Känner mig dömd av mitt barns rektor

Tro mig, föräldrar till hemmasittare gör oerhört mycket mer än andra föräldrar. 

Grundorsaken är ofta en diagnos, autism och add är absolut vanligast. "Vanlig" adhd verkar inte vara lika vanligt bland de som drabbas. Och där har man självklart hjälp av vården för att hantera det. Men som sagt, skolan behöver göra sitt pckså. Det är ingen som argumenterar för att allt ansvarar ligger på skolan, men det är inte så att inget ansvar ligger på skolan.

Tack för att du korrigerar dig. 
I och med detta är vi ju i stort överens.

Men jag tycker det är fel av dig att så grovt generalisera gällande gruppen föräldrar till hemmasittare. Det är nog mera sant att det också i den gruppen finns både mer och mindre engagerade och ansvarstagande föräldrar. Alla är självfallet inte lika, inte heller inom denna grupp föräldrar.

Ingen kan övertyga mig om att skolan är den enda, eller ens den viktigaste, bakomliggande orsaken.

Det finns säkert många, både föräldrar och andra, t ex BUP, som kan komma med krav, synpunkter eller önskemål gällande vad skolan kan eller bör göra.
Men i alla dessa sammanhang får man inte glömma att näst intill alla inblandade individer börjar alltid aktivt söka efter andra förklaringar och orsaker för att själv slippa stå där med ansvaret.
Det är en fullkomligt normal och naturlig reaktion som sker naturligt och automatiskt hos i princip alla människor när man som individ ställs inför svåra och jobbiga problem.

Alla tycker vi väl att det skulle vara både bra, bekvämt och befriande om någon annan tog ansvaret?
Den där "någon" som alla alltid talar om i alla sammanhang, så snart ett behov eller ett problem uppstår...

Självfallet önskar föräldrar och alla, t ex BUP i ditt fall, att rektorn i det här fallet skulle vara denna "någon" som ska fixa problemet.
Men vad är rektorns uppdrag?
Det är självfallet att ansvara för hela skolan, för alla elever, att ta hänsyn till krav och önskemål från alla elevers föräldrar. Och i Sverige där vi har demokrati och där nästan alla människor hävdar att rättvisa ska råda så ska rektorn givetvis behandla alla lika, vara rättvis, och i så fall ge lika mycket av sin tid till varje elev och till varje förälder till alla elever.
Hur ska rektorn kunna uppfylla krav och önskemål om rättvisa om rektorn ska ta fullt ansvar för en elev, eller ett mycket litet fåtal elever, som har jättestora särskilda behov?
Hur kommer t ex vissa föräldrar reagera när deras barn, såväl alla "genomsnittsbarn" som också de allra duktigaste eleverna, inte ägnas någon tid alls och inta alls får något stöd?
Är detta demokratiskt och rättvist?

Hur ska samhället och Sveriges medborgare i allmänhet, alla skattebetalare, se på saken att ingen tid, inga resurser, ägnas åt de allra duktigaste och mest begåvade eleverna? De elever som så småningom ska bli de viktigaste och bästa samhällsbärarna, de som ska dra in alla skattepengar till landet, om dessa inte får lika mycket tillgång till tid och resurser från rektor och alla andra?
Kommer dessa elever verkligen kunna bli de viktiga samhällsbärarna, de som ska skapa resurser och försörja de som har särskilda behov, sjuka och gamla, om de inte prioriteras, inte får rättvis och demokratisk tillgång till resurser under utbildningstiden?

Vad är demokratiskt och rättvist?
Det är fullkomligt självklart i verkligheten att rektors tid och möjligheter inte räcker för att ge alla lika mycket tid och resurser som ts barn behöver, hur ska då prioriteringarna se ut? Vilka barn ska rektor välja bort? Vem har rätt att bestämma, vilken är människan av kött och blod som äger ansvaret, för att rätt prioriteringar görs, på så sätt att det blir både demokratiskt och rättvist?

