Känner mig dömd av mitt barns rektor

Jag är nyfiken på varför hemmasittare blivit ett allt större problem. När jag var yngre, på 90-talet, fanns inte dessa barn eller så kallades de för skolkare. Finns det någon som vet varför det verka bli fler och fler barn som sitter hemma? Jag fick snällt gå till skolan hur dåligt  jag än mådde. Bra eller inte? Både och. Nu är detta bara min åsikt, men när det gäller skolan, så får elever bestämma mer. Om en elev mår dåligt, så verkar det mer acceptabelt än tidigare. Det låter finare med en hemmasittare, än en skolkare. Men sen samtidigt. Man kan inte bära iväg en elev till skolan. Men om jag inte gick till skolan, så togs förmåner bort. Kunde jag inte gå till skolan, så orkade jag inte heller göra roligare saker på fritiden. 

Jag är nyfiken på varför hemmasittare blivit ett allt större problem. När jag var yngre, på 90-talet, fanns inte dessa barn eller så kallades de för skolkare. Finns det någon som vet varför det verka bli fler och fler barn som sitter hemma? Jag fick snällt gå till skolan hur dåligt  jag än mådde. Bra eller inte? Både och. Nu är detta bara min åsikt, men när det gäller skolan, så får elever bestämma mer. Om en elev mår dåligt, så verkar det mer acceptabelt än tidigare. Det låter finare med en hemmasittare, än en skolkare. Men sen samtidigt. Man kan inte bära iväg en elev till skolan. Men om jag inte gick till skolan, så togs förmåner bort. Kunde jag inte gå till skolan, så orkade jag inte heller göra roligare saker på fritiden. 

I början när mitt barn var hemma ibland så mådde hen så dåligt av situationen och känslan av mislyckande att inte komma i väg.  Gjorde sig iordning sedan låste det sig och hen orkade bara ligga/sitta och tugga på sitt gosedjur . Det fanns inte ork för att göra roliga saker. Sedan ökande frånvaron mer och mer, Ibland fanns det lite ork, men då sa vi att man kan inte gå iväg på nöjen när man är hemma från skolan. Orkar lite så är det skolarbete som gäller, inte skärm. Sedan ökande frånvaron än mer och blev total. Barnet isolerade sig i hemmet och blev nedstämd.

Man ändrar inställning och både läkare och psykolog ordinerade roliga och stimulerande aktiviteter. Men det var inte ens lätt att komma iväg på det. Vi blev glada då barnet orkade sitta vid datorn och var glad och skrattade lite.

Det finns de som fysiskt försökt tvinga barnen till skolan och de då försökt ta livet av sig på vägen dit.

I början när mitt barn var hemma ibland så mådde hen så dåligt av situationen och känslan av mislyckande att inte komma i väg.  Gjorde sig iordning sedan låste det sig och hen orkade bara ligga/sitta och tugga på sitt gosedjur . Det fanns inte ork för att göra roliga saker. Sedan ökande frånvaron mer och mer, Ibland fanns det lite ork, men då sa vi att man kan inte gå iväg på nöjen när man är hemma från skolan. Orkar lite så är det skolarbete som gäller, inte skärm. Sedan ökande frånvaron än mer och blev total. Barnet isolerade sig i hemmet och blev nedstämd.

Man ändrar inställning och både läkare och psykolog ordinerade roliga och stimulerande aktiviteter. Men det var inte ens lätt att komma iväg på det. Vi blev glada då barnet orkade sitta vid datorn och var glad och skrattade lite.

Det finns de som fysiskt försökt tvinga barnen till skolan och de då försökt ta livet av sig på vägen dit.

Många har frågat vad skolan ska göra. Det finns jättemycket en skola kan göra för att hjälpa barn med npf. Förutsägbarhet är en sak, att aldrig ändra på saker som placering i klassrummet, byte av sal etc utan att först förbereda eleven. Att ha tyst matrum att äta i, att slippa stå i kö till maten, möjlighet för eleven att vänta på nästa lektion i klassrummet iställrt för i korridoren, skärmar kring bänken, samma bänkplaceringbi alla klassrum, möjlighet att få alternativa uppgifter vid tex grupparbeten, god förberedelse innan schemabrytande aktiviteter, möjlighet till alternativa uppgifter vid schemabrytande aktiviteter, möjlighet att sitta ensam i grupprum vid enskilt arbete i tex matematik, möjlighet att gå till vilorum under dagen för återhämntning, att inte behöva vara i samma grupp som mycket stökiga elever, att få sitta vid den plats i klassrummet som funkar bäst, att få gå ifrån lektionen ett fåtal minuter tidigare för att slippa trängsel vid skåpen, att gå vissa lektioner med specialpedagogen istället, att specialpefagogen instruerar lärarna vad eleven behöver - kan vara fler pauser, mer varierad undervisning, endast instruktion för en uppgift i taget, tydligare instruktioner med bildstöd, tidstock  mm). Och mycket mer. 

En del barn behöver allt det här och lite till, en del behöver bara några av sakerna. Det viktiga är att vara lyhörd för eleven och hitta nycklarna till att hen ska klara skolan. 

Det här är saker som kan göra jättestor skillnad för ett barn med npf. Men det kräver att lärare och rektor vill lära sig och är beredda att skapa nya vanor. Men görs anpassningar av den här sorten kan det göra att barnet slipper utveckla psykisk ohälsa och bli hemmasittare. 

Oj, trodde du verkligen att det var så enkelt? Ovanliga undantagsfall finns alltid, men barn som är hemmasittare är generellt inte hemma för att det är tråkigt i skolan eller för roligt och mysigt hemma. 

Det finns barn som fysiskt tvingats till skolan och där blivit fråntagna skor, nycklar och mobil för att inte smita. Så har de ändå sprungit därifrån i kylan utan vare hemnycklar och skor och inte har kunnat förmått sig gå tillbaka till skolan. De förfryser sig hellre. Barn som låser in sig på skolans toalett och stannar där utan mobil, tror du att de gör det för att det är kul? Barn som får shut down och blir nästintill okontaktbara när det är dags att gå till skolan, benen bär inte. Barn som är helt omutbara, inget kan få dem till skolan. Jo de vet alla mycket väl att det är skolplikt. Skulle föräldrarna hotas med vite skulle de få ännu mer låsningar och skuldkänslor, det skulle inte underlätta att komma iväg, däremot ökar suicidrisken då de känner att de förstör för familjen.