Mamma gjorde mig arvslös

Kan ni sluta ta upp mormors sista vilja då den punkten ändå är irrelevant eftersom barnbarnet ska sälja sommarstugan?

Rätt eller fel, rättvist eller orättvist är ju helt omöjligt för oss andra att avgöra.

Vi känner inte till hennes innersta känslor och det som inom hennes innersta tankar var orsaken till varför hon valde att testamentera på ett visst sätt. Vi vet inte vilka parametrar hon eventuellt har använt när (om) hon har bedömt vad som enligt henne är mest rättvist.
Det är helt omöjligt för oss utomstående, t o m omöjligt för de närstående, att avgöra om den sista viljan faktiskt är rättvis eller inte.

Om jag har två barn.
Den ena har valt att knarka och den upprepat stjäl allt av mig och stjäl allt från alla andra medlemmar i övriga familjen för att finansiera sitt knarkande, så skulle min innersta vilja vara att det barnet ska inte ha något arv efter mig.
Om det andra barnet har skött sig så som allmänt och generellt kan anses som normalt, så skulle min sista vilja vara att det barnet skulle få ärva allt efter mig.

Sedan kan den som vill försöka hitta på alla möjligt förklaringar till varför det ena barnet har gjort sina val, och den som vill kan sannolikt skylla det på mig och på omvärlden.
Sannolikt också börja diskutera vad som är rättvist eller inte rättvist.
Den som har sådana behov må då ha det.

Jag har uttryckt min innersta vilja.

Den som har valt att stjäla från övriga familjen och har valt att knarka, jag vill inte att den ska ärva efter mig.
Om inte annat så bör det andra barnet äntligen få någon liten kompensation för allt den har fått utstå och allt det drabbats av p g a syskonets val.

Att den ena knarkar är självfallet ett exempel ganska långt ut på skalan, valt som exempel för att det ska vara lätt att förstå (för de flesta...).
Men det finns självfallet hur många olika exempel som helst gällande hur vissa individer gör sina val och att dessa val kan komma att känslomässigt, eller rent faktamässigt, påverka hur en människa väljer att testamentera till sina anhöriga.
Hur sådana bakomliggande saker påverkar testatorns vilja och beslut kan ingen annan veta.

Givetvis kan inga tyckare i en tråd på detta forum ha den minsta lilla aning.

En sak är säker.
Det finns ingen rättvis i världen.
Den som inte klarar att hantera detta självklara faktum, den som i livet upprepat  återkommer till att tjata om rättvisa, den har ett eget problem att hantera.
En rättvis värld är en ren utopi, vilket vi alla bara har att göra vårt eget val att acceptera och förhålla oss till. Eller så väljer vi att aktivt söka problem och leva ett liv fyllt av problem.
Den som gör det senare valet har själv valt att för alltid vara olycklig.

Nej, det finns kanske ingen rättvisa i världen.

Men just när det gäller arv så finns i den svenska lagen rätten till sin laglott. Och då finns det vissa som tycker att det är fel och omoraliskt att utnyttja sin rätt till laglott.

Och många av oss tycker tvärtom att det är det rätta gentemot de andra barnbarnen. Drar man öht in moral så är det sannerligen inte självklart att det rätta för de lottlösa är att strunta i laglotten och göra ingenting.

Klart att din syster inte vill att ni gör någonting, utan hellre vill att hennes dotter har en bostad värd 2.5 miljoner än är dela upp det på er. 

Jag tycker det är självklart att du inte ska ge upp en summa som ca 300 000 till din systerdotter om du inte själv vill det. Är det pengar som skulle ha stor betydelse för dig att få in, som det vore för de flesta, så tycker jag absolut du ska se till att få din laglott. 
Din syster borde förstå det också. 

Om jag hade varit du så hade jag inte velat ha fortsatt kontakt med dessa släktingar. 

så antingen så blir du släktlös eller så blir du släktlös och får 400tkr?.