Mamma gjorde mig arvslös

Va? Det där har jag aldrig påstått. Men man känner ofta igen "Modus Operandi" och motivet till brottet så att säga. Om det är en man som regelbundet pucklar på sin fru och sedan har sex med henne mot hennes vilja varje lördagkväll, så är det förmodligen en svensk man som gör detta på fyllan.

Om det däremot är en man som våldtar sin affärskompanjons syster, som straff för att affärskompanjonen drivit företaget i sank, så är gärnngsmannen med all säkerhet inte svensk. Samma gäller om det är flera unga män som samarbetar om att lura en svensk kvinna till en lokal, där de turas om att våldta henne - för detta ligger inte i vår kultur. O.s.v..

Men det här hör inte hemma i den här tråden.

Kan man visst det och jag har just gjort det.

Jag skriver det som motvikt till de här i tråden som vill göra "mammans sista vilja" till något moraliskt högre stående faktum som gör hela saken oberörbar för TS

.
Lappen skrev för sju år sedan utan jurist inblandad och det är uppenbart att mamman inte visste vad hon gjorde eftersom hon "testamenterade bort" TS och den andra systerns lagliga rätt till sin laglott.

Du får skilja på vad som juridiskt är "mammans sista vilja" och vad som uppenbart varit hennes vilja när hon beskrev kraven på flickan i "testamentet".

Dessutom ändrar folk sin sista vilja många gånger om på sju år. Felet de gör är att de inte ändrar på ett papper de skrev för ett halv decennium sedan, eller så.

Då blir det som nu.

Det juridiska är som det är med den där papperslappen men här i tråden gäller det att visa för TS att hon inte behöver skämmas för att hon kräver sin rätt för - i förlängningen - sina barns skull

Ja, formellt till TS

Men eftersom TS syskon använder systerdottern som känslomässigt argument till varför TS ska avstå sin rätt till arvslott så tänker jag att TS kan kontra med att fråga dem om de tycker att hennes fem barn ska vara utan "sina" pengar efter mormor

Dessutom verkar TS känna att hon inte vill bråka om pengarna för sin skull (bråket är dock redan startat av andra) och då kanske det faktum att hennes barn går miste om dem kan ge henne argument att faktiskt hävda sin rätt.

Att två syskon försöker få det tredje att avstå från sin rätt för att gynna ett syskonbarn är faktiskt rätt fult.

Det rimliga hade varit att de istället sagt att "Självklart ska du ta din arvslott. Flickan får ju så mycket pengar ändå" 

Jag anser ju då att det är oerhört viktigt att det sista testamentet som finns, och som är lagenligt undertecknat av testatorn och två vittnen - gäller. Och respekteras. Annars försvinner ju hela rättssäkerheten kring testamenten:

"Ja faster Eva testamenterade visserligen sin förmögenhet till ett hem för herrelösa hundar, men det var för åtta år sedan hon skrev den "lappen". För ett år sedan morrade en hund åt henne, och sedan dess hatar hon hundar, så jag VET att hon EGENTLIGEN inte ville att några hundar skulle få glädje av hennes pengar när hon dog. Hon ville att JAG skulle ärva allting, hon kom sig bara aldrig för att ändra testamentet".   

...och att TS' mor inte nämnde laglottsrätten, behöver inte betyda att hon inte kände till den. Hon ville kanske bara inte att den skulle gälla, och hoppades att hennes arvingar skulle respektera att detta var hennes vilja. Man måste ju inte roffa åt sig bara för att man kan. 

...fast visst är det bäst och säkrast att skriva in en fras som "jag är medveten om att jag med detta testamente kringgår Lotta Johanssons och Lena Bergströms (mina döttrar) laglottsrätt, men jag har mina skäl till att göra så, och jag utgår ifrån att det kommer att respekteras". I det läget. Så kan ingen hävda något sådant där.

Så du kommer inte ihåg vad du själv skriver i de olika trådarna på familjeliv. Du borde nog kolla upp hur det står till med ditt minne. 

Nej, för enligt dig så gör inte svenska män så. 

Och ändå så utför även svenska killar både gruppvåldtäkter och våldtar för att hämnas andra. Även om det inte ligger i vår kultur. 

Det ligger inte i vår kultur att mörda folk heller eller göra sina barn arvlösa, men även här är det också helsvenskar som gör så. 

Spelar ingen roll. Lagen går före den dödes önskemål. Så är lagen skriven och så gäller den. Halva arvet är laglotten.  Resten får man göra vad man vill med. Önska går jättebra, men håller inte rättsligt. 

Oavsett den avdödes sista vilja så har man ALLTID RÄTT att få ut sin laglott, enligt lagen. Och laglotten kan man ALDRIG testamentera bort. Vill ens arvingar ha sin laglott så ska de få sin laglott och det ska egentligen inte vara något fråga om det eller bli bråk. 

Absurt att familjeliv.se låter en tråd spåra ur så här så att sakfrågan förstörs av tjafs. 
Tycker inte du ska skämmas för att kräva din rätt.  Systerdottern får ju ändå en rejäl slant och jag själv hade skämts för att ta emot pengar som jag inte ens har rätt till.
Den jurist ni hade som gav rådet att ni skulle lösa det hela själva var riktigt kass på sitt jobb.  Anlita en vettig i stället. 

Det där får du belägga med några domar med domstolens namn och domnummer, tack! Eller åtminstone länkar till artiklar om fallen. 

Det ligger i alla kulturer att mord förekommer, men motiven och tillvägagångssätten är (delvis) annorlunda. 

Angående detta med att "göra sina barn arvlösa" så beror det på var man drar gränserna för "vår kultur". Som jag har skrivit tidigare, så hör laglottsrätten till den germanska kulturen. Den finns i våra nordiska grannländer och i de tysktalande länderna, och motiveringen till detta ska vara en hänsyn till samhället - att det skulle ha blivit fler människor på fattighusen, om föräldrarna testamenterade bort de gårdar, affärsverksamheter, handelsbodar etc. som de vuxna barnen annars kunde ha livnärt sig av.

Sedan råkar jag även veta, att i tysk rätt är alltid advokater och domstolar inblandade, till skillnad från i Sverige, och där avgör domstolarna mycket oftare vad som är skäligt, än här i Sverige. Här gäller lagen punkt slut, men där kan man t.ex. ta hänsyn till om en gammal man har skrivit i sitt testamente att "min son har levt på mina pengar i hela sitt liv och aldrig velat arbeta, och nu tycker jag inte att han ska ha något mer av mig" - och då kan domstolen undersöka detta, och bestämma att laglottsrätten inte ska gälla i det fallet.

Samma vid bodelning vid skilsmässa för övrigt: om en kvinna har varit otrogen t.ex., så kan domstolen döma att hon ska få ut mindre än hälften av det gemensamma boet - om det är maken som äger det mesta av förmögenheten. Och samma om det handlar om en man som varit otrogen, och hans fru ägt det mesta av förmögenheten, såklart. I Sverige görs inga sådana bedömningar, utan här får man alltid ut hälften av boet om det inte finns äktenskapsförord, oavsett hur man betett sig mot sin man/fru, och oavsett vems pengar det var från början. 

I de anglosaxiska länderna inklusive USA finns laglottsrätten inte, där trycker man mer på individens rätt att förfoga över sin egendom som han/hon själv önskar.