• thezzan

    Tråden för oss som fick missfall vid allra första graviditeten!

    Jag fick MF i vecka 13, jag märkte det genom att det helt plötsligt bara kändes tomt... inget blod inga smärtor bara tomt.
    Jag kommer ihåg att jag hela tiden tänkte att det måste varit meningen, det var bara inte dags, hjälpte lite ialla fall...
    Men nästa graviditet slutatde med en Underbar son! som snart e tre år, och nu ska vi försöka få en liten plutt till, å hoppas att det går bra!
    Jag

  • thezzan

    ostkustenspärla: så tänkte jag med, o samtidigt som jag var nere som atta såp tackade jag min kropp att den stötte ifrån något som inte inte var friskt eller aldrig hade en chans...

    Konstigt men jag tyckte också att det hjälpte lite,

  • thezzan

    Måste bara säga en sak, jag fick ju MF i vecka 12 o dom tänkte skicka hem mig från sjukhuset o ge mig en tid till skrapning några dagar senare men jag blev VANSINNIG, jag tänker då banne mig inte gå hem med ett dött foster inom mig, det var väl jobbigt som det var!!
    Dom ville vänta, jag frågade om det var farligt för mig, men det va det inte, jag sa att jag går inte förrän jag fått en tid för skrapning idag, åker inte innan jag blivit skrapad...
    Tre timmar senare låg jag i operationssalen, Är väldigt glad för att jag stog på mig.

    En fråga: blev ni skrapade samma dag, o ville ni bli det?
    kramar

  • thezzan

    Ostkustens pärla:

    Jo jag önskar att folk kunde göra det, det e ju fruktandsvärt att folk ska gå hemma så om dom inte vill förstås, alla e vi olika o alla bearbetar ju sin sorg på sitt sätt!

  • thezzan

    klamaj: tror aldrig man slutar tänka på det, jag har en son nu men tänker ändå varje lucia som var datumet jag skulle fått, att nu hade h*n varit 4 år... knasigt, men nu betyder det inte så mycket blir inte ledsen över det, men funderar ibland... å tycker att man kan få göra det

  • thezzan

    klamaj:

    tror att det e en sorts bearbetning, jag tycker att man ska göra precis som man själv känner, så länge man inte fastnar i det och ältar det FÖR mycket för då e det så svårt o gå vidare.
    Håller me om att det va en kylig respons man fick utefrån, precis som om man inte fick lov o prata om sånt här, gå vidare liksom, hmmm bättre dom inte säger nåt då juh.

Svar på tråden Tråden för oss som fick missfall vid allra första graviditeten!