• Anonym (Förbannad)

    Känner mig dömd av mitt barns rektor

    Tycker ni att man inte kan sätta gränser och inte klarar av att uppfostra sitt barn om ens barn som har skolplikt är hemmasittare? Jag kom nyss från ett möte med mitt hemmasittande barns rektor och är skitförbannad.
    Att vårat barn är hemmasittare beror enligt honom på att vi inte klarar av att sätta gränser och uppfostra vårt barn. När jag frågade varför vi inte fått mer hjälp ifrån skolans håll säger han att vi visst fått all hjälp dom kan erbjuda och sen föreslår han oss föräldrar att gå nån jädra familjeutbildning. Då röt jag ifrån för tycker man får så mycket skit som förälder men då sa han att det är för att hjälpa oss att hjälpa vårt barn. 
    Får det gå till såhär att en rektor får säga såna här saker? Det kändes som om rektorn dömde ut oss som typ världens sämsta föräldrar och som om inte skolan har nåt ansvar. 

  • Svar på tråden Känner mig dömd av mitt barns rektor
  • Anonym (Mor till fd hemmasittare)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2024-11-20 10:58:03 följande:
    Så har jag suttit ofta med djupt koncentrationskrävande uppgifter i ett mycket litet rum med många människor som pratar, så blir det ofta när man jobbar med IT projekt på ett projektkontor. Jag mådde dåligt av det och köpte därför jättestora hörlurarb och lyssnade på klassisk musik när jag jobbade. Löste problemet.

    Har ni testat det, stora hörlurar som tar bort brus och lugnande musik? Idag finns ju också brusreducerande hörlurar om man inte vill ha musik.

    Jag vill inte vara oförskämd, för du skriver generellt väldigt trevligt, men hörselkåpor/hörlurar är liksom på så basic nivå man kan komma vad gäller sånt här. Har man en hemmasittare är problemen långt mycket större än att de avhjälps med en så enkel lösning. 

  • Anonym (Fröken)

    Till er som skriver att föräldrarna och barnets ska rycka upp er. Ställ er istället frågan VARFÖR är barnet hemma? Det kostar samhället massor av pengar och svaret på varför fler barn är hemma än tidigare vet inte jag. Men jag vet bara att problemet är såpass komplext att det inte bara är att rycka upp sig. Föräldrarna har (oftast) gjort allt de kan och lite till för att få barnet till skolan. Föräldrarna hamnar i utmattning och depression och blir i sin tur sjukskrivna pga sitt barns hemmasittande. 

    Min gissning är att skolan har idag mycket större klasser än förr, mycket eget arbete utan större struktur och barnen har tappat respekten för lärare och läraren har inte tid för alla barn. Det är en orsak. 

  • Anonym (S)
    Anonym (Fröken) skrev 2024-11-20 14:32:23 följande:

    Till er som skriver att föräldrarna och barnets ska rycka upp er. Ställ er istället frågan VARFÖR är barnet hemma? Det kostar samhället massor av pengar och svaret på varför fler barn är hemma än tidigare vet inte jag. Men jag vet bara att problemet är såpass komplext att det inte bara är att rycka upp sig. Föräldrarna har (oftast) gjort allt de kan och lite till för att få barnet till skolan. Föräldrarna hamnar i utmattning och depression och blir i sin tur sjukskrivna pga sitt barns hemmasittande. 

    Min gissning är att skolan har idag mycket större klasser än förr, mycket eget arbete utan större struktur och barnen har tappat respekten för lärare och läraren har inte tid för alla barn. Det är en orsak. 


    Samtidigt är vissa unga väldigt bekväma av sig... Söndercurlade till att bli hemmasittare, istället för att just rycka upp sig. Ibland känner man efter för mycket, har för eftergivna föräldrar mm. Självklart mår många unga också sämre i skolan nu än tidigare, men det ursäktar inte ett slappt utgångsläge i hemmet.

    Så stor skillnad på klasser är det inte mot för 25-30 år sedan. Ett fåtal fler ungdomar per klass bara. Däremot har samhällsandan förändrats på flera plan, på ett sånt sätt att skolan inte ses som lika viktig, man har inte samma respekt för lärare och andra vuxna där, eleverna är kunder som ska servas, och på det stora hela har människor blivit bekvämare på olika plan.
  • Anonym (Mor till fd hemmasittare)
    Anonym (S) skrev 2024-11-20 14:36:50 följande:
    Samtidigt är vissa unga väldigt bekväma av sig... Söndercurlade till att bli hemmasittare, istället för att just rycka upp sig. Ibland känner man efter för mycket, har för eftergivna föräldrar mm. Självklart mår många unga också sämre i skolan nu än tidigare, men det ursäktar inte ett slappt utgångsläge i hemmet.

