Cathariiina skrev 2024-06-15 13:43:28 följande:
Fast det är ingen självklarhet, i de allra flesta länder på jorden testamenterar folk de pengar som de själva slitit ihop till vem de vill. Jag ser inte självklarheten i att barnen måste få mera av föräldrarna när de (barnen) är vuxna och bör kunna försörja sig själva. Nu när vi är med i EU finns också möjligheten att bosätta sig i ett annat EU-land, som inte har laglottsrätt, t.ex. Spanien eller Storbritannien, och skriva i sitt testamente att spansk, brittisk, whatever lag ska gälla. Då kommer man runt laglottsrätten.
Tänk t.ex. ett fall där det vuxna barnet är missbrukare, och föräldrarna vet att barnet kommer att köpa droger för hela slanten när han eller hon kommer åt arvet, och förmodligen ha ihjäl sig. Eller om ett av barnen varit grovt otacksamt mot sina föräldrar, medan de andra syskonen hjälpt föräldrarna jättemycket på deras ålderdom.
Sedan kan det finnas andra paragrafer, även i andra länder, som handlar om t.ex. ett gods som har gått från far till son i många generationer, att det inte får testamenteras bort ur släkten. DET är en annan sak, för då är det ju inte fadern som själv har slitit ihop till godset, utan han har enbart förvaltat det, enligt de regler som hans anfader, eller kungen denne förlänades egendomen av, en gång i tiden satte upp. Men nu är vi långt ifrån TS' fall.
Jag tycker den svenska laglotten är bra. Just för att en förälder inte ska kunna hota sina barn "Gör som jag vill, annars gör jag dig arvlös!"
Det kan också vara så att en "hjälpsam" granne eller en solochvårare nästlar sig in hos föräldern som då både skänker bort pengar och testamenterar allt till grannen/solochvåraren. Då är det bra att laglotten finns för barnen.
Och vet vi att mamman hade "slitit ihop" sina pengar själv? Hon kan ha ärft dem från sina föräldrar eller sin make. Det är inte säkert att de gillat att hon gett allt till ett barnbarn och inget till de 5 andra.