Tråden för oss som fick missfall vid allra första graviditeten!

Jag fick också missfall vid första graviditeten...och andra...och tredje.

Min mens har varit lite förskjuten, men inte mycket.

Precis som ARLA fick jag min mens då jag skulle haft den om jag inte hade vart gravid. Så jag tror kroppen återhämtar sig jättesnabbt! Men det va samma sak för mig efter p-pillren, då kom mensen oxå igång bra å va jätte regelbunden. så det e nog lite olika... men nu hoppas jag på ett plus igen, för nu har jag känt av äl väldigt, så jag hoppas att kroppen nu har fattat "hur" man blir gravid å att jag får ett plus om 2 veckor =)

Jag fick ma i v 14, fostret hade då varit dött ett par tre veckor. Upptäckte det då jag fick fruktansvärda kramper i magen. Gick så i tre dar innan jag ringde, men de tyckte inte jag skulle kpmma in då jag inte blödde. Femte dagen ringde jag ner igen och sa att jag tokblödde, fick då omedelbart en akuttid! Min kropp verkade inte vilja stöta bort fostret, så jag fick med sk. "abortpiller" hem och födde ut det hemma i min egen säng. Blödde som en gris i 9 v efter detta. Har varit på ett enda återbesök efter detta, och då råkade jag slänga ur mig en fråga om jag skulle betala, eftersom jag inte gjort det vid akutbesöket. Till svar fick jag: "Ja, du är väl inte me barn fortf! Eller?" Jag blev illa behandlad från första början, både av barnmorska och på KK. Nu är jag gravid igen, v 18 och allt ser bra ut, men kan inte glädjas över graviditeten, går bara och väntar på att ngt ska hända... Förlåt, nu låter jag hur gnällig som helst, men sååå skönt att få ventilera sina tankar! Massor av kramar och lycka till!!!

Jag fick också mf denna veckan, i onsdags. Var i v 6, min första och mycket efterlängtade graviditet. Det kämms så frustrerande när man inte riktigt vet vad som händer. Fick kranper och blödningar men var inte säker på att det var ett mf. Jag ringde MVC, sjukvårdsupplysningen och gynakuten och allt de kunde säga var att vänta och återkom om något förändras. Jag inser att de inte kan säga så mycket annat men det kändes hemskt när man bara sitter och väntar. Nu är jag dock säker på att det var ett mf. Ska på läkarkontroll på onsdag och kolla att allt är ok (om det nu kan vara det...). Har inte orkat gå till jobbet dessa dagarna, har försökt att bara vara hemma och ta det lugnt. Pendlar ganska mycket mellan hopp och förtvivlan. Kommer jag bli gravid igen? Kommer det isf att funka... Tror ni vet vad jag menar. Fantastiskt skönt att ni finns och att få ta del och dela med sig.

massor med kramar

Jag fick en blödning exakt fyra veckor efter mitt missfall, men det var inte som en vanlig mens, mycket mindre. Jag antar att kroppen inte hunnit bygga upp så mycket slemhinna och att det därför inte blev så kraftig mens denna gång. Får hoppas att det är som vanligt nästa gång...

KÄnner med er alla!
Hade en ofostrig graviditet som upptäcktes i vecka 11 som av en händelse på ett vul. Jag hade misstänkt att nåt var fel för jag kände mig inte gravid helt enkelt, men jag hade inte fått några blödningar eller så. Men det var ändå en stor chock. Hela min första graviditet var som en enda stor chock på nåt vis...det tog på första försöket, jag mådde för bra för att allt skulle vara ok, ofostrig graviditet (vad fan är det, hade jag aldrig hört talas om innan) som inte ville komma ut trots att det slutat växa i vecka 7 (herregud, händer sånt?! Missfall ska ju vara dramatiskt, man ska störtblöda ner hela sängen o ha jätteont ju!), och så tabletterna för att få bort det...suck. Det är lite mer än en månad sen nu och jag fick mens härom dagen igen, rätt så exakt 4 veckor efter.

Nästa gång blir aldrig som den första...vad spännande det var att testa, hur läskigt och roligt o spänande det var att få plus och gå och ställa in sig på att bli fler i familjen. Nästa gång kommer inte jag att förvänta mig ett barn, jag kommer att förvänta mig missfall.

Jag fick MF i vecka 13, jag märkte det genom att det helt plötsligt bara kändes tomt... inget blod inga smärtor bara tomt.
Jag kommer ihåg att jag hela tiden tänkte att det måste varit meningen, det var bara inte dags, hjälpte lite ialla fall...
Men nästa graviditet slutatde med en Underbar son! som snart e tre år, och nu ska vi försöka få en liten plutt till, å hoppas att det går bra!
Jag

jag fick missfall under första graviditeten, men andra resulterade i min goa lille kille! Håller tummarna för alla som går igenom samma sak.

Vilket bra initiativ till denna tråden!!
Själv fick jag mitt missfall i jan-07, runt v 8 och märkte inget förrän v 11. Det kom bara en liten liten blödning och jag tänkte "det behöver ju inte vara så farligt"
Ringde till barnmorskan och hon tyckte inte jag behövde ringa gynakuten förrän det blödde mer eller började att göra ont. Så jag väntade...
Framåt kvällen ringde jag gyn.a. för det slutade inte att blöda. Fick komma dagen efter och på VUL fick jag se den lilla pricken som skulle bli min mans och mitt första barn. Såg direkt att så liten skulle den inte vara. Hade ju tittat och läst i böcker att vid detta laget skulle det iaf vara i klass med ett litet äpple...CHOCK!
Min man var ute på turnè med sitt band och för säkerhets skull hade jag garderat mig genom att ta med min mamma. Oj oj vad glad jag var att hon var med. Efter att jag hört att fostret inte levde slutade jag att lyssna överhuvudtaget. Sen följde dagarna med väntan och abortpiller som inte fungerade, väntan igen och slutligen skrapning. Allt tog 2 v och dagen för skrapning var den värsta dagen i mitt liv.

Håller med Corinne, fantastiskt skönt att denna tråden finns!

Ringde idag och avbokade min tid för inskrivning. De frågade om det var något jag funderade över när jag berättade att jag fått missfall, men jag orkade inte prata med dem.
Måste dessutom ringa kliniken där jag gjorde inseminationen för att meddela dem och för att få information - men jag förstår inte hur jag skall orka ringa.