Tråden för oss som fick missfall vid allra första graviditeten!

Gynekologen på mitt MVC sa att jag får göra tidigt vul nästa gång om jag vill. Och det vill jag ju såklart! Man vill ju inte gå med det i flera veckor innan det kommer ut!

...om man får missfall igen alltså...jag kan inte riktigt tro att det ska gå bra för oss nästa gång heller, som ni märker.

Här är en till som fick missfall vid första graviditeten eller andra.
Jag o min sambo hade försökt nå´t år i april förra året, så blev min mens konstig, varade i flera dagar o jag blödde bara lite. Till slut ringde jag KK o frågade om de kunde göra något.
Då sa hon som svarade att det troligen var ett tidigt missfall o att de inte kunde göra nåt. Blev så paff då att jag kunde bli gravid!

Efter det hoppade mensen över en månad o jag tyckte inte det var konstigt, hade läst att det kunde vara så. Men till slut så gjorde jag ett test för säkerhets skull o det visade positivt!!! Gissa om vi blev glada o förvånade!
Men bara några dagar senare började jag blöda, först lite sedan fick jag jätteont. Så kändes det som proppen gick o något pluppade ut...... Blev så ledsen. Dagen efter åkte vi till akuten o de gjorde ett ultraljud som visade att det var ett missfall o jag fick tabletter o skulle ta blodprov 4 veckor i rad.
De sa också att blödningen första gången inte behövde vara nåt missfall.

Ialla fall har vi försökt sedan dess o det har inte blivit något, mensen ska komma i dagarna men man vet ju aldrig...

Förlåt att det blev så långt, men tack TS, tråden är bra!!

Hej hej!
Här har ni en till som just nu är sjukskriven efter MA jag fick veta vid en VUL 21/5 skulle då ha varit i v10+4 men lillen var inte större än 7+1
Jag drömmer fortfarande mardrömmar om de där hemska orden, "Jag ser tyvärr ingen hjärtaktivitet" mycket utdragen och smärtsam cytotec behandlig tog ca24 timmar innan fostret kom ut, och gud så jag blödde, var på väg att tvingas åka in för ja förlora så mycket men det gav med sig tillslut.
Blöder fortfarande lite, mycket små klumpar och fort. ont i magen.

Är så orolig att detta var min enda chans, har pga komplikationer tidigare när jag var 16 fått höra sedan dess att jag aldrig skulle kunna få barn.. så blev så chokad och glad nu när jag blev gravid...

Jag hoppas, hoppas, hoppas att jag får uppleva de där spänningarna i magen och illamåendet på mornarna igen (snart hellst oxå)...

Kram

Fick missfall i tisdags och kan fortfarande varken fatta att jag var gravid eller att jag nu inte är det. Första tanken var att vi får försöka snart igen, men nu vet jag inte hur man ska våga.

Fick ett plus på stickan i augusti. Man kunde inte riktigt fatta att det var sant..man längtade och längtade på att tiden skulle gå. Allt var så spännande och nytt. Längtade verklligen efter våran lilla bäbis.
I december fick jag en liten blödning, men ville verkligen inte tro att det var något. Ringde till sjukvårdsupplysningen där jag fick rådet att bara vila (som vanligt). Vaknade sedan 02:00 med enorma smärtor kunde inte stå upp, det bara blinkade svart för ögonen, min sambo fick bära ut mig till bilen och in till sjukhuset. Jag ville fortfarande inte tro att det var sant. Väl på sjukhuset fick man höra de hemska orden. "Jag ser ingen hjärtverksamhet". Jag trodde fortfarande inte på det. Ville inte tro.. fattade först när det var borta. Var då i v 12. Det kändes fruktansvärt tomt och var jätteledsen, är ju ledsen fortfarande. Jobbar på ny nu men det ser mörkt ut fortfarande men det är val till att jobba på. Kram på er alla.

Hej på er.
Det är sjukt att man fortfarande vågar skaffa barn, ge sig ut i detta okända en gång till. Det är ju ingen tröst heller att det händer så många, det gör ju så ont ändå. Det var ju mitt barn!

Styrkekramar till alla!

Det känns så orättvist att det är så otroligt många som ska behöva gå igenom detta med mf/ma/x etc. All denna smärta fysiskt och framför allt psykiskt som vi måste kämpa oss igenom. Och sedan rädslan att kanske inte våga igen. Tänk om samma sak händer?

Maria1978: Ett stort grattis till graviditeten. Be om att få göra VUL, får du inte det, kontakta en privat klinik. Det kostar typ 260 kronor och då kan du känna dig lugnad. Det är ju samma tankar som jag har om jag blir gravid ,hur ska jag kunna vänta till jag får vanligt UL? Måste få veta innan att det är okej.

Little lady in red: Hur gick det på VUL igår? Hoppas allt såg bra ut! Lycka till!

Grynet80: Beklagar ditt mf. Denna väntan är hemsk. Har själv just haft ÄL och väntar nu på mensen (om någon vecka).

Mela85: Skickar stora kramar och hoppas att du snart läker fysiskt och psykiskt. Och att ett litet under sker igen...

Keyla76: På något sätt vågar man. Jag tänkte precis som du vid mitt mf och blev arg på alla som skulle säga massa "snälla" saker. Men till slut tog längtan över.

Snutten85: Jag hoppas att ni snart blir gravida. Att du ska få ett glatt besked framåt. Förstår att du är ledsen och det måste man få vara, sörja, gråta, skrika, .

Skönt att veta att man inte är själv över att vara nojjig :)
vi försöker nu igen. Enligt ÄL-test hade jag Äl i torsdagds den 24:e maj. (första Äl efter MA)Jag förväntar mig inte att det blir något. Har liksom gett upp att något bra ska hända mig.. OM det händer något bra så slutar det alltid med att nåt går dåligt. Så är det alltid. varför kan inte jag få må bra och vara lycklig UTAN att något dåligt ska ske??

sen försöker jag vara positiv så att min negativitet inte blir någon slags självuppfyllande profetia.. Vissa saker blir ju vad man gör det till....

Min omgivning säger nu att jag verkar må så himlaa bra trots det som hänt. VAD SJUTTON VET DOM?? bara för att jag inte gråter hela tiden? är allt bra då?

förlåt. jag behövde bara kräkas ur mig lite frustration!

Bennysson: Till mig har omgivningen inte sagt ett ljud. Ingen tar upp missfallet. Ingen pratar om det med mig. Visst att jag inte har lika stort behov att prata om det längre som tidigare men vissa frågar ju inte ens hur jag mår. Det är konstigt.

Vi hade ägglossning ungefär samtidigt... nu blir det till att vänta då. På att mensen INTE ska komma. Jag tänker som du - varför skulle det bli något...