    Vad konstigt då att vi, som gjort precis sådär som du verkar mena att man inte ska, har fått vårt barn att gå tillbaka till skolan. 

  • TvillingmammaVästgöte
    Anonym (Fröken) skrev 2024-11-20 14:32:23 följande:

    Till er som skriver att föräldrarna och barnets ska rycka upp er. Ställ er istället frågan VARFÖR är barnet hemma? Det kostar samhället massor av pengar och svaret på varför fler barn är hemma än tidigare vet inte jag. Men jag vet bara att problemet är såpass komplext att det inte bara är att rycka upp sig. Föräldrarna har (oftast) gjort allt de kan och lite till för att få barnet till skolan. Föräldrarna hamnar i utmattning och depression och blir i sin tur sjukskrivna pga sitt barns hemmasittande. 

    Min gissning är att skolan har idag mycket större klasser än förr, mycket eget arbete utan större struktur och barnen har tappat respekten för lärare och läraren har inte tid för alla barn. Det är en orsak. 


    När jag gick i skolan på sjuttio och åttiotalet var vi 30 st i klassen när vi började åk 1.  Vi var i princip alltid 30 st i klassen både i grundskolan och i gymnasiet. 
    Det gick bra för eleverna på den tiden respekterade läraren och var man inte tyst blev man tillsagd. Jag kommer inte ihåg att någon fick något straff , typ kvarsittning eller liknande, det brukade räcka att läraren sa till. 

    Mer respekt till lärare verkar vara  viktigt att återinföra. Då blir det lugnt och ro och bättre miljö för alla i klassen. 
  • Anonym (Mor till fd hemmasittare)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2024-11-20 14:54:14 följande:
    När jag gick i skolan på sjuttio och åttiotalet var vi 30 st i klassen när vi började åk 1.  Vi var i princip alltid 30 st i klassen både i grundskolan och i gymnasiet. 
    Det gick bra för eleverna på den tiden respekterade läraren och var man inte tyst blev man tillsagd. Jag kommer inte ihåg att någon fick något straff , typ kvarsittning eller liknande, det brukade räcka att läraren sa till. 

    Mer respekt till lärare verkar vara  viktigt att återinföra. Då blir det lugnt och ro och bättre miljö för alla i klassen. 
    Tumme upp på detta! 
  • TvillingmammaVästgöte
    Anonym (123) skrev 2024-11-20 13:58:42 följande:
    Ja jag arbetar också med projektledning inom IT och sitter liknande. Men det är en väldigt stor skillnad i att jag faktiskt förstår mina uppgifter och arbetar inom ett område jag själv valt när jag sitter i den miljön jämfört med barn med add och autism som sitter i den miljön och får uppgifter de inte förstår i vilken ände de ska börja på inom ett område där de helt saknar förkunskaper. 
    Det låter ju inte bra att de inte förstår alls hur de skall göra uppgifterna.
    Är det inte något ni föräldrar kan hjälpa till med hemma, att gå igenom och förklara? Det gjorde jag väldigt mycket för mina barn. De hade nog inte klarat skolan annars, inte så bra som de gjorde i alla fall. Och de har inga diagnoser. 

    I idealfallet skall ju eleven kunna be läraren om hjälp men det kanske inte eleven vågar och läraren kanse inte har tid. 

    Ibland kan man få en resurs som hjälper till i skolan ? Har ni frågat om det?

    Men det bästa tror jag ändå är att man som förälder hjälper sitt barn hemma. Det gjorde vi , vi lade många timmar varje vecka på barnens skola, för att se till att de hängde med på ett bra sätt. Vi var två föräldrar , annars hade vi nog inte hunnit, är man ensamstående är det nog riktigt tufft. 

    Sen skulle man naturligtvis kunna önska sig en bättre skola i Sverige men det lär inte hända på kort sikt i alla fall. Snarare går utvecklingen åt fel håll, få vill bli lärare, och de som börjar utbildningen har oftast mycket låga betyg. 
  • Anonym (Vilken är rätt ände?)
    Anonym (Fröken) skrev 2024-11-20 14:32:23 följande:

    Till er som skriver att föräldrarna och barnets ska rycka upp er. Ställ er istället frågan VARFÖR är barnet hemma? Det kostar samhället massor av pengar och svaret på varför fler barn är hemma än tidigare vet inte jag. Men jag vet bara att problemet är såpass komplext att det inte bara är att rycka upp sig. Föräldrarna har (oftast) gjort allt de kan och lite till för att få barnet till skolan. Föräldrarna hamnar i utmattning och depression och blir i sin tur sjukskrivna pga sitt barns hemmasittande. 

