• Anonym (Förbannad)

    Känner mig dömd av mitt barns rektor

    Tycker ni att man inte kan sätta gränser och inte klarar av att uppfostra sitt barn om ens barn som har skolplikt är hemmasittare? Jag kom nyss från ett möte med mitt hemmasittande barns rektor och är skitförbannad.
    Att vårat barn är hemmasittare beror enligt honom på att vi inte klarar av att sätta gränser och uppfostra vårt barn. När jag frågade varför vi inte fått mer hjälp ifrån skolans håll säger han att vi visst fått all hjälp dom kan erbjuda och sen föreslår han oss föräldrar att gå nån jädra familjeutbildning. Då röt jag ifrån för tycker man får så mycket skit som förälder men då sa han att det är för att hjälpa oss att hjälpa vårt barn. 
    Får det gå till såhär att en rektor får säga såna här saker? Det kändes som om rektorn dömde ut oss som typ världens sämsta föräldrar och som om inte skolan har nåt ansvar. 

  • Svar på tråden Känner mig dömd av mitt barns rektor
  • Anonym (Mor)
    Cartjan1 skrev 2024-11-19 00:31:18 följande:
    Absolut inte, tyckte jag var tydlig i mitt inlägg att jag inte tycker att det beror på hemmet - för just fenomenet hemmasittare, finns givetvis händelser som kan ske i hemmet som leder till att en elev blir hemmasittare men då är det en biprodukt och inte grundproblemet. Precis som mobbning också kan leda till detta och då är det grundproblemet och då såklart ett skolproblem. Men om det var otydligt ber jag om ursäkt. Däremot så är hemmet av lika stor vikt som skolan för att lösa situationen - oftast större. Att det finns ett gott samarbete. För jag kan stötta, sätta in anpassningar, ordna sip-möten, möta upp på väg till skolan osv men om inte hemmet jobbar med mig eller i värsta fall emot mig så kommer jag inte kunna hjälpa. Jag är ju inte i hemmet och inte heller elevens primära anknytningsperson. 

    Kan ju absolut inte uttala mig om de utbildningar du gått på - om det är din upplevelse så är det ju så. Däremot är min erfarenhet annorlunda och jag har även mött många hem som också inte anser att det gett något men ändå så kan jag som personal märka positiva förändringar efter dessa utbildningar. Jag tänker att ibland är dessa viktiga just för stöd och råd men också för att skapa en känsla att vi är i detta tillsammans - inte ett vi mot skolan utan vi alla jobbar mot samma mål. 

    En kursledare som stod och förklarade självklarheter på låg nivå, det har på intet sätt ändrat något i vårt föräldraskap. Vi har alltid ändå haft en positiv inställning, tänkt att kanske nästa kurstillfälle blir bättre, men icke. Sedan varit peppade på nästa föräldrautbildning, men blivit lika besviken där.


    Självklar gör vi som föräldrar allt vi kan. Vi ar kontinuerlig kontakt med olika vårdkontakter, håller oss uppdaterade osv.


    Det spelar ingen roll vem som stöttar upp på väg till skolan. Barnet skulle som sagt var inte gå in i skolan lite snabbt snabbt ens för en miljon kronor.

  • Anonym (Mor)
    Anonym (Alexandra) skrev 2024-11-19 09:40:32 följande:
    Ni bad ju om hjälp från skolan håll och hjälpen var ju en föräldrautbildning? Varför gnäller du då för? Ni behöver hjälp i ert föräldraskap för att få barnet till skolan, då blev ni erbjuden en utbildning för att hjälpa med det. Det låter ju som exakt det ni behöver. Förstår verkligen inte vad du hade förväntat dig här? 

    Börja ta ditt ansvar som förälder nu och gör ditt yttersta för att faktiskt få barnet till skolan. Första steget är att gå till utbildningen. Svälj stoltheten och se vad de erbjuder istället. 
    Då problemen ligger i skolan vore utbildningar för lärare bättre på plats.
  • Anonym (fkbd)

    Varför vill ditt barn inte gå i skolan? Jag gick till skolan trots supergrav mobbningen genom hela högstadiet+gymnasiet. Samt att jag har autism/Aspergers(och enligt en läkare har jag grav autism). 

  • Anonym (fkbd)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2024-11-18 19:33:18 följande:

    Barn med autism och intellektuell funktionsnedsättning går även idag i särskola. Högfungerande autister diagnosticerades förr mycket sällan och gick faktiskt därför i vanliga klasser. 
    Men, Kraven på exekutiva funktioner är höga idag i skolan,  det håller jag med om. 


    Skall man ta bort dessa krav och gå tillbaks till den gamla skolan med fokus på inlärning av fakta? Skulle det vara lösningen på NPF-krisen som verkar orsaka hemmasittandet. 


    För att ha rätt till särskola måste man ha IF, ej endast autism. 
    Förr var det så som du säger, att autism gav rätten till särskola, men dem ändrade det så att endast IF gav rätten till särskola år 2011. 
  • Xenia
    Anonym (Förbannad) skrev 2024-11-18 14:03:52 följande:
    Varför är det bra med föräldrautbildning? Det kändes som skuldbeläggande som om vi är dåliga föräldrar ungefär som behöver gå en utbildning för att lära oss ta hand om vårt barn. Som om allt bara hänger på oss att hon inte vill gå i skolan.
    Nu tycker jag du tänker för mycket på din egen prestige.

