• Ostkustens Pärla

    Tråden för oss som fick missfall vid allra första graviditeten!

    Försöker härmed starta en tråd för oss som upplevt att allra första graviditeten slutade i missfall. Jag tror nämligen att detta kan väcka helt andra frågor och funderingar än när man får missfall när man redan har barn. Självklart är båda situationerna lika ledsamma, men har man redan fött ett eller flera barn vet man ju iallafall att kroppen har funkat förr, och det ger ju en gnutta hopp att det kommer gå bra nästa gång...

    Att allra första graviditeten slutar i missfall kan väcka tvivel om den egna kroppen. Kommer jag nånsin kunna få barn? Kommer det sluta med missfall varje gång? Är det nåt fel på mig?

    Ja, ni har säkert egna funderingar. Dela med er, diskutera, peppa, trösta!

  • Svar på tråden Tråden för oss som fick missfall vid allra första graviditeten!
  • Modeshi

    plus2007, nej vi har inte sokt hjalp. Inte for att vi inte vill men omstandigheterna tilllater inte for tillfallet. Vi bor utomlands, i ett muslimskt land, och man maste vara gifta for att fa hjalp. Vi ska gifta oss till sommaren hemma i Sverige ar det tankt.

  • plus2007

    ojoj, trist för dig - att få hjälp är bra! och ofta finns det något man kan göra.
    Välkommen hem igen, kul med bröllop!

  • thezzan

    klamaj:

    tror att det e en sorts bearbetning, jag tycker att man ska göra precis som man själv känner, så länge man inte fastnar i det och ältar det FÖR mycket för då e det så svårt o gå vidare.
    Håller me om att det va en kylig respons man fick utefrån, precis som om man inte fick lov o prata om sånt här, gå vidare liksom, hmmm bättre dom inte säger nåt då juh.

  • hot chocolate

    Ja, jag tycker också att omgivningen viftar bort det o säger saker som att det gick ju så fort förra gången o nästa gång går det säkert bra, det är bara att försöka igen!!! Vad är det som säger att det ska gå bra nästa gång? Det är inte alls bara att försöka igen!
    Det är verkligen så att dom som inte fått missfall själva inte riktigt vet vad dom pratar om. "Det var ju så tidigt, det var ju nåt fel, MIIIIN kompis fick minsann missfall i vecka 17, det du!"
    Nä, fram för mer ödmjukhet inför andras känslor.

  • annnniz

    skulle fått min bebis i mars egentligen, men missfallet gjorde det inte möjligt, vi bestämde oss för att försöka igen ganska fort efteråt, och vart gravid ungefär 2-3 månader efter missfallet och är nu i v 22 och fortfarande nojjig och nervös för att något ska hända, men det är man väl alltid. Det som också är att min kompis skulle få barn ungefär samtidigt som mig då och se henne nu med sin bebis som kom som planerat är både roligt och sorligt, klart man glädjs med dom samtigit kan man inte glömma att jag också kunde suttit med en ca 2 månader gammal bebis och gosa...men nu hoppas jag på denna graviditet och säger lycka till till alla här inne som försöker...!

  • Ostkustens Pärla

    Har en fråga till er:

    Jag fick missfall i mars. Hade sedan EN mens som var väldigt sparsam, efter exakt fyra veckor. Nu efter ytterligare fyra veckor när jag fick min "andra" mens så är den väldigt kraftig med stora klumpar och jag har haft väldigt mycket mensvärk i extra många dagar! Nu börjar det klinga av litegrann. Någon som känner igen detta? Förra mensen verkade det som om kroppen inte hunnit igång riktigt, men nu är det som om allt går för fullt liksom... Extra mycket mens, extra ont, "extra allt"...

    Känner mig lite panikslagen när jag tänker på att jag faktiskt snart skulle haft en bebis, om det inte vore för missfallet. Trots att jag är nästan 30 år så känns det som om jag inte riktigt var beredd för bebis... Men det är man väl aldrig... Men nu känns det som om jag kommer hinna klart med en massa projekt innan jag får barn, om jag nu blir gravid igen. Nu känns det mer "rätt".

  • hot chocolate

    Har hört att det kan vara sådär efter missfall. Jag har haft 2 normala menser.
    Känner väl igen att jag inte var riktigt redo och att det känns mer "rätt" nu på nåt vis, som om man hunnit vänja sig vid tanken och verkligen har funderat på vad det är man ger sig in i.

  • Little Lady In red

    Det här är ju en bra tråd! Tror som sagt inte att de som inte har varit med om det kan fatta hur det är...

    Jag fick misfall i februari och hade två menser efter det. Precis som du beskriver, Ostkustens pärla, var min andra mens mycket "mer" än den första. Vet inte alls varför. Efter det blev jag gravid igen (!). Egentligen lite oplanerat, men vad gör det? Är nu i vecka 7 och har sista dagarna fått två småblödningar. Typiskt. Det känns så jävla orättvist. Försöker bara trösta mej med att det finns de som har det mycket värre. Dessutom verkar vi ju inte ha svårt att bli gravida. Känns som att allt hopp är borta nu, vill bara att det ska komma ut. Jobbigt.

  • Kevlarsjäl

    Jag fick mf 11/4. Var i vecka sju. Jag var så ledsen i början att jag bara ville lägga mig ner och dö. Jag hade vetat om graviditeten i drygt två veckor och verkligen fått ALLA påslag man bara kunde få. Vi var så lyckliga och så slutade det i missfall. Och det typ ALLA säger till oss är att nu vet vi ju att vi kan bli gravida, det gick ju så fort och det kommer säkert gå fort nästa gång.

    Eh?!?
    VAD är det som säger att vi kommer bli gravida lika fort nästa gång?
    VAD är det som säger att det inte kommer bli missfall igen?

    Är livrädd men vi försöker ändå. Vi längtar ju.

  • Längtar efter en liten

    Hej!

    Jag hänger med här. Vi plussa i december efter 2 års försök,tyvärr sluta detta med MA i vecka 11 i feb,blev skrapad under narkos den 15 Feb.

    Sitter nu och väntar på BIM och har problem med äl testen


    Mamma tänker på dig,hur du har det där uppe :( Puss
Svar på tråden Tråden för oss som fick missfall vid allra första graviditeten!