Känner mig dömd av mitt barns rektor

...såvida skolan inte redan erbjuder allt slags stöd som de kan. Då kommer soc börja snegla på ts istället, som vid det laget också lär ha fått en orosanmälan på sig från skolans sida eftersom de inte ser till att barnet är på plats.

Vi vet ju inte vad skolan har haft för åtgärder, anpassningar mm hittills så man kan inte bara gapa om att skolan ska tvingas si eller så, för det finns gränser för vad man kan förvänta sig från deras håll, och vi vet inte om de gör typ ingenting eller om de redan har erbjudit allt, eller mitt emellan.

Jag utgick att det stämmer att problemet inte ligger hos föräldrarna. Mitt barn fick jättebra anpassningar efter att soc blev inblandade så därför ger jag det rådet.

Du kan ju inte lägga allt ansvar på skolan. Till största del är det ditt barn och ditt ansvar, sen ska ni och skolan ha en bra dialog för att få det så bra som möjligt för barnet. Enda gången jag kan tycka det är skolans ansvar är om barnet är mobbat och inte vill gå till skolan.
jag har själv ett barn med diagnoser, koncentrationssvårigheter och som har svårt i skolan. När han gick ut 1:an så kunde han inte läsa. Hela den sommaren satt jag 2 timmar och 15 min med honom för att han skullr lära sig läsa. Det var 2 timmar skrik och 15 Min läsning. Jag ser det som att det är mitt barn och mitt ansvar. Sen vill jag att det ska gå bra för honom. Barn är olika, vissa är enklste och vissa svårare och det är ditt ansvar om du får ett barn som är svårare. I det här fallet tycker inte jag det är fel med föräldrautbildning för ni måste lära er hantera det här. 

Både ja och nej. I min mening var inte rektorns bemötande vare sig empatiskt eller givande för framtida samarbete. Det gör dock inte att allt han sa fel. Hemmasittare är ett psykosocialt problem och det är inte alls säkert att problematiken uppstått pga dålig struktur, svag gränssättning eller lösa rutiner. Däremot kan dessa faktorer vara avgörande verktyg till att kunna lösa problemet- givetvis ihop med annan professionell hjälp. Detta är inget skolan kan lösa själv, likaså är det orimligt att tro att vårdnadshavare ska kunna lösa situationen själva också. Därför är föräldrautbildning bra och ofta givande för hemmet. I alla olika fall med hemmasittare som jag arbetat med har vi alltid uppmuntrat vårdnadshavarna att delta i en sådan utbildning och för nästan alla så har det gett goda resultat. Detta gäller oavsett om det finns problem på hemmafronten eller inte, att få fördjupad kunskap om sitt barns situation, vägledning i hur man bör agera i olika situationer samt stöd och råd är inte något negativt. Sedan är det självklart inte alltid skolsituationen magiskt löser sig men det är en bit på vägen. Viktigt också att eftersom denna utbildning inte ges av skolan så kan faktiskt de hjälpa med insatser och råd om skolan faktiskt sviker i sitt ansvar för att lösa er situation. 

Det jag skulle göra om jag var du ts, är att när känslorna lagt sig lite kontakta rektorn igen, via telefon eller mail, och där lugnt och sakligt förklara hur du upplevde mötet. Skapa en ny dialog där ni är öppna från början med att du upplevde att rektorn menade på att detta är ert fel. För det finns ju faktiskt en möjlighet att detta endast var klumpigt och felaktigt uttryckt och inte alls så han menade och då är det ju onödigt att uppå allt annat ni har nu kring ert barn även gå runt med dessa negativa känslor. 

Vet att ni har det tufft nu och hoppas att ni får den hjälp och stöd ni har rätt till - men också att ni då tar den när den ges (föräldrautbildning är en sådan insats, inte kritik på ert föräldraskap). Önskar er allt väl!

Jobbar ni med skolans specialpedagog? Det är de som är utbildade i det här och ska veta vad för metoder som finns för att anpassa undervisningen så att ditt barn klarar av den. 

Vad har ni för hjälp från psykiatrin? Elevhälsan? 

Har ni någon grupp som arbetar med barn med problematisk skolfrånvaro i er kommun? 

Vi har jobbat med alla dessa fyra och de har varit stor hjälp att förklara för rektorn vad skolan behöver göra och när skolan måste backa och sänka kraven på barnet. Skolan vill gärna driva på, men det är verkligen inte det bästa för många av de här barnen/ungdomarna. 

Vi haft tur med skolor och inte alls stött på de problem ni har utan upplever att vi kan samarbeta bra med skolan. Rektorn är öppen för samverkan med BUP mfl. Lyssnar på vad de rekommenderar. De enda som sabbat för vårt barn är Soc. De hade ingen koll alls och förstörde jättemycket innan de insåg att de inte hade mandat att lägga sig i längre. Men det verkar vara väldigt olika beroende på kommun och handläggare hur Soc reagerar. Lite lotteri. Men generellt är de dåligt insatta i npf och rätt dåliga på att samarbeta med psykiatrin (framkommer i alldeles ny forskning). 

Som förälder måste du driva allt stödarbete kring barnet själv. Det går inte att tro att skolan vet vad som går och bör göras. Läs på om ditt barns funktionsnedsättning. Läs på altuell forskning. Ligg på hos skolan mfl om att de måste göra sin del, kom med konkreta förslag på förändringar ni själva tror på. Involvera barnet och var lyhörd för vad hen själv säger sig behöva. Jsg upplever att det har varit jätteviktigt för mitt barn att lära känna sig själv och aktivt tänka på vad hen behöver för att må bra. 

Om du skulle ha nytta av en föräldrautbildning är svårt för mig att avgöra. Viktigt är i så fall att den inriktar sig på barn med den typen av svårigheter som ditt barn har. 

 

Har ditt barn fler problem? Självskador, ensamhet, fobier, ångest, problem med sömn eller mat etc? 

Det är svårt att jobba med skolan om inte grundläggade saker som tex sömn och mat fungerar. När vårt barn var hemma på heltid var vi noga med att gå upp samma tid som vanligt, klä sig, äta, sköta hygien osv. Försökte komma ut en stund varje dag. Det gäller att hålla fast vid allt normalt som man kan hålla fast vid så att barnet inte tappar ännu mer. 

Man får väl säga vad man vill. 

Skolan kan inte lösa allt. 

Jag tycker att föräldrar har misslyckats om deras barn inte går till skolan. Det är inte barn som bestämmer.  

Lärarna får säkert handledning av specialpedagog i hur de kan bemöta och hjälpa ert barn, så att ni kan ha hjälp av en föräldrautbildning är inte så långsökt. Vi människor är sociala varelser, och lär oss av varandra. Vi frågar andra om råd hur vi ska få barnen att sluta med napp, vad som är bästa blöjorna, hur man ska lära barnet att cykla, hur man ska få barnet att göra läxorna osv. De frågorna kan man prata med de flesta om, men om man har barn som har det lite extra jobbigt kanske inte kompisen eller grannen kan tillföra så mycket, och då kan det vara bra med en föräldrautbildning. Där kan man också få kontakt med andra föräldrar, och få känna att man inte är ensam.
Lite frågor:
Ser ni till att dottern håller vanliga rutiner när hon är hemma?
Hjälper till att hon får gjort skolarbetet?
Ser till att det inte är "för kul" att vara hemma, tex. genom att stänga av internet dagtid?
Om hon har något som det finns medicin för - får hon det?
Sedan undrar jag så klart vilken hjälp hon har fått och vad ni anser att hon skulle behöva!