    Man behöver inte vara dåliga föräldrar för att ha problem, t ex om barnet lider av något osynligt funktionshinder och därför blir hemmasittare. Eller om barnet blivitt mobbat.

    Du anser att skolan skuldbelägger er som föräldrar. Rektorn tycker säkert att ni skuldbelagger skolan och inte vill ta ert eget ansvar. I stället för att samarbeta så att barnet återvänder till skolan blir det pajkastning och barnet får ingen hjälp.
  • Anonym (Mor till fd hemmasittare)
    Anonym (Mor) skrev 2024-11-19 13:52:25 följande:
    Då problemen ligger i skolan vore utbildningar för lärare bättre på plats.

    Det är det som har fått det att funka för vårt barn! Lärarna och rektorn har lyssnat på föräldrar, barn och vården och på så vis kunnat förändra i skolan så att mitt barn kan gå där igen. Specialpedagogen och kuratorn har också varit stor hjälp. Allt bygger på att föräldrar och skola litar på varandra och har en löpande öppen dialog. 

  • Anonym (Alexandra)
    Anonym (Mor) skrev 2024-11-19 13:52:25 följande:
    Då problemen ligger i skolan vore utbildningar för lärare bättre på plats.
    Har föräldrarna noll asvar eller? Vad är ens det värsta som kan hända av att gå en utbildning? Hur kan man ens prioritera sitt eget ego mer än ens barns hälsa och framtid? Ingen förlorar på att föräldrarna går en utbildning när barnet har det jobbigt. Att man går med på en utbildning betyder ju inte heller att man är en kass förälder som inte kan något alls, men det är ju ett faktum att barnet och föräldrarna behöver stöd och hjälp under den här perioden.

    Att sitta och tjafsa om att allt ansvar ligger på lärarna och skolan är så jävla barnsligt att jag vet inte vad. Herregud, hur svårt är det egentligen att jobba hårt för ens barns skull? 
  • Anonym (Mor till fd hemmasittare)

    Ett tips är att berätta för skolan hur ni jobbar hemma. Det har vi gjort och då märker de ju att man har en strategi (om ni har det alltså - om inte är det ju läge att gå den där utbildningen). De dagar vårt barn inte kommer iväg till skolan brukar vi mejla klassmentorn och berätta i grova drag hur morgonen sett ut. Det gör att läraren bättre förstår barnets reaktioner, vad som är svårt och vad som funkar bra. Skolan och psykiatrin har träffats några gånger, ibland med oss föräldrar, ibland utan. Då får de också bekräftat från vården att vi har ett bra arbetssätt hemma. 

  • Anonym (Mor)
    Anonym (Alexandra) skrev 2024-11-19 17:14:21 följande:
    Har föräldrarna noll asvar eller? Vad är ens det värsta som kan hända av att gå en utbildning? Hur kan man ens prioritera sitt eget ego mer än ens barns hälsa och framtid? Ingen förlorar på att föräldrarna går en utbildning när barnet har det jobbigt. Att man går med på en utbildning betyder ju inte heller att man är en kass förälder som inte kan något alls, men det är ju ett faktum att barnet och föräldrarna behöver stöd och hjälp under den här perioden.

    Att sitta och tjafsa om att allt ansvar ligger på lärarna och skolan är så jävla barnsligt att jag vet inte vad. Herregud, hur svårt är det egentligen att jobba hårt för ens barns skull? 

    Inget farligt händer alls av att gå en föräldrautbildning, men de har då inte gett mig något alls. Har gått flera, alla på samma låga nivå. Lärde mig inget, de pratar bara om självklara saker. De jag känner tycker likadant.


    Det finns inte ens föräldrautbildningar som handlar om problematisk skolfrånvaro. Jag skulle mer än gärna gå en sådan utbildning om det fanns. Däremot har jag läst alla böcker jag har hittat och lyssnat på alla föreläsningar  jag hittat  på internet. De har varit givande, men de har inte kunnat ändra situation i skolan.

  • Anonym (Mor)
    Anonym (Mor till fd hemmasittare) skrev 2024-11-19 17:15:58 följande:

    Ett tips är att berätta för skolan hur ni jobbar hemma. Det har vi gjort och då märker de ju att man har en strategi (om ni har det alltså - om inte är det ju läge att gå den där utbildningen). De dagar vårt barn inte kommer iväg till skolan brukar vi mejla klassmentorn och berätta i grova drag hur morgonen sett ut. Det gör att läraren bättre förstår barnets reaktioner, vad som är svårt och vad som funkar bra. Skolan och psykiatrin har träffats några gånger, ibland med oss föräldrar, ibland utan. Då får de också bekräftat från vården att vi har ett bra arbetssätt hemma. 


    Hjälper tyvärr inte alltid, men det skadar absolut inte att försöka. Som vi har vänt ut och in på oss och oautat oss och skriftligt och detaljrikt redogjort för morgonrutiner och kvällsrutiner. Våra konversationer med barnet och vår inställning osv. Allt för att de inte ska tro en massa antaganden och fördomar om oss.

    Men det har varit förgäves. De tar inte in något.
Svar på tråden Känner mig dömd av mitt barns rektor