Tråden för oss som fick missfall vid allra första graviditeten!
Ja uschana mig,,,Jag vet va ni menar.Jag är fortfarande ledsen för mitt MA i februari i år.Kommer ihåg hur stolt,lycklig och glad jag var när jag gick på stan och hade en liten en i magen
Fy för känslan av ganagande ovisshet.
Kan-jag-bli-med-barn-fler-gånger-eller-vad-ska-jag-tro-nu-mer.typ.Saknar bäääbbis juuh.. 
.
Än så länge ingen graviditet,mars april=nada.snyft.
Fast min kropp kanske ej är redo ännu för att ej tala om mentalt då heller kan ju på verka också.Va jobbigt att måste gå och vänta tid för skrapning sånt vill man ju göra bort fort som möjligt.Jag blev inlagd på sjukhus och skrapades morgonen dan på.För abort-vaginal pillren hjälpte ej.Jag var i vecka 10 men inte embryot inte den hade dött vecka 6.Snacka om snurrigt,ligga där med benen upp i luften och ha den där vaginal(UL)staven mellan ja just ni vet var,och samtidigt försöka se på skärmen där läkaren pekar att embryot är dött,Va!? att jaha där den där lilla blåsan det var mitt sk,barn det.Chock!!