Till vilken ålder bor vuxna barn hemma?

Så svårt!!

Gör jag slut, så lär väl dottern flytta och han får huset sålt inom 3 månader. Och nästa tjej får allt det bästa, medan jag fick vänta helt förgäves.

Gör jag inte slut, så bor hon väl kvar hemma i 3 år till och huset blir inte sålt.

Inte lätt beslut alls, när man väntat i snart ett decennium på att ha något gemensamt med denne man.

Det har du rätt i...men tror ni inte att hon kommer att flytta snart om hon måste bo i samma lägenhet eller hus som mig, som hon hatar.

Ställde krav denna i fredags att antingen dottern eller jag!! Att om vi skaffar ett gemensamt boende, en lägenhet, så ska inte hon ha ett eget rum, utan det ska vara ett gästrum till alla våra barn.Han vägrar svara!

Jag sa även att om huset inte blir sålt till efter denna sommar, så måste vi ju ta ett beslut hur vi ska göra! Jag vill inte vara särbo längre. Han säger att jag är välkommen tillbaka till huset, men jag får rysningar bara jag tänker på hur det var att bo i det huset med dem 2. Det var deras hus och deras möbler och deras allt....Han säger att jag kan få bo in mig och ändra hur mycket jag vill. Men det är ett stort projekt för mig att flytta utanför stan igen, skaffa bil och vara inneboende.

Jag är helt förvirrad och vet inte längre vad jag ska göra. Det känns som att allting är emot oss. Om han inte säljer huset så är hon kvar och om han säljer huset och vi skaffar en lägenhet så är hon också kvar i eget rum. Jag är totalt körd och måste nog acceptera att han inte kommer att välja bort dottern igen

Då jag har fobi för separationer, så är just ett avslut det svåraste jag vet, eftersom jag sedan ångrar mig och börjar leta fel på mig själv och mitt eget handlande.

1) Tänker jag fel eller rätt här om jag gör slut med honom nu pga att dottern på 21,5 år vill bo hemma??

2) Ska jag flytta in till huset med dem, så kanske hon till slut flyttar ut eftersom hon avskyr mig?

3) Ska jag bara ge upp och lämna NU?! Dottern kommer aldrig ge sig.

Huset har legat ute till försäljning sedan mars 2023, dvs 1 år och 3 månader. Katastrof!!

Han kan inte lova eller garantera att dottern inte flyttar med och får eget rum i den nya lägenheten. Han säger att hon bor hos honom varannan vecka och han tänker IINTE kasta ut sin egen dotter för att jag är egoist!!

Så där fick jag svaret!

Däremot så kanske hon själv inser att det inte är så roligt att bo ihop med oss 2 på en trång yta när hon är van vid ett stort lyxhus nu.

Han kallar mig EGO för att jag inte accepterar att hans dotter ska bo med honom och att jag vill komma först!

Han har fått mig att tro att jag faktiskt är narcissist och egoist som bara tänker på mig själv, så har sökt hjälp för detta. Men sanningen är nog den, att jag och han inte passar ihop i vårt tankesätt.

Jag älskar mina barn på alla sätt och vis, men när de är vuxna så måste jag ju tänka på mig själv och min partner i första hand, medan barnen alltid är välkomna och man finns där för dem om de behöver hjälp eller hamna i kris.

Men i detta fallet så är det ren lathet från dottern och han går i fällan. Dottern har lurat i honom att hon har ångest och depression och att hon därför kommer bli ännu sjukare om hon måste tänka på någon förändring i sitt liv som att flytta etc och han går i fällan. Han är så naiv. 

Så ni menar att jag ska säga till honom nu att det är slut?! Sluta vänta och sluta tjata om något som ändå aldrig kommer bli?

Precis så!

I början var det han som tjatade om att bo ihop för att han vill ha en "familj". Men nu när dottern 2 år nu på att hon ska flytta, men hon har inget intresse alls.

Ska jag istället bara gaslighta honom ? Inte göra slut utan bara ignorera honom. Eller ska vi prata med en par terapeut som vi båda vill som en sista chans att rädda det vi har?

Jag tror att han skyddar sig själv och därför för över det på mig att jag har en sjukdom och är avundsjuk på dottern, för då slipper han ta tag i sina egna problem. Han har haft samma problem med alla sina tjejer.