:

    Januari 2005 - bestämmer oss för att skaffa barn

    Januari 2006 - plus. Äntligen. Ett helt jävla år, jag började tro att vi inte skulle lyckas på egen hand.

    2 Februari 2006 - något hugger till i magen, jag får en rosa flytning

    3 Februari 2006 - enorma smärtor och störtblödningar. Avråds av sjukvårdsupplysningen att åka in, de kan ändå inget göra åt missfall. Får rådet att äta alvedon mot smärtan (Ipren skulle kunna skada barnet om det inte vore missfall). Blöder tre-fyra veckor.

    April - får tillbaka mensen

    Maj, juni, juli - nähäpp, det tog sig inte, undrar om vi nånsin kommer lyckas igen?

    Augusti - äh, vi missade säkert ägglossningen. Får bruna flytningar några dagar före BIM. Väntar på mensen som inte kommer. Testar på bim+2. Negativt. Ingen mens. Testar om på bim+4. Plus!!

    Gravid vecka 5 - bruna flytningar. Fanfanfanfan! Inväntar störtblödningen och smärtorna, men... nej, det händer inget mer. Kontaktar inte sjukvården då de inte ville hjälpa förra gången, då lär de inte göra något nu heller.

    Inskrivning runt vecka 8 - berättar för bm att jag är panikartat livrädd för nytt mf och får löfte om vul vid läkarundersökningen.

    Läkarundersökning vecka 14 - får det lovade vul-et och ser en böna med en boll och fyra pinnar. Ser ut som om Knyttet vinkar åt mig.

    rutin-UL vecka 17 - allt ser bra ut. Nojar ändå över _allt_ resten av graviditeten.

    16 april 2007 - Knyttet föds och visar sig vara en underbar liten tös

    (tiden mellan UL och förlossning, samt förlossningsberättelse finns på min sida)

  • Kevlarsjäl

    EKJ76: Tack för lite positiva historier. Fick mf i april, vi försöker nu igen och jag är orolig och längtar hysteriskt efter att bli gravid.

  • Little Lady In red

    Håller med, tack för lite positiva historier, EKJ76, precis vad jag behöver just nu. Ska få göra ett VUL på måndag så då får jag se om blödnignarna var av allvarligare art eller inte!

    Klart man är orolig för allt efter att ha fått missfall första gången. Orolig för att aldrig mer bli gravid och sen orolig för att den inte ska överleva igen... Känns som att allt det här tar upp såå mkt av tankeverksamheten och ändå går det ju inte att låta bli att tänka på!

  • Rigmor Mortis

    Man är jätteorolig, om jag inte kände rörelse på ett par timmar kunde jag börja peta på magen för att få igång henne, eller dricka iskallt vatten eller söt saft eller så, bara för att få livstecken inifrån
    Kan tillägga att vi väntade till efter rutin-UL med att berätta för folk, även för föräldrarna. Första gången hann vi inte berätta innan missfallet (vecka 8+5), så de vet fortfarande inte om det...

  • Corinne

    Vet precis vad ni menar. Tack för postiva historier. Jag hade mf 17 april och plussade igen för en vecka sedan. Kände samma symptom som första gången och ville vara säker på om jag var gravid eller inte eftersom det ppåverkar mitt leverne. Var utomlands och hade bara med mig ett test. Kom hem idag och gjorde ett till och det var också plus. Hoppas, hoppas att det går denna gången. Känns lite jobbigt att inte vara glad utan bara orolig. Varje liten känning i magen eller i korsryggen (där hade jag riktiga smärtor i samband med mitt mf) får mig att förtvivla och jag har vid några tillfällen inbillat mig att jag fått blödningar. När jag rusat till toan har det hittills varit falskt alarm. Peppar, peppar. Vill våga tro att det kan bli något denna gången

  • Kevlarsjäl

    Grattis Corinne. Håller tummarna för dig at allt går bra denna gång.

  • KvillesHopp

    hej ja en tjej till som just fått missfall min andra grav den första tog jag bort just för jag var för ung, men denna ville jag verkligen ha. men så kommer någon ochtar bort den.
    varför får man missfall ä'r det för man är stressad- eller är det bara så attkroppen inte vill.???? 

  • Ostkustens Pärla

    KvillesHopp:

    Det finns mycket bra information om missfall på nätet, det är bra att läsa när man drabbats, för att få veta vad det var som hände och varför. Man en sak är säker - man får INTE missfall för att man är stressad eller liknande. Man kan inte påverka det själv. Missfall får man oftast för att det helt enkelt inte gått helt rätt vid befruktningen, att det blivit nåt fel på fostret. Och det betyder i sin tur INTE att det är nåt fel på dig eller din man, utan att det helt enkelt bara gått fel när ägget skulle börja dela sig. Det är sånt som händer, det är inget man kan göra något åt. Det händer fullt friska människor. Att producera ett barn är ju en oerhört komplicerad process och det är inte konstigt att det går fel ibland! Tänk bara att få till de där krumelurerna inne i örat...!

    Sedan är det såklart viktigt att ta hand om sig när man är gravid, inte dricka alkohol o.s.v. Men ett vanligt sunt leverne med vanlig stress och vanlig motion kan INTE orsaka ett missfall, så ha inte skuldkänslor över det!

  • Maria 1978

    Hej på er!
    Har idag testat och fick ett tydligt plus Är självklart jätteglad för det men samtidigt dyker alla hemska tanka upp igen som får mig att tänka till baks till det MA jag gick igenom i februari. Då dog fostret någongång i vecka 8. Jag är verkligen livrädd för att det ska hända samma sak igen, vet inte hur jag skulle fixa det om jag råkar ut för ytterligare ett missfall. Men ska försöka att tänka positivt...
    Tänkte bara kolla med er andra här inne, när ni blivit gravida igen efter ett missfall har ni fått göra vul genom er barnmorska eller har ni fått gå till privata kliniker? Jag känner att jag verkligen skulle vilja göra det för att se så allt ser bra ut, men vet inte riktigt vart jag ska vända mig. Funderar på att vänta ett antal veckor innan jag hör av mig till BM, tycker det va så jobbigt sist när man då efter ha varit där på inskrivning få ringa och säga att man fått missfall

  • Little Lady In red

    Maria1978:

    Grattis. Förstår hur du känner, råkade ut för samma sak i februari.

    Är nu gravid igen, v 7 och superorolig. Jag ringde barnmorskan och hon sa att om man har haft MF/MA är det helt ok att göra ett VUL om man är jätteorolig eller får blödningar. Tyvärr är resurserna inte de bästa där jag bor, så de hade inga tider med en gång, men bemötandet var jättebra. Nu ska jag iaf göra ett VUL på måndag (har haft två småsmå blödningar i veckan). Jag tycker att du ska be att får göra ett VUL för att stilla oron.

    När jag fick tid för VUL gav hon mej även tid för inskrivning (hon räknade väl med att den skulle överleva!).

    Hoppas det går bra!

Svar på tråden Tråden för oss som fick missfall vid allra första graviditeten!