Till vilken ålder bor vuxna barn hemma?

Så vad ska du göra ts...?

 Ge dig, för att inte outa min tidigare arbetsgivare och
det jag gjort. Kan jag säga så mycket. Att de 40-50 åringar som bor hemma. Gör det pga av något ekonomiskt,  ekonomiska svårigheter, skulder diagnoser eller sjukfall/sjukdom . En del tar hand om sjuka föräldrar. Alla i samhället har inte samma tur eller förutsättningar.  Päron med kontakter eller pengar.  Ingen, gör det för att det är kul. Inte som grupperna jag träffat.

Men du är nog den kategorin som tror att alla arbetslösa är för att dom vill det. Och är lata.  Ni älska att sparka på folk som redan ligger ner. Det är det som är problemet med det här landet mer och mer. Det saknas empati. 

Och vardagslyx? Om man inte har möjlighet att flytta hemifrån. Hur får du det att gå ihop?  Det är dina fördomar som talar snarare än fakta. Ta ett arbete inom det sociala. Och följ lite olika samhällsklasser. Så kommer du få en bredare bild. Om inger annat, bli bättre påläst. Det finnas olika sorters människor i samhället, med olika problem. Att tro att alla är lika och har samma förutsättningar. Är naivt.

Låter underbart. Jag hade oturen att få en pappa som aldrig brydde sig det minsta. Om han fått välja hade han nog inte haft en unge.

Jag hade varit glad att hitta en man som bryr sig om sitt barn. Som har ett bra band med henne.

Bry sig är en sak, det här är björntjänster, curlande utan dess like och mini wife syndrome.

Exakt. Det är fint att föräldrar bryr sig, sträcker ut en hand, finns där, visar att de älskar sitt barn och hjälper till. Men att curla och skämma bort och göra de vuxna barnen till småbarn där de slipper ta ansvar är en annan sak. Ännu mer när det går ut över föräldrens vuxna liv som i det här fallet. Pappan har själv sagt både till mig och barnet att han gärna vill skapa en framtid med mig och att frågat hur hon har tänkt sig med sin egen framtid. Då flippar hon helt och då blir han rädd såklart och vågar inte ta upp det med henne igen. Han är  nog rädd att hon ska bli deppig och göra sig själv illa, eftersom hon säger att hon mår dåligt och har ångest. Jag har sett att hon inte har någon ångest och att det bara är ett spel för galleriet för att bo kvar hemma och se till att vi inte kommer bo ihop. Men i slutäånden är det ju han som måste inse detta, vilket han inte gör. Han faller gång på gång i hennes fälla, och sedan ångrar han sig och mår dåligt, för han vet att det är så fel, men förmår sig inte att göra någonting åt det och då tycker jag synd om honom och vill stötta honom. Samtidigt som jag ju måste tänka på mig själv och min och hans framtid. Det är som ett gift som tagit sig in i vår relation.

Så svårt!!

Gör jag slut, så lär väl dottern flytta och han får huset sålt inom 3 månader. Och nästa tjej får allt det bästa, medan jag fick vänta helt förgäves.

Gör jag inte slut, så bor hon väl kvar hemma i 3 år till och huset blir inte sålt.

Inte lätt beslut alls, när man väntat i snart ett decennium på att ha något gemensamt med denne man.

Exakt, det är verkligen inget ovanligt alls att bo hemma vid 21 års ålder. Vet många som gjort och gör det. Sen är det individuellt, en del 21 åringar är mogna att flytta medan andra inte är det. Det är flera faktorer som spelar in. TS är maktlös i den här situationen.

Mina söner flyttade båda när de var 21 år. I båda fallen var det i samband med studier. Åren sedan studenten jobbade de och betalade för sig här hemma. Även hushållsarbetet fördelades jämt på antalet vuxna i hushållet.

Du fokuserar på helt fel saker, när ska vuxna flytta

Lägg fokus på rätt sak, din relation och framtid. Problemet är inte dottern, problemet är din särbo. Även om hon flyttar till eget kommer navelsträngen vara kort och han fortsätta ha henne som prio 1.

Inte mogen at flytta hemifrån vid 21 år ålder???? Det är ju GALET!
Jag kan förstå om det inte finns möjlighet att flytta vid 21 års ålder, men att inte vara mogen??? Konstigt.