    Min gissning är att skolan har idag mycket större klasser än förr, mycket eget arbete utan större struktur och barnen har tappat respekten för lärare och läraren har inte tid för alla barn. Det är en orsak. 


    Det är svårt för mig att tolka och uppfatta att en förälder skulle ha gjort precis allt om den föräldern i inlägg enbart ägnar sig åt att kritisera andra, t ex bara kritisera skola eller rektor.

    Om ditt inlägg i någon detalj är föranlett av något som jag har skrivit så vill jag påpeka att jag verkligen har tryckt på att föräldrar måste ta sitt ansvar för att finna de bakomliggande orsakerna, alltså varför.

    Ingen kan väl förvänta sig att rektorn eller skolan ska ta ansvar för att ta reda på de verkliga bakomliggande orsakerna?
  • Anonym (123)
    Anonym (Vilken är rätt ände?) skrev 2024-11-20 15:19:52 följande:
    Det är svårt för mig att tolka och uppfatta att en förälder skulle ha gjort precis allt om den föräldern i inlägg enbart ägnar sig åt att kritisera andra, t ex bara kritisera skola eller rektor.

    Om ditt inlägg i någon detalj är föranlett av något som jag har skrivit så vill jag påpeka att jag verkligen har tryckt på att föräldrar måste ta sitt ansvar för att finna de bakomliggande orsakerna, alltså varför.

    Ingen kan väl förvänta sig att rektorn eller skolan ska ta ansvar för att ta reda på de verkliga bakomliggande orsakerna?
    Faktum är att många rektorer visar på samma bristande insikt som folk här i tråden gör. Och det är klart att man som förälder då blir frustrerad när man gör allt man kan för att få sitt barn till skolan men skolan å sin sida inte ser ett enda problem. 

    Jag har turen att mitt barn går på en skola med en superbra rektor  (jättesvårt för enskilda lärare att kunna göra det som verkligen behövs om inte rektorn är med) men tyvärr verkar det höra till undantagen. Man får också komma ihåg att när man startar en tråd här så har man redan vänt på alla stenar som förälder och gjort så mycket mer än det som ges som förslag här i tråden och man vet att man inte kommer längre bara ensam och med vården utan även skolan behöver vara med på banan.

    Hur troligt är det att en utbränd vuxen kan komma tillbaka till samma arbetsplats som bränt ut en om inte chefen kan se att det finns saker i arbetsmiljön som bidragit till utbrändheten? 
  • Anonym (Mor till fd hemmasittare)
    Anonym (Vilken är rätt ände?) skrev 2024-11-20 15:19:52 följande:
    Det är svårt för mig att tolka och uppfatta att en förälder skulle ha gjort precis allt om den föräldern i inlägg enbart ägnar sig åt att kritisera andra, t ex bara kritisera skola eller rektor.

    Om ditt inlägg i någon detalj är föranlett av något som jag har skrivit så vill jag påpeka att jag verkligen har tryckt på att föräldrar måste ta sitt ansvar för att finna de bakomliggande orsakerna, alltså varför.

    Ingen kan väl förvänta sig att rektorn eller skolan ska ta ansvar för att ta reda på de verkliga bakomliggande orsakerna?

    Skriver man att det är skolans fel så har man gissningsvis gjort det du nämner i sista och näst sista stycket och kommit fram till just att problemen finns i skolan. I vårt fall har BUP haft flertal förslag på hur skolan ska ändra sig och inget sånt till oss föräldrar, bara att vi ska fortsätta jobba på som vi gör. 


    Och precis som flera skrivit till TS, att det inte betyder att man är en dålig förälder för att man behöver lära sig mer för att hjälpa ett barn med särskilda behov, så säger jag om skolan. Mitt barns skola är inte alls dålig, men det var där det behövde göras förändringar för att mitt barn skulle klara av att gå dit. Eftersom det är en bra skola gjorde de det, och nu är mitt barn ingen hemmasittare längre. 

Svar på tråden Känner mig dömd av mitt barns rektor