Om det skulle vara skola och rektor som är de främsta och viktigaste bakomliggande orsakerna så skulle det självfallet innebära att alla elever, eller väldigt många, skulle ha samma problem som ts barn. Eller hur?
Skola och rektor är självfallet inte den viktigaste bakomliggande orsaken.

Föräldraransvaret ligger i att få barnet TILL skolan, skolans ansvar börjar när barnet är I skolan.

Så vh måste lämna barnet till skolan och skolan bör göra anpassningar för att få barnet att stanna och trivas i skolan.

Är det annan problematik så är det inte alltid till barnets bästa och då tycker jag att man tar hjälp och ordnar en lots. Jag har tagit hjälp av soc för att få skolan att agera och möta barnets behov i skolan.

Lycka till

För att kunna svara på din fråga behöver vi veta varför ditt barn völjer att vara hemma istället för att gå till skolan.

Men om man som vh under lång tid med stor möda  lyckats få varnet till skolan de flesta dagarna, men det inte alls fungerat i skolan då? Barnet mått jättedåligt vid efter skolan. Ofta avvikt och gått hem. Föräldern gjort allt möten med skolan, kopplat in vårdkontakter mm

Till slut har det inte gått att få iväg varnet längre.Hur kan det vara föräldrns fel?

Byta skola? Om alla skolor jobbar likadant och det inte finns resursskolor i kommunen. Inte så lätt att byta skola heller om skoltaxi inte beviljas. Ska barnr gå i en skola i en anna del av stan eller några kilometer bort så krävs skoltaxi för att ta sig dit. Flräldrar kan inte förväntas säga upp sitt arbete och flrsörjning för att stjutsa och hämta. Utan flrsörjning kommer föräldern ändå inte ha råd att ha kvar bilen och även svårt att få råd med bussresor fram och tillbaka till barnet skola. Någon privat vård kan man heller inte betala om man står utan inkomst. Alla kan inte jobba hemma eller välja arbetstider.

Men faktum kvarstår att det har varit fullkomligt självklart för mitt barns rektor att göra de anpassningar som behövdes, och tack vare det är mitt barn inte längre hemmasittare. 

Att skolan behöver anpassa betyder inte att skolan är dålig. Betydligt oftare beror det på att hemmasittaren har någon form av funktionsnedsättning. Skolan har alltså inte orsakat problemet - det föddes barnet med - men det är skolan som behöver göra anpassningar. Och barnen har rätt till det enligt svensk lag. Och även om barnets problem beror på föräldrarna, tex missbruk, så är skolan skyldig att hjälpa barnet att klara av skolgången. 

Föräldraransvaret ligger i att få barnet TILL skolan, skolans ansvar börjar när barnet är I skolan.

Så vh måste lämna barnet till skolan och skolan bör göra anpassningar för att få barnet att stanna och trivas i skolan.

Är det annan problematik så är det inte alltid till barnets bästa och då tycker jag att man tar hjälp och ordnar en lots. Jag har tagit hjälp av soc för att få skolan att agera och möta barnets behov i skolan.

Lycka till

Vi skjutsar redan till och från skolan och gör flera anpassningar. Men vad ska man göra då Dra ut ungen till bilen? Även i skolan har hon problem som inte hänger med på lektionerna och inte kan koncentrera sig och då är det skolans ansvar eller hur? Så varför skyller rektorn på oss istället för art göra något ifrån skolans håll? Erbjuda en föräldrakurs var som ett stort hån ungefär som att säga att vi är värdelösa föräldrar och behöver gå en kurs för att lära oss att bli bättre föräldrar. 

Vi har också haft kontakt med soc och BUP och jag hoppas BUP kan göra nåt. Jag berättade precis som det var om situationen och vad rektorn sagt. Dom tyckte inte heller att det var rött väg att gå kanske och att samarbetet mellan föräldrar och skola är viktigt.

Vilka anpassningar gjorde eran rektor då?