Mamma gjorde mig arvslös

Ja, det kan det göra. Och därför ska man alltid skriva gåvobrev om man anser att det inte är ett förskott på arvet.

Det var nog 10 år innan hon dog. Som sagt, hon var virrig men gick att prata med henne. Hon gjorde lite tokiga saker bara. Som att vara dum-snäll. (ge bort pensionen)

Hennes kompisar hade förmodligen skrivit på vad som helst. Jag har sett sådana bevittnade dokument innan. Grannar som bevittnade. Den som skrev under var hel-dement och hade god man, dog en månad senare.

Problemet med yttersta viljan är att på slutet är många bra sårbara för påverkan.

Tycker att TS ska överklaga testamentet.

Man kan visst testamentera bort laglotten.
Vill barnen ha ut laglotten måste de begära jämkning av testamentet.
Detta måste göras inom sex månader efter att de blev delgivna testamentet.
Om man inte begär jämkning eller begär den för sent kommer man förlora rätt till laglott efter sex månader.

Åtta år före sin död är inte "på slutet".

Ja klart att det förekommer att gamla människor utsätts för påverkan när det gäller arv och testamente, liksom att skänka bort pengar i livet. Men vad ska man göra åt det då? Ta bort hela testament-grejen helt, och låta statens arvsregler gälla rakt av? Finns det inga släktingar inom de arvsklasser som räknas i Sverige, så går hela förmögenheten till Allmänna arvsfonden, och får finansiera diverse tossiga vänsterliberala PK-projekt? Skulle det vara bättre?

Att lura pensionärer är ju en folksport inom vissa grupper. Man kan ju ha en regel som gör att det inte går att göra barnen helt arvlösa? Eller i vart fall skydda dem något?

Just ja... Det finns ju redan!

Jo, jag förstår ju det argumentet för laglottsrätten. I TS' fall så handlade det dock inte om någon karismatisk pastor som hade lurat en dement åldring att testamentera all sin kvarlåtenskap till församlingen.

Vilket är det vi anser ts ska göra. 

Ja, det råder begreppsförvirring här i tråden. Det är alltså inte OLAGLIGT att testamentera bort barnens laglott till någon annan - varken till en annan bröstarvinge, eller till någon helt obesläktad person eller en organisation. Det är inte så att samhället ingriper för att "ställa till rätta" om en testator gör så, utan testamentet går igenom om ingen begär jämkning (som är behörig att göra det) inom sex månader efter delgivandet.

Jag skulle dock tro att det allra vanligaste är att de anhöriga respekterar den avlidnes sista vilja, och låter det bli som han eller hon har bestämt. Eller finns det någon som har någon uppgift som tyder på motsatsen? Jag kan bara säga, att jag skulle ha skämts ihjäl om jag hade begärt jämkning, om min mamma t.ex. hade testamenterat sin kvarlåtenskap till mina kusiner i stället för mig, eller ett katthem eller en kvinnojour eller en religiös församling. Jag skulle ha blivit ledsen, absolut, men jag skulle ha respekterat det. Jag är ju vuxen nu och kan försörja mig själv, jag behöver inte hennes pengar. 

Vilka är "vi"? Eller du kanske talar i kunglig plural..? 

Vi är rätt många som anser att hon ska kräva sin laglott.