Mamma gjorde mig arvslös

Jag är övertygad om att hon kommer sälja. Enligt min syster, flickans mamma, ser de stugan som möjlighet till att studera utan studielån och senare insats till lägenhet. Det är ju dock inte nu, hon har inte avslutat gymnasiet ännu. 

Det är bara jag som uttrycker att jag vill ha ut min del och det tycker övriga är egoistiskt, att jag är avundsjuk, inte unnar henne arvet, aldrig har brytt mig om stugan mm Det är nere på pajkastningsnivå. 

För att man är avundsjuk och girig. Dessutom är det helt galet att ts ungar kommer avsäga kontakten med sin kusin pga detta. Troligen enbart pga ts sk*tsnack om sin systerdotter och syster.

Ts behöver inte ens pengarna men det gör systerdottern.

Det problematiska är att jag är den enda med ordnad ekonomi, som har studerat, ett rel välbetalt arbete och sparade pengar. Det sticker i deras ögon, har alltid gjort. Och nu vill jag ha ännu mer.... 

Har aldrig förstått sånt här. Varför VILL man ha något som din mamma inte ville ge dig?

Fast det är ingen självklarhet, i de allra flesta länder på jorden testamenterar folk de pengar som de själva slitit ihop till vem de vill. Jag ser inte självklarheten i att barnen måste få mera av föräldrarna när de (barnen) är vuxna och bör kunna försörja sig själva. Nu när vi är med i EU finns också möjligheten att bosätta sig i ett annat EU-land, som inte har laglottsrätt, t.ex. Spanien eller Storbritannien, och skriva i sitt testamente att spansk, brittisk, whatever lag ska gälla. Då kommer man runt laglottsrätten. 

Tänk t.ex. ett fall där det vuxna barnet är missbrukare, och föräldrarna vet att barnet kommer att köpa droger för hela slanten när han eller hon kommer åt arvet, och förmodligen ha ihjäl sig. Eller om ett av barnen varit grovt otacksamt mot sina föräldrar, medan de andra syskonen hjälpt föräldrarna jättemycket på deras ålderdom.  

Sedan kan det finnas andra paragrafer, även i andra länder, som handlar om t.ex. ett gods som har gått från far till son i många generationer, att det inte får testamenteras bort ur släkten. DET är en annan sak, för då är det ju inte fadern som själv har slitit ihop till godset, utan han har enbart förvaltat det, enligt de regler som hans anfader, eller kungen denne förlänades egendomen av, en gång i tiden satte upp. Men nu är vi långt ifrån TS' fall.

Fast TS barn är väl inte dumma? Dom har ju växt upp med att mormor favoriserar ett barnbarn som hon ser ger hela arvet. Vilket barnen vet om redan eftersom det var dom som berätta för TS. 

De kommer ju inte behandlas lika för att TS tar det som hennes mamma inte ville att hon skulle ha. 

Vi är tre syskon.
Som jag tänker så kommer jag inte själv strida utan låta det vara som det är. Vill inte börja ett krig. Relationen med mina syskon kommer nog ebba ut nu när vår mor är borta. 

Det är inte irrationellt eller bråkigt att följa en avlidens sista vilja, att låta det bli så. Ni har så konstiga åsikter här en del av er... liksom tvärtom-världen mot den jag lever i.